Är det så
att vi i en ökad utsträckning ser: radikala verksamhetsförändringar vilka ter
sig som obegripliga för medlemmarna i organisationen - chefer som tar dåliga
beslut därför att de inte lyssnar på personer som har till uppgift att ge dem
råd - chefer som inte vågar fatta beslut ”hellre göra ingenting än riskera att
göra fel” - chefer som främst ser sig som regeluttolkare istället för ledare vilka ska styra och utveckla verksamheten – chefer som tillsätts på andra
meriter än professionalism - organisationskulturer där den enskilde riskerar
repressalier om han eller hon påpekar oegentligheter eller framför obekväma
fakta – en tendens att fatta kortsiktigt populära beslut men negligera deras
långsiktiga konsekvenser – en utveckling där regler och kontroll blir viktigare
än resultatet?
Det är upp
till den enskilde att bedöma om han eller hon tycker sig känna igen någon eller
några av dessa företeelser. Om nej – sluta läsa här. Annars.
Att det skulle
gå att skapa det perfekta ledningssystemet eller att det skulle finnas en
ledningsmodell som passar alla organisationer är en chimär.
Det är dock
inte osannolikt att vissa grundregler för hur ledning kan och bör utövas är
allmängiltiga, speciellt sådana som visat sig fungera i situationer där god
ledning är en helt avgörande faktor för att nå önskat resultatet.
I boken Att leda
i svåra lägen görs en analys av olika faktorer som tycks vara
speciellt betydelsefulla i den svåraste och mest resultatkrävande ledningsmiljö
som finns – ledning i krig.
Grundat på
tjugofem militärhistoriska exempel analyseras faktorer som: hur organisationsstrukturer
påverkar möjligheterna att leda, metoder för att skapa ledningskulturer som medger
effektiv styrning men som samtidigt ger medarbetarna utrymme för eget
handlande, vikten av en gemensam grundsyn i organisationen, chefens roll som
föredöme och ledare, vikten av att förstå den egna organisationens sätt att
verka samt stabers (rådgivares) roll i ett väl fungerande ledningssystem. Några
exempel belyser också konsekvenserna av övermod och vådan av att inte ta åt sig
information. Exemplen spänner över alla ledningsnivåer, från strategisk ledning
på högsta nivå till att personligen leda praktisk verksamhet på fältet.
Exemplen
kommenteras av ett tjugotal erfarna civila chefer, bl a Mikael Odenberg, Eva
Hamilton, Nils Bildt, Jan Nygren, Cecilia Skingsley m fl, där de drar
slutsatser om, och i så fall på vilket sätt, det som illustreras i exemplen kan
ha bäring på ledning i civila sammanhang.
Sammantaget
framgår att likheterna mellan god militär och civil ledning är påfallande. Något
som inte borde förvåna. Ytterst är det i båda fallen en fråga om att påverka
människor och att skapa en fungerande interaktion mellan människor. Att ha god
kunskap om den verksamhet man ska leda skadar inte heller.
Förhoppningsvis
kan exemplen i boken, och de civila chefernas kommentarer, leda såväl till
eftertanke som konkreta åtgärder hos alla som på ett eller annat sätt är
engagerade i ledning i dess vidaste bemärkelse. Som chefer, rådgivare,
forskare, debattörer eller på något annat sätt.
*****
P.S.
Författarna till Att leda i svåra lägen deltar gärna i diskussioner/seminarier
rörande exemplen och slutsatserna i boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar