Konferensen
genomfördes under s k ”Chatham House rules”, d v s vad som sägs får återges,
men inte vem som sa det. Här några av de
mer namnkunniga talarna: Estlands försvarsminister Hannes Hanso, Nederländernas försvarsminister Jeanine Hennis-Plasschart, genlt. Marshall B. Webb chef för NATO Special Operations HQ,
genmj. Christopher Haas US Special Operations
Command, vam. Georgij Alafuzoff chef underrättelsedirektoratet i EU
militära stab och genmj. Karl
Engelbrektson HKV Sverige. Därutöver talade ett antal experter från bl a
RAND, Chatham house och andra tankesmedjor.
Nedan något
av det som avhandlades.
Den
sammanfattande slutsatsen av konferensen uttrycktes nog bäst av den talare som citerade
Clausewitz, och fyllde på med Sun Tzu ”War
is an act of violence intended to compel our opponent to fulfil our wishes. The best is to subdue the enemy
without battle. Hybrid warfare is war. When devising our countermeasures we
have to have that in mind”.
Genom att
hybridkrigföringen kan omfatta i stort sett alla typer av åtgärder som syftar
till att påverka en motståndares vilja så var det ingen av de som deltog i
konferensen som var beredd att ge en definition av begreppet. Den skulle bli så
allmän att den saknade förklaringsvärde.
När det
gäller Ryssland pekade flera på att hybridkrigföring inte är något som ryssarna
själva betraktar som någon speciell sorts krigföring. Uttrycket är en
västkonstruktion (precis som ”Blitzkrieg” under andra världskriget, ordet fanns
inte i tysk militär terminologi – min kommentar). I ryskt tänkande är de olika komponenter som
vi förknippar med hybridkrigföring, propaganda, vilseledning, ”graderad”
våldsanvändning, ekonomiska påtryckningar, militära maktdemonstrationer,
förvrängning av fakta mm, sedan länge vedertagna medel för att påverka en
motståndare. Man skiljer inte på hybridkrigföring och ”vanlig” krigföring.
Vilka metoder som används och var tonvikten läggs beror på motståndaren, hur
man bedömer dennes sårbarheter och vad man vill uppnå.
Synen på
Ryssland och vad vi kan förvänta oss i framtiden var måttligt positiv. Några
citat: ”Ryssland anser sig vara i en geopolitisk konflikt med resten av världen”,
”Att få Ryssland att acceptera vår syn på en europeisk säkerhetsordning har
misslyckats”, ”Rysslands härskare har sällan brytt sig om vilka vedermödor
deras folk utsätts för”, ”Ryssland kommer att fortsätta med en aggressiv
politik i områden där man ser möjligheter till framgång”. Baltikum nämndes av
flera talare som ett av de områden där vi kan förvänta oss en ökad spänning i
framtiden.
En
intressant aspekt som framhölls var att ”Otillräckliga åtgärder från vår (väst)
sida, t ex en endast begränsad Natonärvaro i Baltikum, bara symboliska
upprustningsåtgärder, kan i Ryssland tolkas som ett svaghetstecken. Det ger
signaler om osäkerhet, är vi verkligen beredda att sätta hårt mot hårt?”.
Listan av
tänkbara åtgärder, eller synsätt, som borde tillämpas, för att möta det
”hybridkrig” vi ser redan idag och en eventuellt än mer negativ
händelseutveckling, blev efterhand lång, stort som smått. Dock fanns några
gemensamma teman.
Den första
och viktigaste försvarslinjen är olika nationella åtgärder för att minska
samhällets sårbarhet i vidaste bemärkelse: ekonomiskt, psykologiskt, möjligheter
att upprätthålla lag och ordning, förtroende för myndigheter, lämplig
lagstiftning, militär förmåga mm. Det förutsätter stabila samhällen och en väl
fungerande statsapparat.
Nästa nivå,
även den helt nödvändig, är EU och Nato. Avgörande är att de kan samverka. Ingen
av organisationerna har själv förmågan att hantera hela bredden av hot. Här
pekade några av talarna också på problemet med att i Ryssland kunde
statsledningen själv spela på hela klaviaturen, medan det i Europa krävdes att
28 länder kom överens om eventuella motåtgärder. En lösning som föreslogs på
det militära området var att återuppliva en beslutsmodell från det Kalla kriget.
Natos högre kommandon hade då mandat att själva fatta beslut om att, enligt
vissa kriterier, understödja ett medlemsland. Det för att undvika en eventuellt
långdragen politisk process i en akut situation.
För att
undvika att bara vara reaktiv och därmed riskera att ställas inför ett fait
accompli pekade flera på den centrala betydelsen av avskräckning – på alla
områden. På det militära området är det tämligen enkelt att beskriva vad som
krävs och hur det bör organiseras. På andra områden som t ex ekonomi och energi
är det svårare, men det borde gå att skapa en avskräckningspotential även där. Det
ska kosta mer än det smakar att försöka destabilisera ett land (eller en
organisation) – det skall Ryssland veta i förhand.
