Det mest
uppenbara är att Sverige tydligt visar att den i EU-fördraget inskrivna
solidaritetsklausulen, 42.7, väger lätt i svenska överväganden. Likaså tycks
inte den svenska ensidiga solidaritetsförklaringen från 2009, med löfte om stöd till
andra EU-medlemmar (och hopp om stöd från dessa) haft något större inflytande
på beslutet.
Frågan
kommer säkert att uppstå såväl i de nordiska som baltiska huvudstäderna i vad
mån det finns skäl att fördjupa det militära samarbetet med Sverige, ett land
som tycks ta lätt på sina utfästelser. Kommer Sverige vilja och våga agera mer
resolut i en annan situation, t ex om våra närmaste grannar drabbas?
Men kanske än
allvarligare är hur det uppfattas i USA (som önskat samma sak som Frankrike –
de har säkert pratat ihop sig). Den amerikanska skrivelsen kan ses som en test
på om vi verkligen är en seriös samarbetspartner som det är värt att ha ett
djupare samarbete med. Här finns det skäl att komma ihåg att USA:s samarbete
med Sverige i amerikanska ögon inte bara är en rent bilateral historia, utan
också ett indirekt stöd till övriga Natomedlemmar i det nordisk-baltiska området
(främst Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen). Om det uppstår tvivel
på att vi är beredda att stödja dessa länder vid en kris eller konflikt i
Östersjöområdet så kan misstanken uppstå i Washington att vi i grunden bedriver
en ”free rider” politik – gärna hjälp från andra men inga egna förpliktelser.
Knappast en fördel för Sverige, varken när det gäller fredstida samarbete eller
för att få stöd vid en eventuell konflikt i vårt närområde
Det har framförts tankar
om att det kanske är svårt att genomför effektiva insatser med JAS 39 Gripen i
det aktuella operationsområdet och att resursen kanske inte är behövlig. Även
om så är fallet så spelar det ingen roll. Det helt avgörande ur svensk säkerhetspolitisk
synvinkel är om vi betraktas som en pålitlig och solidarisk partner som är
beredd att ge andra stöd, och därmed också är ett land som andra har en
moralisk plikt att stödja, om behovet skulle uppstå. Markeringen att vi står
för våra förpliktelser och är beredda att ta de olägenheter det innebär,
ekonomiskt och risk för förluster, hade varit avsevärt viktigare än vad planen
skulle uträttat, eller inte uträttat.
Man kan också ställa sig frågan på vilket sätt dagens beslut kommer att påverka Sveriges kanditatur till Säkerhetsrådet. Kommer Frankrike, Tyskland, England m fl EU-länder tycka att Sverige är lämplig kandidat?
Man kan också ställa sig frågan på vilket sätt dagens beslut kommer att påverka Sveriges kanditatur till Säkerhetsrådet. Kommer Frankrike, Tyskland, England m fl EU-länder tycka att Sverige är lämplig kandidat?
Det enda hållbara
säkerhetspolitiska motiv som kan finnas för att inte erbjuda mer substantiell
hjälp till Frankrike, än det som nu beslutats, är om det finns tunga skäl att
behålla alla flygplan hemma för att skydda vårt eget territorium. Om det är motivet så bör det återspeglas i
att försvarsanslagen omedelbart höjs i tämligen stor omfattning för att öka
övningsverksamheten, anskaffa reservdelar så planen kan hållas i luften mm.
Dessutom kan då heller knappast bli tal om att låna ut flygplan, t ex till
Brasilien, för att främja exportaffärer.
Sammantaget, risken
är stor för att vi med detta beslut försatt oss i en situation där svenska
utfästelser rörande europeisk (och nordisk) solidaritet kommer att betraktas
med stor misstänksamhet i framtiden. Det är heller inte omöjligt att det redan
på kort sikt kan påverka möjligheterna till ett fördjupat säkerhetspolitiskt
och militärt samarbete såväl med våra grannar som med USA.
*****
I Washington närs nog rätt realistiskt balanserade förhoppningar beträffande den svenska regeringens benägenhet att föra en tydlig och rak utrikes- och säkerhetspolitisk linje, där substantiellt stöd utan större förbehåll kan lämnas till utsatta nationer i vårt närområde.
