onsdag 20 juni 2018

Moderaternas försvarspolitiska rapport – en kort recension




I går, den 19 juni, presenterade Moderaterna en försvarspolitisk rapport https://moderaterna.se/ett-starkt-forsvar-att-sakra-sverige med den inriktning som partiet avser driva i Försvarsberedningens fortsatta arbete. Här en kort recension.

Rapporten innehåller många bra förslag men saknar inte brister, en del allvarliga sådana.

Det är inte svårt att dela åsikten att Totalförsvaret (både dess militära som civila delar) måste stärkas och att det måste ske i internationell samverkan. Att rapporten tydligt anger ett 2 % mål (av BNP) för försvarsutgifterna och förespråkar såväl en Natoanslutning som ett fördjupat europeiskt samarbete är därför glädjande.

Ett viktigt konstaterande i rapporten när det gäller försvarsmaktens ekonomi, förutom att den måste kraftigt förstärkas på sikt, är att det också måste tillföras medel i närtid. I storleksordningen 18 miljarder fram till 2021, det för att förverkliga försvarsbeslutet från 2015. Det är ju den plattform som nästa försvarsbeslut förutsätts bygga på.

Det är bra att behovet av kvalificerad egen försvarsforskning och möjligheter att exportera försvarsmateriel påpekas.

Vår förmåga att möta olika typer av cyberhot måste öka. Likaså måste regeringens möjligheter att utöva effektiv ledning vid kriser eller i värsta fall krig stärkas. Förslagen om att inrätta en central samordningsfunktion för cybersäkerhet och en krisledningsfunktion i statsrådsberedningen är därför välkomna.

Flera av de konkreta förslagen som rör försvarsmaktens inriktning är också nödvändiga åtgärder för att återskapa ett trovärdigt försvar. T ex behovet av en marin närvaro på Västkusten, en utökad basorganisation för flygvapnet, återskapandet av en fungerande logistik och ledningsorganisation för att kunna försvara Sverige, prioriteringen av förbandstjänst för officerare, utnyttja och utbilda värnpliktiga med speciella kvalifikationer till ”cybersoldater” mm.   

Även om rapporten till stora delar kan ses som en god inriktning för framtiden så har den några förvånande, i vissa stycken ytterst förvånande, brister. 

Den mest uppenbara är att Nordkalotten inte tycks existera som ett strategisk och operativt problem som kan vara helt avgörande för Sveriges säkerhet. Det är främst norska (och Nato) sjö- och flygstridskrafter baserade i Nordnorge som skyddar förbindelserna till Skandinavien genom att tidigt möta ryska marin- och flygföretag som utgår från Kolahalvön. En grundläggande förutsättning för att de ska kunna operera är att Sverige och Finland håller ”ryggen fri” för dem. Det vill säga att vi har en trovärdig försvarsförmåga i Övre Norrland. Den komponenten saknas helt i rapporten. Möjligheterna att ta emot förstärkningar och säkerställa landets försörjning måste ses i ett avsevärt större sammanhang än att bara öka vår förmåga på Västkusten (vilket också måste göras).

Ett likartat förbiseende gäller också vårt bidrag till Finlands försvarsförmåga. Något som rimligtvis är ett vitalt svenskt intresse. Finlands försörjningsmöjligheter och att ta emot stöd om sjötrafiken i Östersjön inte kan upprätthållas (vilket är ganska osannolikt) är helt beroende av transporter genom Sverige. Landvägen genom Övre Norrland och/eller över Bottenhavet. I det första fallet sammanfaller vårt behov av militär förmåga med det som krävs för att hålla ”ryggen fri” för Norge. I det andra fallet ställer det höga krav på svensk marin förmåga för bl a ubåtsjakt i Bottenhavet och amfibieförband för att kunna bidra till försvaret av Åland. Resurser som lyser med sin frånvaro i rapporten.

Ett specifikt förslag i rapporten som är ägnat att väcka viss förvåning är tanken att göra Hemvärnet till en egen försvarsgren. Som förslaget beskrivs där Hemvärnet ska ges liknande uppgifter (territoriell ledning, kvalificerade försvarsuppgifter), likartad utrustning (granatkastare, luftvärns- och pansarvärnsrobotar) och därmed rimligtvis också måste ges samma utbildning som vissa arméförband så framstår tanken som något oklar. Ska vi ha två arméer med dubblerade lednings-, logistik-, utbildnings-, m fl funktioner? Dessutom, redan idag har vi tämligen svårhanterliga ”försvarsgrensstrider” mellan Armén, Marinen och Flygvapnet, ska vi nu komplicera utvecklingen av Försvarsmakten ytterligare med att skapa en ”försvarsgrensstrid” inom markstridsfunktionen? Att tro att en sådan inte kommer att uppstå är nog att bortse från såväl empiri som den mänskliga naturen. Knappast något som kommer att bidra till en ökad operativ effekt.

