Translate

lördag 17 september 2016

Permanent militär närvaro på Gotland - några kommentarer


 
ÖB:s (och försvarsministerns) beslut från i onsdags att ständigt ha militära förband på Gotland och att snabba på etablerandet av en ny garnison på ön är bra. Det visar att man uppfattat och reagerar på det allt allvarligare läget i Östersjöområdet. Samtidigt visar det på att förra årets försvarsbeslut sprungits ifrån av verkligheten. Det krävs fler åtgärder, och tidigare, än vad man då räknade med. Det som nu görs är av karaktären ”man tager vad man haver”, men det utgör ingen påtaglig förstärkning av försvarsförmågan på Gotland. Det är mer en markering av att Sverige reagerar på omvärldsutvecklingen. 

För att få en uppfattning om hur ett eventuellt militärt hot mot Gotland skulle kunna se ut är Kungl. Krigsvetenskapsakademiens rapport ”Hotet” http://kkrva.se/hur-kan-sverige-angripas/ inte facit, men kanske en vägledning.  Ett mekaniserat skyttekompani med 150 soldater och femton stridsfordon samt ett stridsvagnskompani med ett tiotal stridsvagnar (där personalen ska komma från fastlandet) skulle i de skissade scenarierna inte utgöra någon avgörande skillnad för ryska planerare.

Med Försvarsmaktens nuvarande ekonomi och haltande personalförsörjningssystem är det dock tveksamt om det går att göra så värst mycket mer just nu. Jag har tidigare föreslagit att inriktningen borde vara att skapa en stridsgrupp på Gotland bestående av en komplett mekaniserad bataljon förstärkt med artilleri, kvalificerat luftvärn och sjömålsrobotar, totalt ca 1500 personer.

En sådan styrka skulle höja tröskeln för ett eventuellt angrepp avsevärt. Det i två avseenden. För det första skulle då Ryssland i en anfallsplanering behöva räkna med ett starkare motstånd. Det skulle innebära att man måste avdela större styrkor, vilket kräver mer förberedelser, något som i sin tur riskerar att i förtid röja vad man planerar. Något som skulle ge oss tid att vidta motåtgärder. Ryssland skulle också behöva ta med i planeringen att det skulle ta längre tid att besätta ön vilket skulle öka Nato:s möjligheter att ingripa. Något som definitivt ligger i alliansens intresse då ett ryskt innehav av Gotland allvarligt skulle påverka Nato:s möjligheter att försvara Baltikum. Dessutom skulle det ge ett väsentligt bidrag till försvaret av fastlandet. Det skulle inte vara lika lätt att ”runda” ön vid en operation mot östra Mellansverige om där fanns långräckviddiga svenska vapensystem, främst då luftvärn och system för att bekämpa sjömål. Sammantaget, konceptet skulle inte bara öka stabiliteten i Östersjöområdet utan också påtagligt öka Sveriges säkerhet. Det till en tämligen begränsad kostnad.

Vid ett eventuellt återinförande av värnplikt så vore det fullt möjligt att bemanna styrkan med i huvudsak gotlänningar. Något som skulle ge en hög beredskap. Nästan, eller kanske t o m lika hög, som för stående förband. Ön är inte stor. De flesta skulle kunna inställa sig inom timmar vid ett skarpt läge. Men även inom ramen för nuvarande personalförsörjningssystem skulle det vara möjligt att nå en liknande effekt. Det vore antagligen möjligt att rekrytera tämligen många gotländska deltidssoldater genom att t ex erbjuda en rejäl ”gotlandspremie” till dem som är beredda att ställa upp på ett års militär utbildning. Gotland har alltid krävt speciallösningar. På Gotland infördes t ex värnplikt redan 1812, nittio år innan det skedde på fastlandet.

Detta vore inte en återgång till Kalla krigets nivåer. Då skulle ön försvaras av ca 25 000 man (varav 5000 gotlänningar), 60 stridsvagnar, 110 pansarkyttefordon, ett femtiotal artilleripjäser, luftvärn, fast och rörligt kustartilleri mm. Snarare vore det en rimlig avvägning m h t ett annat militärpolitiskt läge och de möjligheter som modern teknik ger.

Det här skulle dock kosta pengar som inte finns. Min förhoppning är att partierna som stod bakom försvarsöverenskommelsen från år 2015 snabbt kan ena sig om tilläggsanslag till Försvarsmakten som möjliggör en förstärkning av försvaret av Gotland (och fastlandet). I väntan på det så får ÖB göra det bästa med det lilla han har – onsdagens beslut visar att han försöker.