SvaraRaderaHistorien förskräcker med allt ifrån krigsårens opportunistiska och ansvarslösa eftergiftspolitik via Palmeregeringarnas obegripligt intima och destruktiva fraterniserande med allehanda kommunistiska diktaturstater.
Och nu, med Löfvenregeringens så kallade femenistiska utrikespolitik, riskerar vi att för överskådlig framtid diskvalificera oss från meningsfullt deltagande i de sammanhang där det knyts mellanstatliga kontakter och band av betydande vikt, där framtida säkerhets- och samarbetsstrukturer vävs och där vitala svenska nationella intressen kan främjas.
Heja Sverige...
Har sannolikheten för att Polen lyfter sitt veto mot svensk tillgång till Link-16 i fredstid ökat efter regeringsskiftet därstädes samt vårt svar på begäran om hjälp från två av säkerhetsrådets permanenta medlemmar?
SvaraRaderaIngen kan veta exakt vad som kommer att hända i framtiden. Däremot är det tämligen väl dokumenterat vad som hände på nedre Manhattan 2001-09-11, över östra Ukraina 2014-07-17 respektive över franska alperna 2015-03-24. Om än på vitt skilda sätt, så dödades i alla tre fallen stora mängder med civila flygpassagerare ombord på tekniskt väl fungerande flygplan i reguljär kommersiell linjetrafik av antagonistiskt våld. Kan något liknande hända igen?
De rättsliga och utomrättsliga konsekvenser, som hittills följt på dessa händelser kan svårligen bedömas förhindra vare sig statliga eller icke-statliga aktörer från fortsatt hybridkrigföring i luftarenan. Men kan någon aktör vara så hänsynslös att denne ger sig på intet ont anande flygpassagerare?
– Finns våldsbejakande extremism? Finns stater med territoriellt expansiva ambitioner? Finns psykisk sjukdom?
Svensk incidentjakt med JAS 39C/D inväntar tillgång på frekvenser, tidluckor och kryptonycklar för användning i systemet Link-16 (L16) i fred, kris och beredskap. Efter det att JAS 39A/B flög för sista gången 2012-12-13 och dess egenutvecklade nationella datalänkar för stridsledning avvecklades och intill multinationellt förankrat beslut om att Sverige disponerar interoperabel länk (L16) också för nationellt försvar i fred vunnit laga kraft, så bedrivs svensk incidentberedskap med JAS 39C/D på tal samt i klartext. Nato är till skillnad från EU en mellanstatlig organisation och ej en överstatlig. Nato fattar beslut i konsensus.
Vid en fredstida incident där ett i svenskt luftrum inkräktande civilt eller militärt flygplan framhärdar med att hålla kurs mot ett högvärdigt eller av annat skäl skyddsvärt mål, så saknar svensk myndighet och därmed också politisk ledning möjlighet att kommunicera med svensk statsmakts representant på plats i luften utan att det röjs för radioamatörer.
Ett sådant informationsläckage är otillfredsställande.
Jag är rädd för att även Stefan Löfven har sållat sig till den digra lista på svenska pseudostatsmän som inte har förmågan att regera, men det märks bara inte lika tydligt eftersom han faktiskt har en av Clausewitz definitioner på en statsman, nämligen mod. Det gör honom bara farligare för Sverige. Utan samtliga Clausewitzes definitioner, och de är bara två, så har man inte det som krävs av en statsman. Jag skulle vilja påstå att man behöver vara en patriot för att kunna tjäna sitt land som statsminister. Löfven är inte det, fråga honom själv!
SvaraRaderaEfter att vårt land fått lovord för sin insats med JAS 39 över Libyen är det ofattbart att vår feministiska utrikespolitik inte kombineras med kvalificerad flygspaning för att övriga flygstridskrafter ska kunna skilja på civila och militära mål.
SvaraRaderaDet talas om en farlig "politik", det kan väl ifrågasättas om detta överhuvudtaget skall liknas vid politik? Politik torde väl kännetecknas av ett antal aktion syftande till att nå vissa mål. Samt beskrivning av vägen till målet och handlingsregler för möjliggöra att man når målet. Detta verkar mest vara lite flims och flams för att inte avslöja att man inte vill.
SvaraRadera