söndag 16 november 2014

Undervattenskränkningar varför? - Det kommer fler



Efter flera års stiltje var det i oktober åter dags för en underrättelse-/ubåtsjaktoperation i Stockholms skärgård. Som vanligt spekulerades det vilt i media varför någon (Ryssland) skulle vilja genomföra en sådan operation. Var det; krigsförberedelser, ilandsättande av ”operatörer”, avskräcka Sverige från att gå med i Nato, plus ytterligare andra skäl. Den vanliga gruppen av rysslandsapologeter och skeptiker gav luft åt sina åsikter; Marinen jagade spöken, om det ändå var något så kom det säkert från Nato, det var djur eller fiskstim, det var något som Försvarsmakten iscensatte för att få högre anslag etc.

Det blev lite väl mycket av att försöka hitta en förklaring till, eller att bortförklara, just den här enskilda incidenten. Hur den eventuellt bara var en liten komponent in i en större bild diskuterades sällan.

 Nu är det konstaterat att det verkligen var en kränkning, men även i Försvarsmaktens rapport så är resonemangen tunna avseende motiven bakom kränkningen. I alla fall i de offentliggjorda delarna. Sätter man in denna händelse i ett vidare, även historiskt, sammanhang framstår dock motiven som tämligen klara.

Under det Kalla kriget genomförde Sovjetunionen systematiskt olika typer av ubåtsoperationer på svenskt territorium. Motiven var då enkla att se, med de ögon vi då använde för att betrakta problemet.

Vid den tiden försvarades Stockholms skärgård av tre kustartilleribrigader, med ett antal fasta installationer av olika slag: artilleri, sensorer för spaning både över och under vattnet och redan i fred utlagda mineringar. Därutöver hade brigaderna även rörliga resurser; artilleri, sensorer, minor, amfibieförband, bevakningsbåtar mm. Någon som övervägde att ta sig igenom det försvarssystemet hade alla skäl att redan i fredstid lokalisera var de olika komponenterna fanns och hur de uppträdde, och vidta förberedelser för att slå ut dem i händelse av krig.

För det andra, skärgården var då, och är idag, ett baseringsområde för den svenska flottan. Om det gick att försvåra dess operationer t ex genom att lägga ut minor i farleder, följa fartygen med utlagda sensorer, eller bekämpa fartygen med ilandsatta specialförband, så fanns det mycket att vinna i ett läge där den svenska flottan skulle kunna utgöra ett hot. Sådana åtgärder måste förberedas. En bonuseffekt, eller huvudeffekt, det beror på situationen, skulle vara att stora delar av den svenska utrikeshandeln skulle avstanna, med utomordentliga stora påfrestningar på vår försörjning som resultat.

För det tredje, Natos flottbaser i Östersjön var då, och är idag, mycket sårbara genom att de ligger på öppen kust. Basering i svenska skärgårdar skulle vara avsevärt säkrare, dessutom ligga närmare sannolika operationsområden. Något man planerade för. Det fanns alla skäl att försöka att hindra Nato från att kunna utnyttja den optionen, även här t ex med tidigt utlagda mineringar och sensorer.

För det fjärde, vid all militär planering så är det viktigt att känna till en motståndares beredskap och förmågor. Sådan faktorer kan bedömas genom att man nära följer övningar, eller vid behov provocerar motparten till att vidta åtgärder.

Endast en mycket försumlig planerare skulle bortse från de möjligheter som undervattensfarkoster gav att dolt, eller när så behövs genom ett provokativt uppträdande, uppnå flera av de ovanstående målen. Speciellt om man betänker de hydrografiska förhållandena i Östersjön som gör undervattensverksamhet mycket svår att upptäcka.

Det är därför tämligen förvånande, med hänsyn till de senaste årens säkerhetspolitiska utveckling i vårt närområde, att någon är förvånad över att vi på nytt jagar ubåtar i vår skärgård. Nato har ju åter blivit Rysslands huvudmotståndare. Sverige med sitt nära samarbete med alliansen och med sin Solidaritetsdeklaration betraktas idag, precis som tidigare, som en de facto medlem av Nato. Geografin är densamma. Ur rysk synvinkel så finns alla de tidigare motiven kvar för att genomföra operationer i svenska kustnära områden. Kanske än mer accentuerade genom Rysslands idag, jämfört med Kalla kriget, sämre geografiska utgångsläge i händelse av en konflikt.

Det leder till den obehagliga slutsatsen att det som skedde i oktober inte på något sätt är en enstaka händelse. Frågan som uppstår är då; varför har de då inte upptäckts och kraftfulla motåtgärder vidtagits? Svaret är enkelt. Kustartilleribrigaderna med sina fasta och rörliga system är avvecklade, bara ett litet fåtal komponenter finns kvar. Flottan har sedan Kalla krigets slut gått från ca trettio ytstridsfartyg till sju, antalet minjaktfartyg har minskat från ca tjugo till fem. Helikopterburen ubåtsjaktförmåga har helt avvecklats, och kommer eventuellt till delar att ha återskapats först framåt 2020.

