Nedanstående inlägg har också publicerats på Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg www.kkrva.se
Emellanåt
framförs det i debatten att värnplikt, även om det är en billig metod att
bemanna försvarsmaktens förband, är en dyr lösning ur samhällsekonomisk
synvinkel. Det kanske vanligaste argumentet är att en person som är inkallad
under sin militära utbildningstid inte bidrar till samhällsekonomin genom
arbete eller studier. I det senare fallet genom att inträdet på arbetsmarknaden
fördröjs. Ett antal årsarbetsinsatser motsvarande antalet personer som är
inkallade genomförs inte, alltså innebär det en samhällsekonomisk kostnad. Jag
vill hävda att detta argument har avsevärda brister. Det kan mycket väl vara så att ett väl
utformat värnpliktssystem i själva verket är en god investering för samhället
även ur ekonomisk synvinkel, förutom vad det ger i form av ökad säkerhet för
landet.
Då inlägget
syftar till att belysa de samhällsekonomiska aspekterna av värnplikt behandlas
inte värnpliktens betydelse för Försvarsmakten, d v s att kunna bemanna en
rimligt stor krigsorganisation och möjligheterna att tillgodogöra sig
kompetenser i det civila samhället. T ex att kunna bemanna ”IT-krigföringsförband”
med personer som sannolikt skulle vara svåra att locka eller som skulle vara
mycket dyra att anställa.
Det
grundläggande problemet med att försöka beräkna den samhällsekonomiska nyttan
av att ett antal människor ges olika typer av militär utbildning är svårigheten
i att mäta intäkten trots att man vet att den finns. Att enbart (eller främst)
använda förlorade arbetsår som mått påminner därför om skämtet att leta efter
den borttappade nyckeln där gatlyktan lyser upp marken. Man tittar på det som
går att se men avstår från att väga in ett antal faktorer på grund av att de
befinner sig i ett dunkel. Det trots att
de kan vara helt avgörande för svaret.
För att
först nämna några av de fördelar som oftast förknippas med värnplikt. Hur
mycket lönsammare är en person för ett företag om han eller hon redan tidigt
lärt sig arbeta i grupp mot ett gemensamt mål? Vad innebär det i ökad lönsamhet
för ett företag att de anställda har lärt sig att umgås och arbeta ihop med
andra än bara likasinnade? Vilka konflikter och friktioner undviks på en
arbetsplats om medarbetarna tidigt har bibringats insikten att de inte är ”centrum
i världsalltet”?
I den mån
man hävdar att militär utbildning inte bidrar till att utveckla dessa färdigheter
och egenskaper ska de naturligtvis inte tillskrivas något ekonomiskt värde. Om
man däremot anser att värnpliktstjänstgöring bidrar till att på ett positivt sätt
utveckla dem (egenskaperna) så borde det rimligtvis bidra positivt till
samhällsekonomin – ett antal arbetsplatser fungerar bättre.
En annan
aspekt som lyfts fram i en artikel av Elisabeth Braw i Financial Times (10 sep
2017), rörande finsk och israelisk syn på samhällsnyttan av värnplikt, är de
nätverk som ofta skapas under värnpliktstiden vilka bidrar till att vissa
företag blir framgångsrikare än andra.
En faktor
som förvånansvärt sällan nämns är den utbildning i praktiskt ledarskap som
många värnpliktiga får (eller snarare fick tidigare) genom att de utbildas till
och övas att vara chefer. T ex chef för en stridsvagn (4 personer), skyttegruppchefer
(7-8 personer) eller plutonchefer (30 personer). Att denna förmåga att leda människor
och organisera verksamhet inte skulle vara till nytta och ge positiva effekter
i deras framtida yrken, må det vara som entreprenörer, i kommuner, i statliga
verk eller i det privata näringslivet, på såväl låga som höga befattningar, ter
sig mycket osannolikt.
Att många personer
redan i unga år ges utbildning för att leda under ofta påfrestande förhållanden
är antagligen den mest underskattade bonuseffekten för samhället. Chefers
förmåga att leda och motivera människor är en av de allra viktigaste faktorerna
för en väl fungerande verksamhet, det oberoende av bransch eller organisation. God
ledning, eller om man så vill bra chefer, påverkar många och får därför stort
genomslag. En fråga som kan ställas är vad det inneburit för svensk ekonomisk
utveckling att ca 5000 värnpliktiga per år tidigare utbildades till att
praktiskt leda olika typer av verksamhet? Sannolikt ganska mycket.
Då jag
aldrig sett någon beräkning, inte ens försök till beräkning, hur ovanstående
faktorer har bidragit eller skulle kunna bidra till Sveriges ekonomiska
utveckling, presenterar jag här en ekvation som jag hoppas att någon ekonom
vill (vågar) ta sig an.
Anta att vi varje år utbildar
10 000 värnpliktiga, varav 2000 ges olika former av målinriktad
ledarskapsutbildning.
Hur många arbetstimmar kommer att sparas
(d v s hur många fler timmar kommer att ägnas åt effektivt arbete) om
huvuddelen av de tidigare värnpliktiga tack vare sin militärtjänstgöring under
sina första arbetsår har en bättre förmåga, än vad de annars haft, att hantera
utmaningarna på en arbetsplats och därmed blir bättre och effektivare medarbetare?
Hur många fler företag kommer att
startas eller bli mer lönsamma därför att, säg 500, av de årligen utbildade
värnpliktiga i sina framtida verksamheter kan utnyttja nätverk som skapats
under värnpliktstiden, vilka ekonomiska vinster innebär det för samhället?
Hur mycket effektivare (billigare
alternativt lönsammare) kommer olika verksamheter i samhället kunna drivas om
arbetsmarknaden årligen tillförs 2000 personer som genom sin
värnpliktsutbildning givits en ofta inte oäven förmåga att hantera personal och
leda olika verksamheter?
Hur förhåller sig ovanstående vinster
till den kostnad det innebär att 10 000 unga människor varje år inte är en
del av den civila arbetsmarknaden?
Jag vet inte
svaret. Dock är jag helt övertygad om att kalkylen kommer att visa att
värnplikt inte bara är en samhällsekonomisk kostnad utan att den också ger
avsevärda samhällsekonomiska vinster. I slutändan kanske till och med större än
kostnaden.
Karlis Neretnieks
*****
