tag:blogger.com,1999:blog-21182219601549411342024-03-13T03:03:29.652+01:00Karlis N Bloggar om fred och säkerhet. Kommenterar aktuella frågor, men skriver också om specifika försvarspolitiska och militära problem.
Kommer efterhand också lägga upp sådant jag skrivit om tidigare i andra sammanhang. Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.comBlogger87125tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-37549035564521625302024-01-13T14:26:00.000+01:002024-01-13T14:26:39.678+01:00Bokrecension: Svensk pansarhistoria Pionjärtiden 1918-1936<p><i>Recensionen är också publicerad i <b>Militärhistorisk Tidskrift</b> vilken ges ut av Kungl Krigsvetenskapsakademien och Försvarshögskolan gemensamt (väldigt läsvärd för övrigt)</i></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 104%;">Svensk
pansarhistoria Pionjärtiden 1918-1936<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Författare<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Christer
Badstöe<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Tommy
Nilsson<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Thorleif
Olsson<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Kjell
Svensson<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Måns
Thuresson<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Förlag/Utgivare<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Svensk
Pansarhistorisk Förening <o:p></o:p></span></p>
<div style="border-bottom: solid black 1.0pt; border: none; mso-border-bottom-alt: solid black .75pt; mso-element: para-border-div; padding: 0cm 0cm 1.0pt 0cm;">
<p class="MsoNormal" style="border: none; mso-border-bottom-alt: solid black .75pt; mso-padding-alt: 0cm 0cm 1.0pt 0cm; padding: 0cm;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Milipress AB <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="border: none; mso-border-bottom-alt: solid black .75pt; mso-padding-alt: 0cm 0cm 1.0pt 0cm; padding: 0cm;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;"><o:p> </o:p></span></p>
</div>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Åter ser vi
bilder och filmsekvenser med stridsvagnar som framrycker över fält och ger eld
mot olika mål eller där de står som utbrända vrak i något vägskäl. Den här
gången i Ukraina. Visserligen ser stridsvagnarna annorlunda ut än 1916 då de
för första gången uppträdde på slagfältet, men det vi ser skulle lika gärna
kunna illustrera situationer från nästan vilket krig som helst sedan dess och
fram till våra dagar. Stridsvagnen har sedan sin tillkomst varit ett
regelmässigt, ofta dominerande, inslag i markstriden. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Att det
skulle bli så var inte på något vis självklart. Ett tal av fältmarskalken
Douglas Haig, brittisk högste befälhavare på Västfronten 1915-1918, som han
höll strax efter första världskriget refererades av tidningen The Times enligt
föjande<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i>”He was all for using
aeroplanes and tanks, but they were only accesories to the man and the horse”.</i></span><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">De som såg
en mer framträdande, kanske avgörande, roll för stridsvagnen hade en lång en
lång och krokig väg att vandra innan de lyckades övertyga sin omgivning om
potentialen i det nya vapensystemet. Boken Pionjärtiden 1918-1936 är en
fascinerande och mycket väldokumenterad berättelse om stridsvagnens väg in i
den svenska armén. Det ska på en gång sägas att boken inte bara är läsning för
”pansarnördar”. Genom att den beskriver såväl de svenska stridsvagnarnas
tekniska utveckling, deras plats i organisationen och taktiska användning, och
inte minst de människor som var delaktiga i en process där enskilda initiativ
ofta var avgörande, gör boken till intressant läsning för både pansarexperten
och även den militärhistoriskt intresserade lekmannen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Som så ofta
i militära organisationer fanns det ett tidigt intresse för nymodigheter, medan
ett införande på större bredd dröjde. Redan 1919 skrev chefen för
generalstaben, generallöjtnant K.G. Bildt till Kungl. Majt. att han önskade att
anskaffa en <i>”engelsk s.k. tank” </i>för utprovning.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Nu blev det inte riktigt så. Den första
vagnen som kom till Sverige var en fransk stridsvagn av typen Renault FT, inte
den tyska LK II, som varit den vedertagna sanningen. En av de myter författarna
lyckats vederlägga genom att studera tidigare oanvänt källmaterial. </span><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Som ett
litet kuriosa, dåtidens processer behöver inte skämmas för sig jämfört med
