I min presentation tänker ta upp tre
saker:
-
Vad
står det i propositionen om armén
-
Några
kommentarer till vissa av förslagen
-
Det
i mina ögon viktigaste i propositionen
Bara en snabb uppräkning av de förslag som berör armén, sedan några
kommentarer
-
En
extra skyttebataljon.
-
Organisera
en luftburen bataljon.
-
Två
brigadspaningskompanier.
-
Stridsgruppp
Gotland, mekaniserat skyttekompani, stridsvagnskompani.
-
Stridsvagnar
till alla mekbat (fem st).
-
Luftvärn
med medellång räckvidd till en bataljon.
-
Fordonsburna granatkastare
till de mekaniserade bataljonerna.
-
Brobandvagnar.
-
Ökad
pansarvärnsförmåga.
-
Stridsvagnsammunition.
Tre andra punkter som är viktiga för
hela Försvarsmakten, men kanske speciellt för armén.
-
Nytt
grundutbildningssystem med 9-12 månaders utbildning för soldater.
-
Krav
på att huvuddelen av Försvarsmakten skall kunna mobilisera inom en vecka (efter
anbefalld höjd beredskap).
-
Det
införs en ny personalkategori ”Pliktsoldater” – på sikt kanske någon form av
värnplikt.
Allt det här är bra, i vissa stycken
mycket bra, jämfört med hur det är idag. Det är dock fortfarande långt ifrån vad som
krävs. Djävulen bor i detaljerna. Några exempel.
Stridsgrupp Gotland
Bra, men en haltande konstruktion.
Så länge den inte har indirekt
understöd, men framför allt luftvärn, kommer den knappast ha
”krigföringsförmåga” – kommer inte lura en presumtiv angripare eller annan
utländsk granskare. Mycket av en symbolhandling i dagsläget.
Förhoppningsvis tar FM tag i detta
och ser till att den får en sammansättning så att den blir ett effektivt
instrument för strid.
Dessutom uppsatt först 2018? Har vi
den nådatiden?
Mobiliseringstid
Att eftersträva en mobiliseringstid
på en vecka, efter anbefalld höjd beredskap, obegripligt med den hotbild vi ser
framför oss.
Under det Kalla kriget var mobiliseringstiden
för våra brigader 24-72 timmar, från djupaste fred.
Luftvärn
Ett bra luftvärn med lång räckvidd är
en förutsättning för alla försvarsgrenars överlevnad och möjligheter att verka,
att då bara sikta på en bataljon till 2020 är oacceptabelt.
Stridsvagnarna
Bra att alla befintliga stridsvagnar
nu blir inordnade i de fem mekaniserade bataljonerna. En mekaniserad bataljon
utan stridsvagnar har mycket begränsad anfallsförmåga.
Dock.
För tjugo år sedan hade vi nog
världens bästa stridsvagn 122 S.
Utvecklingen här dock delvis sprungit
ifrån den. Även om vi kommer att köpa ny ammunition till våra stridsvagnar,
vilket föreslås i propositionen, kommer de ha klart svårt att bekämpa dagens,
för att inte tala om morgondagens ryska stridsvagnar.
Vi borde ha t ex bytt eldrör på
vagnarna för flera år sedan för att få bättre genomslag (Tyskland har gjort det,
Finland har också ett antal av den modernare varianten).
Problemet med våra stridsvagnars
verkansmöjligheter kan visserligen ses som en detalj i det stora hela, men den illustrerar
hur urholkad organisationen blivit – vi har inte gjort de kontinuerliga
anpassningar som krävs för att våra system skall vara anpassade till dagens och
morgondagens hotbild– vi har tjugo år att ta igen. Detta gäller inte bara armén.
Det finns många likartade hål som
inte kommer kunna åtgärdas inom de ekonomiska ramar som propositionen föreslår.
Det viktigaste i propositionen – något mycket bra – kanske avgörande
Den mycket tydliga prioriteringen att
Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige hoppas jag leder till ett
förändrat tänkesätt ”mindset” inom Försvarsmakten och övriga försvarsanknutna
myndigheter som t ex FOI, FMV och FHS.
Det måste vara krigets krav som åter
blir styrande efter 15 år där utlandsinsatser och fredsrationalitet dominerat
den dagliga verksamheten och utvecklingen, och där kunskapen om hur utbilda,
strukturera och på andra sätt förbereda en organisation som skall kunna
genomföra konventionell strid i större förband i Sverige har urholkats
kraftigt, och till delar försvunnit.
Nu kommer det åter förhoppningsvis att
vid varje förslag till förändring, anskaffning, eller vad det nu må vara ställas
några kontrollfrågor av typen:
-
Vad
innebär det om vi skulle råka i krig?
-
Ökar
det effekten i krigsorganisationen?
- Underlättar det för krigsförbanden?
Då kanske vi i framtiden slipper
företeelser som:
-
ett
centralförråd Arboga,
-
ett
reservdelssystem som bygger på ”just in time delivery”,
-
pluton-,
kompani- och bataljonschefer som sysslar med administration en stor del av sin
tid arbetstid, istället för att utbilda sina underlydande eller själva utbildas,
-
ett
utbildningssystem för officerare där allmän teori fått ersätta övningar och
undervisning som har en klar inriktning på kunskaper och förmågor direkt
tillämpbara i krig,
-
en
organisationsstruktur som består av ”byggklossar” där förbanden skall ”skräddarsys”
för varje uppgift, med behov av tidskrävande samövning innan de kan verka,
-
militärregionchefer
som är tillika regementschefer,
-
listan
skulle kunnas göra lång.
Personligen tror jag att ett ”mindset”,
hos hög som låg, militär som civil, att FM i alla avseenden främsta uppgift är att
kunna föra krig kommer betyda avsevärt mer än någon eller några miljarder extra
när det gäller att öka Försvarsmaktens krigsduglighet.
Det betyder inte att det inte behövs
mer pengar, mycket mer.
Men finns inte detta sätt att tänka
så kommer vi få ut måttligt med effekt av de pengar som avdelas, oberoende om
det är mycket eller lite.
*****