                                                                              *****




7 kommentarer:

  1. Väl skrivet Karlis!
    Jag åberopa Dig när jag bemöter en del insändare i Gotland Folkblad som oftast anser att en upprustning enbart provocerar det fredsälskande ryska ledarskapet.
    Dock har jag noterat att sedan försvarsöverenskommelsen har debatten i social media närmast avstannat.
    Har flertalet debattörer tappat gnistan? Det verkar närmast så.
    Fortsätt att kämpa Karlis!
    MVH
    Rune Andersson

    SvaraRadera
  2. Ett mekaniserat kompani hur är det skyddat mot några ryska kalibr kryssningsmissiler?

    Vilken förmåga har Ryssland att identifiera militära mål på marken utan att ha luftherravälde?

    SvaraRadera
  3. Alldeles riktigt! Trevligt och välgörande att du inte argumenterar för ett NATO-medlemskap! Det värmlandsavtal som Sverige tagit är en utmärkt kompromiss som skapar en osäkerhet i Kreml och som inte innebär några förpliktelser från vår sida annat än att försvara vårt eget territorium. 15o man permanent påGotland är alldeles för lite men är mycket betydelsefullt då Gotland inte kan ockuperas utan strid. Och i och med att första skottet avlossats agerar den svenska Försvarsmakten enligt författningen IKFN.

    SvaraRadera
  4. När det första ryska skottet avlossats mot ett svenskt mål är väl IKFN överspelad? Intressantare är vem som ger eld/mineringstillstånd åt svenska stridskrafter - skall det beredas ur genussynpunkt av regeringen först?

    SvaraRadera
  5. Förbandsreserven borde aktivera den innehåller idag ca 3 Bataljoner Strf90 en budgetlösning är att man köper Begagnade Leopard 2 från Tyskland att ge bataljonerna stridsvagnar.
    Då borde man få ca 4 Bataljoner 2 av dessa placeras på Gotland och två placeras i Eksjö. Eksjö borde ha plats för att man sätter upp I12 igen och Gotland får ett nytt Regemente på Tofta.

    Dom 24 extra archer pjäserna tillförs två nya Artilleribataljoner varav den ena placeras på Gotland och den andra i Skövde (pga att ordet har Brigadstab).
    Man accelererar anskaffningen av medeldistansluftvärn och använder dom första enheterna till att sätta upp en Luftvärnsbataljon på Gotland (frågan är om inte LV robot på Gotland borde ingå i incidentberedskapen som Rb68 gjorde på sin tid).
    Nu behövs bara Sjömålsrobot tillföras Gotland, då flottan hur som helst behöver nya sjömålsrobotar gör man lämpligen ett gemensamt inköp till alla vapenslagen tex RBS15 mk3.


    Något som ofta glöms bort är att det vore väldigt behändigt med en extra Amfibiebrigad i Berga som man kan avdela till Gotland.
    Det tar inte lång tid för dom att förflytta sig dit vid höjd beredskap. Dock bör man nog titta på att byta ut RBS 17, känns inte helt hälsosamt att behöva laserutpeka fartyg i dagens miljö där alla har laservarnare.

    SvaraRadera
  6. Politikerna från samtliga partier tycker inte att Sverige har råd att satsa så mycket på försvaret. Det handlar givetvis om en prioritering, då Sverige är ett av världens rikaste länder och kan sätta av mycket pengar. I en osäkrare värld tycker jag att det skulle ge en bättre trygghet för oss med högre anslag som bäst kombineras med ett medlemskap i NATO. En annan fråga som jag inte fått svar på är om man inte kan få ut mer för de pengar som Sverige redan satsar. Jag har hört att materielen i Försvarsmakten är 4 ggr så dyr som i Bundeswehr. Detta då vi utvecklar och tillverkar mycket själva. Med så korta och små serier som behövs i kombination med mindre och mindre exportmöjligheter är det ju logiskt. Det är kanske dags att köpa in den mesta materielen från USA, Tyskland, Storbritannien och Frankrike istället? Hur mycket skulle man kunna spara på detta? Någon som vet något?

    SvaraRadera
  7. Bra läsning...

    http://www.strategic-culture.org/news/2016/10/02/why-american-military-doctrine-doomed-failure.html

    SvaraRadera