Kan Försvarsmakten använda mer pengar? Att snabbt höja försvarsanslaget ytterligare med stora summor tjänar inget till, pengarna kan ändå inte upparbetas på något vettigt sätt. Argumentet har framförts i debatten i samband med hur och när försvarsanslaget bör höjas till två procent av bruttonationalprodukten. Jag tror argumentet är kraftigt överdrivet och ytterst bottnar i svårigheten att mentalt acceptera att vi lever i en ny verklighet. En verklighet som kräver ett annat sätt att tänka och agera än vad vi är vana vid.
Försvarsanslaget
idag är ca 1,4 % av BNP. Med det senaste
tillägget på två miljarder som kommer att beslutas av riksdagen i närtid
innebär det ca 79 miljarder kronor. I dagens penningvärde skulle 2 % av BNP
innebära omkring 107 miljarder per år. Det vill säga mer än 25 miljarder extra per
år om det skulle börja gälla från i år. Sammantaget ungefär 100 miljarder t o m
2025. I stort sett ett extra försvarsanslag utspritt på fyra år. Går det att på
ett vettigt sätt förbruka så mycket pengar?
Många argument
har förts fram varför det vore omöjligt. Det saknas infrastruktur, det är långa
leveranstider på mycket av det som borde köpas, anskaffningsprocedurerna är
tidskrävande, det saknas utbildad personal, det rimmar inte med liggande
planering, en allt för snabb process riskerar till att leda till köp grundade
på dåligt underlag och därmed till slöseri med pengar, mm. Alla synpunkterna
låter i sig övertygande, ändå är det något som skaver. Speciellt om man börjar
göra jämförelser med andra länder.
För att ta
några närliggande exempel. Polen fattade i dagarna beslut om att höja
försvarsanslaget från planerade 2,2 % av BNP för 2022 till 3 % för 2023 och
tiden därefter. Höjningen på 0,8 % av BNP på ett år är betingad av det ryska
angreppet på Ukraina och fanns inte med i några planer. Polens BNP 2021 var ca
5875 miljarder kronor. Här gäller det alltså att skapa nya ”inköpslistor” och
åtgärdskalendrar för i storleksordningen 45 miljarder kronor per år fr o m nästa
år och framåt, utöver det som redan fanns i liggande planer. För svensk del
skulle en motsvarande omedelbar höjning av försvarsanslaget, med 0,8 % av BNP,
innebära ett tillskott på cirka 43 miljarder kronor bara för nästa år.
Lettland
reagerade starkt redan 2014, då Ryssland annekterade Krim. Från 2015 t o m 2020
ökade det lettiska försvarsanslaget med cirka 160 %. Från 1 % av BNP till 2,3
%. En liknande utveckling skedde i Litauen där anslaget ökade från 1,1 % av BNP
2015 till 2 % 2019. Den 17 mars i år (förra veckan) beslutade Litauens regering
att innevarande års försvarsbudget skulle ökas med 298 miljoner Euro (ca 3
miljarder SEK). Det innebar en höjning från 2,05 % till 2,52 % av BNP.
Den ryska
invasionen av Ukraina har också lett till att kraftiga förstärkningar planeras av
den tyska försvarsbudgeten. Tyskland spenderar idag ca 1,3 % av BNP på försvar.
Den 27 mars angav förbundskansler Scholz att Tyskland skulle upp till nivån 2 %
av BNP. Exakt hur och när det kan ske är något oklart med hänsyn till tysk lagstiftning.
En första åtgärd är dock att skapa en fond (till del genom lån) på 1000
miljarder kronor för att snabbt kunna påbörja investeringar utanför den normala
budgetprocessen. De 1000 miljarderna motsvarar ungefär två tyska
försvarsbudgetar i dagens penningvärde (två svenska försvarsbudgetar skulle vara
knappt 160 miljarder). Hur och i vilken takt pengarna ska användas är
fortfarande oklart. Det kommer dock innebära stora investeringar i närtid för
att avhjälpa många av de allvarliga brister som Bundeswehr har.
Det kan
också vara av intresse att blicka bakåt till en period där Sverige genomförde
en radikal och hastig upprustning. När oron började sprida sig i Europa mot
slutet av trettiotalet började även Sverige öka sina försvarsansträngningar.
1938 förstärktes försvarsanslaget, då 148 miljoner kronor, med 70 miljoner kronor.
Det innebar att anslaget ökade från ca 1,6 % av BNP till ca 2 % av BNP. Året
därpå 1939, när andra världskriget utbröt, steg försvarsutgifterna till ca 6 %
av BNP. Ytterligare något år senare var de uppe på närmare 12 % av BNP.
