Eastern Flank Deterrence Initiative

Den 27 juni hade jag glädjen att vara inbjuden till arméchefens symposium om hur skapa avskräckning på Natos östra flank och hur ett framtida krig kan gestalta sig.  Här några av mina ”takes”, noteringar, från de olika föredragen och diskussionerna.

Föredragshållare och paneldeltagare var:

Generallöjtnant Pasi Välimäki, arméchef Finland,

Generallöjtnant Charles Constanza, chef 5:e amerikanska armékåren i Europa,

Generallöjtnant Jonny Lindfors, Sveriges milrep vid Nato och EU (arméchef t o m 26 juni),

Professor of War Studies Anthony King, Exeter University,

Doctor Jack Watling, Senior researcher for applied Military Sciences, RUSI,

Doctor Ben Tallis, project leader “Mastering Military Change”, Helsing GmbH.

Moderator var doktor Magnus Christiansson, Försvarshögskolan (bra genomfört). Symposiet genomfördes med iakttagande av Chatham Rules, vilka innebär att det är fritt att återge vad som sägs, dock utan att attribuera det sagda till någon enskild person.

Mina ”takes”, noteringar, anges utan någon speciell inbördes ordning eller prioritering då de framfördes av olika personer, vilka också hade lite olika tankar om vilka faktorer som är viktigast – noteringarna utgör heller inte en ”consensuslista” av sådant alla var överens om. Jag har försökt gruppera det som sades i olika ämnesområden som avskräckning, taktik, teknik etc.

Avskräckning

-          Avskräckning kräver en trovärdig krigföringsförmåga. Det är i många stycken en fråga om kommunikation där det gäller att visa upp sin förmåga och övertyga den presumtive angriparen att den kommer att användas.

-          Avskräckning innebär också att påverka (och förstå) motståndarens syn på hur nästa krig kommer att gestalta sig. Exempelvis, tror han att nästa krig kommer se ut som kriget i Ukraina, med i det närmaste stillastående fronter och där det är omöjligt att manövrera, så är ett uttalat manöverkrigskoncept måttligt avskräckande. Frågan här blir vilket typ av koncept kommer Ryssland sträva efter, och hur bör vi då utveckla våra förmågor för att Ryssland ska se dem som avskräckande? Alternativt, om vi utvecklar ett visst koncept, vad kommer Ryssland göra för att minska dess avskräckningseffekt?

Taktik

-          Manövern måste återskapas, annars är det svårt att fälla ett avgörande (alternativet blir långvarigt utnötningskrig). Att kunna ”trycka ned” en motståndares verkans- och informationssystem på tämligen stort djup, dryga tjugofem kilometer, är här en avgörande faktor.

-          För att kunna åstadkomma ett genombrott med syfte att på djupet skapa ”kaos” i motståndarens ledningssystem, logistik, grupperingsområden för verkanssystem mm kommer det krävas att snabbt (6-12 tim ?) nå ett djup på i storleksordningen tjugofem kilometer och att genombrottet sedan, inom timmar, kan utnyttjas för uppföljande anfall mot vitala funktioner hos motståndaren. Motståndaren får inte ges tid och möjligheter för att organisera och vidta motåtgärder.

-          För att kunna genomföra anfall med målet att framrycka tjugofem kilometer in i en motståndares gruppering krävs det sannolikt att han engageras på en bredd av cirka femtio kilometer för att genombrottsområdet ska kunna kan skyddas rimligt effektivt. En slutsats är att strid av den här digniteten inte kommer kunna genomföras av enstaka brigader eller divisioner. Vi, Nato, måste ha såväl resurser som förmåga att strida med armékårer.

-          Viktigt att kunna ta terräng som en komponent i striden för att slå ut ryska ”A2AD-bubblor”, t ex Kaliningrad.  Allt, om ens det mesta, går inte att slå ut med långräckviddig precisionsbekämpning.

-          Uthållighet i form av personal, ammunition och andra förnödenheter är en avgörande faktor, vi har glömt hur stora förluster och vilken förbrukning av förnödenheter ett storskaligt krig innebär.

