Anförande hos Försvarspolitisk Arena i Almedalen 2015-07-02
Live:
https://www.youtube.com/watch?v=fDn1do2w3bc
Manus:
Paradoxalt
nog kan vi vänta oss fler ubåtskränkningar i framtiden jämfört med Kalla
kriget.
Vi har idag
en annan säkerhetspolitisk geografi i Östersjöområdet.
Under det
Kalla kriget var Baltikum en del av Sovjetunionen, idag är de självständiga
stater och medlemmar i Nato och EU.
Det innebär
att även om det tidigare hade inneburit fördelar för Nato att kunna utnyttja
svenskt luftrum och sjöterritorium för operationer mot Sovjet så var det inte
absolut nödvändigt.
Idag är man
förpliktigad att försvara de baltiska staterna – att Nato kan utnyttja svenskt
luftrum och sjöterritorium har en avgörande betydelse för att alliansens
säkerhetsgarantier skall vara trovärdiga.
Omvänt
gäller att om Ryssland kan hindra Nato att använda svenskt luftrum och
sjöterritorium så skulle eventuella ryska militära operationer mot Baltikum
underlättas kraftigt.
Skulle man
kunna gruppera långräckviddiga luftvärns- och sjömålssystem på Gotland och
delar av fastlandet t ex Vikbolandet eller Blekinge skulle det vara svårt för
Nato att operera på eller över Östersjön.
Ryssland
skulle ha skapat en ”mur” bakom vilken man kan genomföra operationer i
Baltikum.
Hur kommer
ubåtskränkningarna in här?
Redan under
det Kalla kriget var den ryska misstänksamheten mot Sverige stor. Skulle vi
trots alla stolta deklarationer om neutralitet i händelse av krig i vår
omgivning verkligen hålla oss utanför?
Skulle
Sverige med vapenmakt försöka hindra Nato att utnyttja svenskt territorium? Mycket
tveksamt.
Bäst därför
att trots allt förbereda sig för att genomföra operationer mot Sverige – vilket
man gjorde.
En viktig
del av dessa förberedelser var att försöka hindra den svenska marinen att
operera i och från de svenska skärgårdarna.
De ryska
ubåtsoperationerna var här en viktig komponent.
Bl a för
att:
-
Förbereda
minutläggning i farleder
-
Kartlägga
våra mineringar som skulle kunna försvåra ryska operationer
-
Kontrollera
hur effektiva våra sensorer och motåtgärder skulle kunna var i en
krigssituation
-
Förbereda
dolda landsättning av sabotageförband
En faktor som
sällan nämns, men som ur sovjetisk synvinkel var minst lika viktig som att
hindra svenska marina operationer, var att hindra den dåtida västtyska marinen
att utnyttja svenska skärgårdsområden för basering.
Den var
beroende av ett litet antal extremt sårbara hamnar i södra Östersjön. Jag
skulle vilja hävda att om den skulle kunna bedriva någon typ av uthålliga
operationer så var förutsättningen att den kunde utnyttja svenska
skärgårdsområden för basering. Det var
ingen tillfällighet att man satsade på en sjöburen logistikorganisation som var
oberoende av fasta hemmabaser.
Det här
begrep självfallet de sovjetiska planerarna också.
De
sovjetiska ubåtsoperationerna i de svenska skärgårdarna under det Kalla kriget
var därför lika mycket riktade mot Nato som mot Sverige.
Att de
sovjetiska misstankarna var befogade vet vi idag. Det är osannolikt att man i dag
har annorlunda tankar om på vilken sida Sverige kommer att stå i händelse av en
konflikt i Östersjöområdet. Snarare har de förstärkts, det samtidigt som Natos
behov av att kunna utnyttja svenskt territorium ökat kraftigt.
Visserligen
har nu Nato fler hamnar att utnyttja i södra Östersjön, det forna Östtyskland
och Polen är Natomedlemmar, men sårbarheten kvarstår. Hamnarna ligger på öppen
kust och dagens vapen har avsevärt längre räckvidder och större precision. Att
försöka basera där i händelse av krig vore utomordentligt riskfyllt, om ens
möjligt.
Alternativet
i dag, precis som tidigare, är att utnyttja de svenska, och finska, skärgårdarna,
vilka skulle ge mycket bättre möjligheter till en skyddad basering.
Genom att
Nato idag är tvingat till att hjälpa sina baltiska alliansmedlemmar och där
möjligheterna att göra det beror på att man har operationsfrihet på och över Östersjön
så är optionen att kunna utnyttja de svenska skärgårdarna nu än viktigare än
förr.
Omvänt
gäller att fördelarna för Ryssland med att kunna hindra sådana operationer
också blivit större.
Sammantaget;
vi står sannolikt inför ökade undervattensaktiviteter i svenska vatten och paradoxalt
nog, ju duktigare vi blir att jaga ubåtar desto större kommer incitamentet vara
för Ryssland att bedriva undervattensverksamhet i svenska vatten.
Vill man kan
man också dra slutsatsen att ju bättre vi är på att jaga ubåtar desto mer
bidrar vi till Natos trovärdighet när det gäller att försvara Baltikum och
därmed också till ökad stabilitet i Östersjöområdet.
*****