En central
fråga som också flera återkom till var den stora betydelsen av att alla
inblandade, politiker, civila och militära beslutsfattare var väl förberedda på
att hantera den typ av situationer som de kan ställas inför. Det räcker inte
med planer, gemensamma övningar är ett måste.
Förutom den kunskapsuppbyggnad det innebär avseende olika
samhällssektorers förmågor och svagheter så tvingas deltagarna till att fatta
svåra beslut – det minskar risken för handlingsförlamning i en skarp situation.
Det rådde
också stor enighet om att ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter,
länder och organisationer (EU och Nato) är en nödvändighet. Det är grunden för
att kunna få en rimligt sammanhållen lägesbild av vad som egentligen pågår, och
därmed en förutsättning för effektiva motåtgärder.
Även det
ryska ”kärnvapenskramlandet” var uppe till diskussion. Det kan inte negligeras
– de västliga kärnvapenmakterna måste tänka igenom sina doktriner, det är
tveksamt om det Kalla krigets doktriner fortfarande är relevanta.
Slutligen
några enskilda citat:
”Hybridkrigföring är som comprehensive
approach, något som heller ingen riktigt vet vad det är, fast tvärt om. Istället
för att skapa stabilitet så eftersträvas instabilitet”.
”Vi har gått
från kallakrigs-doktrinen Mutual Assured Destruction till Assured Disruption,”
(apropå våra samhällens sårbarhet och vår brist på motåtgärder)”Det finns inga regler för hybridkrigföring”
”Sluta
teoretisera, det är dags för praktiska åtgärder”.
”When in
doubt shoot” (apropå små gröna män).
*****
Vad är fördelarna med ”Chatham House rules”?
SvaraRadera"En intressant aspekt som framhölls var att ”Otillräckliga åtgärder från vår (väst) sida, t ex en endast begränsad Natonärvaro i Baltikum, bara symboliska upprustningsåtgärder, kan i Ryssland tolkas som ett svaghetstecken. Det ger signaler om osäkerhet, är vi verkligen beredda att sätta hårt mot hårt?”." Citat Karlis
Jag tror att förutsättningarna för att Europa ska kunna gå "all in" är små. Ryssland har, och kommer att fortsätta ha, de psykologiska fördelarna eftersom de är aggressorn. Det är först när det blir regelrätta krigshandlingar mellan Ryssland och Norden som deras svagheter kommer att märkas. Under förutsättning att vi har lyckats lägga den strategiska timeouten bakom oss. Det är därför som Ryssland satsar så stort på hybridkrigföring, medvetet eller omedvetet kvittar lika, för då underminerar de vårt militära försvar redan innan det har hunnit komma till skott.
"En lösning som föreslogs på det militära området var att återuppliva en beslutsmodell från det Kalla kriget. Natos högre kommandon hade då mandat att själva fatta beslut om att, enligt vissa kriterier, understödja ett medlemsland. Det för att undvika en eventuellt långdragen politisk process i en akut situation." Citat Karlis
Det tror jag är en sund och alldeles nödvändig lösning.
"Även det ryska ”kärnvapenskramlandet” var uppe till diskussion. Det kan inte negligeras – de västliga kärnvapenmakterna måste tänka igenom sina doktriner, det är tveksamt om det Kalla krigets doktriner fortfarande är relevanta."
Taktiska kärnvapen har Ryssland redan satt in i Ukraina. Jag tror att det var förra året. Det var väldigt små kärnvapen men det sattes in så nära en stads höghusområde att rutorna gick i kras. Jag önskar att jag hade länken till det, men användandet av taktiska kärnvapen bevisades på Euromaidan Press eftersom det filmades. Jag förstår inte varför det inte blev större väsen av det.
Kanske därför att källan har föga trovärdighet och dess utsaga inte kunnat bekräftas från annat håll. En kärmvapeninsats, den första efter VK2, hade varit en sensation som media basunerat ut över världen - om de trott på den.
SvaraRaderaKanske. Men det typiska svampmolnet på en pelare var där. Dessutom skedde detonationen en bra bit ifrån höghuset där rutorna krasade.
RaderaDu förstod kanske inte att händelsen filmades från och med svampmolnets bildande? Det stod ett höghus i vägen för filmkamerans vy, på allt förutom den övre delen av pelaren och svampmolnet. Men det var flera våningar upp som kameran befann sig på. Det tog flertalet sekunder, från och med att svampmolnet tornade upp sig, innan rutorna gick i kras mitt i nyllet på han som skötte filmkameran.
RaderaNågon kärnvapeninsats lär det inte ha varit. Det hade vi vetat. Svampmåln kan åstadkommas på många sätt. En halv s-degsgubbe, en plastsäck med diesel och bensin ovanpå duger bra. Vill man att rutorna ska gå i grannhuset får man väl ladda lite mer bara :-)
SvaraRadera