Även om vissa av systemen är bättre idag än tidigare, 2400 kilometer kust är och förblir väldigt mycket. Det finns en gräns för långt kvalificerad teknik kan ersätta volym.

Idag, kanske mer än under det Kalla kriget, kan det finnas skäl att lägga till ett ytterligare motiv för den här typen av operationer – psykologisk krigföring. Om det är uppenbart att vi inte kan hindra en motståndare att uppträda på svenskt territorium så kan det skapa en underlägsenhetskänsla. Det kan leda till en överskattning av motståndaren som i sin tur leder till överdriven försiktighet eller en känsla av att ”det lönar sig ändå inte”. Risken finns också att man i rädsla för att provocera en som man uppfattar stark motståndare drabbas av ”självavskräckning” och inte vidtar möjliga motåtgärder innan det är försent – när det kanske inte längre är möjligt. Svensk oförmåga kan också påverka hur andra länder ser på oss. Kan vi och vill vi försvara oss?

Sammantaget: vi har varit utsatta för undervattenskränkningar tidigare, vi är det idag och väldigt lite talar för att vi inte kommer vara det imorgon också.

11 kommentarer:

  1. General!
    "Efter flera års stiltje var det i oktober åter dags för en underrättelse-/ubåtsjaktoperation i Stockholms skärgård. "
    Kan vi vara säkra att det inte skett några intrång tidigare, t ex i år? Eller är dessa fullständigt mörkade?

    SvaraRadera
  2. Vi kan inte alls vara säkra på att det inte förekommit fler intrång. Mitt resonemang i inlägget talar för att det förekommit fler undervattensoperationer de senaste åren. I brist på resurser kan de ha förblivit oupptäckta. Alternativt har de blivit upptäckta men observationerna har inte varit tillräckligt entydiga för att motivera en större underrättelse-/ubåtsjaktoperation.

    SvaraRadera
  3. Vid försvarsmaktens presskonferenser under underättelseoperationen nämndes att observationer hade gjorts i aktuellt område flera gånger de senaste åren.
    Det finns också andra uppgifter att det skett på andra ställen i vårt land de senaste åren.

    Dessa förband som opererar med miniubåtar har naturligtvis inte bara marina målval som fartyg utan tex fasta installationer mm som finns på land.

    jag bedömmer det sannolikt att följd kräkning har skett på land både i kustnära terräng och urban terräng .

    Vi skall öka för vaksamhet och raporterings benägenhet
    Kom ihåg 7S.

    SvaraRadera
  4. Hur kommer det sig att marinen inte jagade från söder och norrut och täppte till flyktvägar Istället tvärtom taktiskt obegripligt.

    SvaraRadera
  5. Välkommen till bloggosfären general,

    Ang. tidigare händelser se denna artikel som många verkar ha missat: http://www.dn.se/nyheter/sverige/tidigare-indikationer-pa-krankningar-har-morkats/

    Bästa hälsningar,

    Lars

    SvaraRadera
  6. Inte är det bättre att svensk försvars förmåga är totalt verkningslös idag vid ett krigsutbrott.
    Bristen på Umkhonto luftvärn på alla korvetter gör att de inte kan försvara sig. Ryska sjömålsmissiler som skjuts mot dessa. Skjuts från flera mils avstånd. De slår ned i 4-5 ggr ljudhastigheten. Försvaret övade missil försvar nyligen med ett optiskt riktmedel riktat mot en atrapp som drogs av ett propeller flygplan, för att räkna ut hastigheten. Denna ska kunnas skjuts ned med kulspruta tung modell. Attrapen flögs i ca 2-300 km/ h.
    Försvaret övade skydd av Gotlandsfärja. Frågan är hur ska den skyddas?
    Försvaret övar luftförsvar med Hawk Rbs98. Den avger extremt stark radar signatur. Operatörer och lavett personal är extremt sårbara. Hawk raketen når 40 km. Den användes mycket på 60 talet av Israel. Den är avvecklad och anses helt omodern av Nato. Sedan har vi rbs97. Ingen axelburen variant om resten av världen använder.
    Iskander.

    http://en.m.wikipedia.org/wiki/9K720_Iskander
    En iskander robot slog ut ca 25 strids vagnar under Georgien kriget. Räckvidd 700 mil.
    Det räcker med några kryssningsmissiler och yakhont för att slå ut hela svenska försvaret. Materielen nu skulle funka några timmar vid ett krigsutbrott.