Exemplet från beredskapstiden är självfallet bara till begränsade delar
jämförbart med situationen idag då det bl a innefattar stora utgifter för
beredskapstjänstgörande personal, mycket omfattande övnings- och
utbildningsverksamhet mm. Dock, det skedde också en forcerad anskaffning av
materiel och förnödenheter, omfattande infrastrukturåtgärder och också förändringar
i existerande planer för i stort sett all verksamhet i Krigsmakten, varför det
kan finnas skäl att försöka dra erfarenheter även från den tiden.
I
generalerna Ehrensvärds och Douglas memoarer från den tidsperioden beskriver de
hur det ofta var olika människors invanda föreställningsvärld, eller oviljan
att frångå tidigare beslut, som var orsaken till att åtgärder fördröjdes, inte
vidtogs överhuvudtaget eller genomfördes mot bättre vetande.
En allmänmänsklig
svaghet tycks vara att även om omständigheterna radikalt förändras kan det ta
tid innan människors referensramar flyttar sig tillräckligt för att mentalt acceptera
de åtgärder som krävs. Ett exempel skulle kunna vara när försvarsledningen
hösten 1939, grundat bland annat på analyser av det tyska polenfälttåget,
begärde pengar av regeringen att få köpa etthundra stridsvagnar och bara fick
medel till att köpa tjugo. Drygt två år senare fattade regering och riksdag
beslut om att sätta upp tre pansarbrigader med 145 stridsvagnar i varje, varav
huvuddelen skulle nyanskaffas.
Likaså kan
stelbenta, eller bara invanda, rutiner vara ett hinder för att snabbt anpassa
verksamheten till en ny verklighet. Generalen Douglas redogör för två episoder där
han lyfter fram hur konstigt och ovant det kändes för honom att sätta igång
omfattande byggnadsverksamhet utan några detaljerade kostnadsberäkningar och att
på eget ansvar hantera mycket stora summor pengar.
Generalen
Ehrensvärd illustrerar oviljan att frångå existerande planer genom att peka på
Göta livgardes nedläggning. Regementet lades ned i september 1939, några veckor
efter att andra världskriget utbröt. Att så skedde grundade sig på 1936 års
försvarsbeslut där det fastslogs att regementet skulle avvecklas. Göta livgarde
återuppsattes 1942.
Sammantaget,
debatten avseende hur svårt det skulle vara att använda pengarna på ett
ändamålsenligt sätt om försvarsanslaget skulle höjas till 2 % av BNP tämligen
fort, inom något eller några få år, känns konstgjord. Andra länders
erfarenheter och agerande ger intrycket att problemen med tillväxt på något
egendomligt vis främst tycks vara ett svenskt problem. Det är inte omöjligt,
jag håller det t o m för sannolikt, att orsakerna till stor del är desamma som under
upprustningen vid andra världskrigets början. Politikens referensramar har inte
förändrats i samma takt som omvärldsförändringarna skett. Att snabbt avdela många
tiotals miljarder till försvarsändamål känns konstigt, och att förändra
regelverk för att gynna Försvarsmaktens verksamhet känns också udda. Det finns
ingen mental beredskap att göra det, det tar emot. Liknande mentala hinder
finns sannolikt hos berörda myndigheter ”vi kan väl inte begära sådana
jättesummor, det kommer politikerna aldrig acceptera”, ”det här måste beredas noga, vi får inte bli
beskyllda för att inte ha torrt på fötterna när vi begär slantar för att köpa,
vidta åtgärd, XX”, ”vi har ju regler för hur många befäl det ska finnas för
verksamhet YY”, mm.
Det är min
övertygelse att Försvarsmakten tillsammans med andra totalförsvarsmyndigheter,
med stöd av vissa regeländringar på politisk nivå, tämligen enkelt, visserligen
under visst stånk och stön, skulle kunna upparbeta en snabb anslagsökning till
2 % av BNP. Säg fram till och med 2024. Det skulle, i en jämn trappa innebära
ca 10 miljarders påslag varje år under tre år, totalt ca 60 miljarder kronor.
Avslutningsvis.
Som omvärlden ser ut borde vi kanske fundera mer på hur snabbt nå 3 % av BNP
till försvarsändamål, och ägna mindre tid och energi åt att analysera 2 % ur
alla möjliga synvinklar. Ja, här syndar jag, men vi har ännu inte nått de två
procenten.
*****
P.S. Min krönika
i senaste Officerstidningen rör delvis samma tema, då med tonvikt på de mentala
faktorernas betydelse för att snabbt kunna rusta.