-          Natos nuvarande operativa koncept med ”Forward” - ”Deep” – ”Rear” kommer behöva omprövas. De ökade vapenräckvidderna och den radikalt ökade tillgången på information på alla nivåer ökar olika förbands verkansområde. Exempelvis kommer en brigad kunna verka inom ett helt kårområde. För att utnyttja de möjligheter som detta innebär kommer sannolikt chefer på alla nivåer också behöva ges ökade mandat att agera efter eget huvud.

Operationer/Terräng 

-          Den svenska 1.divisionen bör utvecklas till att bli en operativ reserv för den finska armén.

-          Kriget har ändrat karaktär, från massarméernas i huvudsak sammanhängande fronter, VK 1 och VK 2,  till att hålla (ta) viktig terräng. Kopplat till ökad urbanisering så antar kriget därför ofta karaktären av ”belägringar”. Delar av kriget i Ukraina och striderna i Gaza skulle kunna vara illustrationer. Storstäder i det egna landet med enklaver av grupper vilka kan ha större lojalitet med angriparen kan också var ett problem kopplat till strid i stadsmiljö.

-          Vi måste räkna med att alltid vara numerärt underlägsna motståndaren, Ryssland.

 Teknik/Materiel/Upphandling

-          AI kommer ha (har redan) förmågan att processa information från olika källor som satelliter, mänskliga källor, databaser, signalspaning mm på ett sätt som övergår mänsklig förmåga. AI kommer radikalt förbättra beslutsunderlag och minska tiden för att fatta beslut. Vapensystem kommer att bli (är) autonoma och kunna fatta egna beslut när det gäller t ex målval.

-          Utvecklingen av drönare när det gäller medel och motmedel går rasande fort. Det behöver dock inte innebära att det inte skulle löna sig att köpa in och lagra större mängder drönare i fred. Om de konstrueras så att det är mjukvaran är den avgörande komponenten i drönarens överlevnads- och verkansförmåga så skulle det vara fullt rimligt att uppdatera de lagrade drönarna på mycket kort tid. Dessutom skulle det också göra det möjligt att snabbt ändra olika algoritmer under pågående krig efterhand som man identifierar motståndarens metoder för störning etc.

-          Förmågan till snabbt igångsatt krigsproduktion inom områden som ammunition, drönare (där vissa modeller också bör betraktas som ammunition) mm måste återskapas.

-          Det pågår redan idag konkreta åtgärder bl a i Finland för att ersätta/komplettera existerande bekämpningssystem med förband utrustade med drönare. Förband som själva såväl kan hitta som bekämpa mål.  Exempelvis tillförs på bataljonsnivå drönarplutoner. På brigadnivå tillförs drönarbataljoner. Därmed skapas flexibla ”bekämpningskomplex” där granatkastar- och artilleriförband och de nya drönarförbanden kompletterar varandra.  

-          Upphandlings- och utvecklingssystemen i de flesta länder bromsar såväl upprustning som anpassning till nya hot. Försvarsmateriel måste undantas från civila upphandlingsregler där offertförfrågningar – analys av offerter – beslut som kan överklagas m fl tidskrävande steg ofta kan ta flera år. Direktupphandling måste kunna ske i avsevärt större utsträckning.  Likaså måste de i dag orimliga utvecklingstiderna för större vapensystem kortas avsevärt, här krävs ett radikalt nytänkande.

                                                                              *****

P.S. Ovanstående är hur jag uppfattade vad de olika föredragshållarna och paneldeltagarna sa. Det är inte mina tankar, även om jag håller med om det mesta. Mina egna funderingar om avskräckning i det nordisk-baltiska området finns i ett tidigare inlägg (20 april 2026) på denna blogg. Om jag kommer skriva ned några egna funderingar om framtida krigs karaktär och taktik styrs delvis av vädret de närmaste två månaderna – inomhussittande eller utomhusaktiviteter.

Trevlig sommar

K