Den senaste tiden
har det varit en livlig debatt i media, men framför allt på olika bloggar, om
hur avväga olika funktioner inom Försvarsmakten. I försök att inom en alltför
liten ekonomi hitta lösningar på hur Sverige ska kunna försvaras har
”skalförsvar” ställts mot ”ytförsvar”, förmågan till ”signaleffekter” mot reell
krigföringsförmåga, ”lätta” förband mot ”tunga”, ”fjärrbekämpning” mot förmåga
att återta terräng, mm.
Till detta
har kopplats olika teorier om det framtida krigets karaktär och därmed vilka
egenskaper hos Försvarsmakten som mest skulle avskräcka en eventuell angripare.
Inte sällan, om man vill vara lite elak, har angriparens uppträdande och
resurser beskrivits på ett sätt som passar mot de förmågor som man föreslår i
sin lösning. Här kan man i och för sig fråga sig vad som är hönan eller ägget,
synen på angriparen eller de system som förespråkas, det har inte alltid framgått
helt klart.
Den tråkiga
verkligheten är att det med nuvarande försvarsanslag inte går att utforma en
Försvarsmakt, som på ett rimligt sätt, har förmåga att försvara ens de mest utsatta
delarna av Sverige. Det hur man än rör om i grytan. Men även om vi satsade
avsevärt större ekonomiska resurser på försvaret så skulle det inte medge att
vi kunde skapa den förmågebredd som krävs för att undvika allvarliga luckor som
en angripare skulle kunna utnyttja. Vore det rimligt, eller ur operativ
synvinkel ens möjligt, att vi själva bekostade och drev t ex olika typer av
satelliter eller system för att bekämpa ballistiska robotar?
Detta är
inget nytt problem. Även under det Kalla kriget, när vi satsade i
storleksordningen 3 % av BNP på försvaret så lämnade vi medvetet luckor i vår
militära förmåga i hopp om, eller i förlitan på, att USA och andra
Natomedlemmar skulle fylla dem. Den mest uppenbara är att vi avstod från egna
kärnvapen, något vi allvarligt övervägde att anskaffa. Men även när det gällde t
ex sjöfartsskydd så satte vi vår lit till att andra skulle sköta det,
åtminstone fram till i närheten av Sverige, d v s till i höjd med
Natomedlemmarna Norge och Danmark. I utbyte, om man vill kalla det så, bidrog
vi till försvaret av Östersjöutloppen och höll ”ryggen fri” för Norge. På den
tiden två vitala intressen för Nato. Denna informella arbetsfördelning grundade
sig till stor del på en analys av var Nato och Sverige hade sammanfallande
intressen.
Det är
därför förvånande att så få debattörer gör en liknande analys när det gäller
att utforma det framtida svenska försvaret.
Det speciellt som Nato idag, jämfört med tidigare, har ett avsevärt
större behov av att kunna bedriva operationer i hela Östersjöområdet. De
baltiska staternas medlemskap i alliansen, och Natos behov av att kunna
försvara dem, har i grunden förändrat förutsättningarna för svensk
försvarsplanering. Något som rimligtvis också
borde påverka de prioriteringar som kan och bör göras när det gäller
Försvarsmaktens förmågor.
Några frågor
som bör ställas är därför:
-
När,
hur och med vad, kan Nato förväntas agera under en kris eller vid ett krig i
vårt närområde,
-
Hur
kan, eller snarare kommer, vi att bli påverkade (då även av vad Ryssland kan
tänkas vidta för åtgärder),
-
Vilka
svenska förmågor skulle bäst bidra till att Nato framgångsrikt kan försvara
Baltikum, eller utryckt på ett annat sätt, hur kan vi bidra till att Natos
trovärdighet som säkerhetsgarant för de baltiska staterna ökar och därmed risken
för kriser och konflikt i vår del av världen minskar,
-
Kan
det ligga i Natos intresse att understödja Sverige på något vis för att
underlätta alliansens operationer till stöd för Baltikum, i så fall med vad och
i vilka tidsskeden av en kris eller konflikt?
För att
slutsatserna från en sådan analys skall ge fullt genomslag när det gäller
Försvarsmaktens utveckling krävs att vi har full insyn i Natos planering och
att vi kan påverka den, d v s vi måste vara medlemmar i alliansen. Dock tror
jag att Natos och Sveriges sammanfallande intressen i många avseenden redan nu
är så tydliga att vi bör se Försvarsmakten som en komponent i ett större
sammanhang, och utforma Försvarsmakten därefter.
*****