Det finns självfallet ytterligare förslag i rapporten som kan diskuteras som t ex: varför uppsättandet av den tredje brigaden i armén inte skulle kunna vara genomfört till 2025, om inte antalet ubåtar också borde påverkas av den nytta de skulle kunna göra för att bidra till försvaret av Finland eller hur stort antalet krigsflygbaser egentligen borde vara för att säkerställa en effektiv spridning. Det är dock saker som kan regleras efterhand som förslagen börjar implementeras – det viktiga är att komma igång så fort som möjligt.

Den historieintresserade kan också reflektera över formuleringen på sidan 13 i rapporten ”Det är troligt att ett eventuellt väpnat angrepp bara kommer att vara under en kortare period”

Historiskt sett ett av de vanligaste antaganden som legat till grund för länders krigsförberedelser, stormakter som småstater – ett antagande som oftast visat sig vara fel, utomordentligt fel dessutom. Uthållighetsaspekten kanske därför också borde ha ägnats lite mera uppmärksamhet - militärt som civilt.   



Avslutningsvis. En i många stycken bra rapport men som hade tjänat på om den hade varit tydligare med ”det här vill vi”. Nu lämnas alltför många frågor öppna med formuleringar som utredas, studeras och undersökas. Även om många frågor är komplexa så är det säkerhetspolitiska läget idag sådant att risken med ett och annat felbeslut är avsevärt mindre än att skjuta upp beslut i väntan på det perfekta beslutsunderlaget.

                                                        *****


4 kommentarer:

  1. Förvånas över att inget av riksdagspartierna vill ha en förändring på djupet att hur svensk säkpol bedrivs. I dag 2018 finns ett gyllene tillfälle att skapa ett nytt förhållande mellan RD och FM gällande säkpol. Inte sedan 1809 har läget varit så fördelaktigt för en betydande reform inom säkpol.

    "Det här är vad RD vill med svensk säkpol och det här är vad det får kosta" bör vara tillräckligt för att FM ska kunna planera, förbereda och öva sin förmåga. Nu hävdas att det finns en politisk dimension vid större inköp men är så verkligen fallet eller sammanfaller FM strategiska analys allt som oftast med vad utrikespolitiskt är bra för Sverige.

    Att Moderaterna inte kommer med något nytänkande inom säkpol utan bara mer av det gamla, visar att de inte vill ta FM in i 2000-talet utan nöjer sig med att bygga Karlsborgs Fästing på nytt.

    SvaraRadera
  2. "Historiskt sett ett av de vanligaste antaganden som legat till grund för länders krigsförberedelser, stormakter som småstater – ett antagande som oftast visat sig vara fel, utomordentligt fel dessutom."

    Tvärtom så är det ett ytterst rimligt antagande, eftersom det väpnade angreppet snabbt tenderar att övergå i väpnad ockupation och/eller lågintensiv konfrontation för bibehållandet av ett nytt status quo gentemot resterna av den angripna staten sedan angriparen uppnått sina huvudmål.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte riktigt var jag ska börja. Historiskt: Boerkriget, VK1, Spanska inbördeskriget, VK2, Koreakriget, Vietnamkriget. Idag: Afghanistan, Irak, Jemen. I samtliga fall skulle jag nog vilja påstå att det hade funnits skäl för parterna att fundera på uthållighetsaspekten redan från början istället för att behöva improvisera fram resurser när saker och ting inte gick enligt plan.

      Radera
  3. Det hela är ju bullshit! Dom kommer ju inte med några nya riktiga förslag. VARFÖR kan man inte berätta hur många nya ytstridsfartyg man vill ha. Ska man köpa in mer grejer?, stridsvagnar, pansarfordon, det kanske räcker med drygt 100st 360pansarfordonfordon till tre och en halv brigad. JAS????????? hallå! varför är det viktigt att man uppdatera alla stridsfordon och stridsvagnar men inte alla 100 Jas. Var för glömma 40st. Då kommer vi ju bara ha 60 st som är uppdaterade i framtiden. Logistik i Norrland? Okej jag har en fråga. Räcker det med att ha Ett Logistikregemente, Ett ledningsregemente, Ett ingengörsregemente? Var för skulle vi inte upprätta riktiga nya regementen? eller ska dom regementena vi har en styck av varje, stå för all grund och sen ska alla nya underhållsverksamheter springa från dessa? Vi vet ju att det alltid tar en evinnerlig tid att köpa in nya stor försvarssystem. Varför går det inte att säga någonting om antal nu? Det är ingen skillnad på att beställa jas eller att beställa smörgåstårtor, man måste berätta Hur många man ska ha, När man ska ha dom, beställa i tid och betala det det kostar. Artilleripjäserna gick tydligen bra att berätta om. Dom har vi ju redan! Man säger att man vill gå i linje med försvarets perspektivplan. Där finns exempelvis MLRS med. Vad?? är det som är så svårt med att uttala att vi skall införa det i svenska försvaret. MLRS är standard i vilken modern arme som helst i hela världen. Allt skall utredas framgent. Moderaterna har redan sölat i 12 år nu, det finns ingen anlnedning till att göra saker Framgent. Det är här och nu förslagen skall komma. Johan Höglund fd Muf skövde

    SvaraRadera