    Vi kan inte försvars huvudstaden mot missiler och stridsflyg, kombinerat med iskander, yakhont och kryssningsmissiler. Inte kommer en i taget.

    Svenska försvaret är helt värdelöst idag. Flyget funkar om det fanns krigsbaser. De finns inte kvar. Nät kriget kommer står alla i hangarer,

    Skickat från min iPad

    SvaraRadera
  7. Vissa säger att det tar många år att återfå den marina förmåga vi hade på 90-talet, vissa hävdar 10 år!!
    Vad är det som tar lång tid?
    Materiel är väl bara en pengafråga? Värre med kompetent personal. eller?
    Vart tog all kompetent personal vägen från 90-talet?

    SvaraRadera
  8. Flera frågor på en gång. Att det i olika sammanhang antytts att det funnits indikationer vid andra tillfällen än vid den senaste incidenten styrker min tes. Detta här är ingen engångshändelse.
    Angående Marinens taktiska uppträdande har jag inga åsikter. Utgår från att Marinens chefer på olika nivåer fattade korrekta beslut på det underlag de hade och vilka resurser de disponerade.
    Materiel är en pengafråga, men det tar tid innan beställda grejor levereras, de finns sällan "på hyllan". Ofta är det tyvärr också så att man måste utveckla/modifiera komponenter för att passa i vår speciella miljö i Östersjön, det upplevde vi på 80-talet, det tar tid. Angående erfaren personal, det tar tid att bygga kompetens, flera år. Generellt skulle jag vilja påstå att alla som var omkring fyrtio år gamla 1990, och som skaffat sig erfarenheter under 80-talets ubåtsjaktoperationer nu gått i pension.

    SvaraRadera
  9. Materiel är en fråga om pengar. Svårare med erfaret befäl.
    Fast det allra svåraste verkar vara viljan att verkligen göra något konstruktivt från politiskt håll för att förbättra läget.
    Jag har försökt sen 1999.

    SvaraRadera
  10. Fundering kring psykologisk krigföring. Ett känt faktum är ju att när ett land är i kris eller hotat så sluter sig befolkningen upp bakom statsledningen lite oavsett hur bra eller dåligt jobb det gör med att bygga och utveckla landet.

    Ett av dom stora problemen i Ryssland är ju all korruption.
    Med enorm korruption är det svårt för seriösa företag att kunna utvecklas och således ekonomin. Ekonomi handlar inte framför allt om siffror utan om människor. Fria människor betyder fria idéer och fri ekonomi, endast då kan tillväxt ta fart. Korruption gynnas väldigt mycket av totalitära system där kontakter med makten och rädsla styr hela samhället.
    Putin har valt att slå ner på korruption med våld och tvångsmedel, exempelvis bedrivit en hårt linje mot dom sk oligarkerna men inte valt att gå mot öppenhet utan tvärt om mot ett mer totalitärt styrt Ryssland.
    Således kommer inte Rysslands ekonomi någonsin kunna ta riktig fart under Putin.
    Att i detta läget skapa hot mot Ryssland utifrån, helst från alla håll är då egentligen det enda sättet för Putins ledarskap att kunna överleva.

    Fundering, om Putin verkligen inte vill att vi ska gå med i Nato så verkar det ju väldigt konstigt att han gör alla dessa gränskränkningar just nu när försvarsdebatten i Sverige gått varm i flera år.
    Dessutom finns det ju inget att spana på, man kan ju mer eller mindre lika gärna hyra en optimistjolle och köra runt med om man undrar hur det ser ut i skärgården.
    Kan det inte vara precis det han vill? Att provocera fram ett natomedlemskap hos både Finland och Sverige för att ska skapa det yttre hotet. Går vi rakt i psykologfällan genom att gå med i Nato?

    Oavsett om vi är med i nato eller inte så kommer vi ju inte ha 10 000 US marinscorps sittandes på någon natobas i Sverige, det är väl vi själva som får ta hand om första stöten hur det än ser ut. Vad är viktigast gå med i nato eller börja bygga upp en egen förmåga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Går vi rakt i psykologfällan genom att gå med i Nato?" Nej. Ryssland vill definitivt inte ha ´fler länder i "nära utlandet" som NATO-medlemmar...
      Men det är inte för vårt del frågan om att antingen själva rusta upp eller gå med i NATO. NATO kräver ett minimum av egen förmåga för att vi ska tas emot som fullvärdiga medlemmar.
      Å andra sidan är fördelen inte att vi baserar trupp på vårt territorium, utan att vi omfattas av artikel fem, dvs en solidaritetsförklaring "på riktigt" och med substans. Vi blir således inte sårbara för t ex kärnvapenutpressning på samma sätt som nu.

      Radera