dagens när det gäller snabbhet i att anskaffa ny materiel för utvärdering inför
eventuell anskaffning. Den 11. januari 1921 beviljade riksdagen pengar för
anskaffning av stridsvagnsmateriel. Den 22. januari skickade Arméförvaltningen
brev till militärattachéerna i bland annat London, Berlin och Paris där de
ombads undersöka möjligheterna att köpa stridsvagnar. Attachén i Paris meddelar
den 22. februari att Frankrike sannolikt är berett att sälja en vagn med
ammunition och andra tillbehör. Den 21. juni avgår leveransen från Rouen och
Sveriges första stridsvagn anländer till 17. juli till Stadsgården i
Stockholm.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Processen i Tyskland var
obetydligt långsammare. De första delarna, som skulle monteras ihop i Sverige,
till de tyska vagnar som i Sverige med tiden blev Stridsvagn fm/21 anlände i
september samma år. Som det verkar av korrespondensen tycks det inte ha
förekommit några mer omfattande underhandskontakter med till exempel
potentiella leverantörer före den 22. januari.<span style="mso-spacerun: yes;">
</span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Beskrivningen
av försöken med de första fem tillgängliga vagnarna, både i form av
dagboksanteckningar, försöksprogram, avdelad personal och materiel leder
onekligen till tanken ”där hade jag velat vara med”.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Styrningen från högre chefer och förvaltning
till major Bertil af Burén som var försöksledare var i stort sett ”Här har du
grejorna (fem vagnar), du disponerar fyra officerare, tre underofficerare och
ett trettiotal soldater. Du har två månader på dig”. Rapporten efter försöken
är imponerande i sin bredd av frågor som behandlas, såväl tekniska som
taktiska, och i sina förslag. Efterhand genomfördes också försök där vagnarna
deltog i fälttjänstövningar (civilt språkbruk ”manöver). Beskrivningarna från
dessa övningar ger ofta en intressant tidsbild och kan även vara dråpliga. Vid
en fälttjänstövning i Skåne 1923 greps den skyttetrupp som angreps av
stridsvagnarna av panik och en underofficer drar i förtvivlan sin sabel för att
värja sig mot de anfallande stridsvagnarna. Kapten Gösta Hahr beskriver senare
episoden i en artikel i Göta Livgardes kamrattidning. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Det
omfattande avsnittet om hur Strv fm/21 bidrog till kunskaps- och
taktikutveckling under 20-talet innehåller ett unikt bildmaterial från den då
enda svenska stridsvagnsbataljonen, utrustad med blygsamma tio stycken vagnar.
Bilderna visar verksamhet i vintermiljö, överskeppningar, materieltjänst,
uniformer framtagna speciellt för stridsvagnstjänst, människorna som var med –
framställningen blir levande. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Dock, ganska
snart blev det uppenbart att de tidiga och primitiva stridsvagnar som inköpts
omedelbart efter första världskriget måste ersättas. Början på 1930-talet
innebar därför en period som kan beskrivas som experimentens tid. Beskrivningen
av utvecklingen och utprovningen av olika prototyper, utländska som svenska, är
också en fascinerande berättelse om svensk industrihistoria. Företag som
Landsverk och Bofors visar där på en imponerande innovationsförmåga. Bara för
att nämna en unik teknisk lösning som utvecklades i Sverige. Landsverks modell
L-60 från 1935 var den första stridsvagnen i världen att använda
torsionsfjärdring. Ett fjädringssystem som sedan användes hos de tyska
stridsvagnstyperna Tiger och Panter, den ryska T 54 och dagens Leopard 2.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Här beskrivs också den koppling som bland
annat Landsverk hade till tysk stridsvagnsutveckling under en period där
Tyskland enligt Versailles-fördraget var förbjudet att inneha stridsvagnar.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Den globala
ekonomiska krisen under början av 1930-talet innebar att det inte skedde någon
anskaffning av nya stridsvagnar under den perioden. Trots magra budgetar
fortsatte man dock med att pröva olika prototyper, svenska som utländska. Även
beredskapsaspekten, krigstillverkning av stridsvagnar i Sverige, var med som en
parameter vid utvärdering av olika koncept. Något som onekligen leder till
reflektioner om dagens diskussion om önskvärdheten av att ha inhemsk produktion
av viss krigsmateriel, och vår förmåga att lära av historien.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Försvarsbeslutet
1936 var olyckligt för stridsvagnvapnets utveckling. En fungerande
organisation, där omfattande kompetens som hade byggts upp under lång tid slogs
sönder genom beslutet att lägga ned Göta Livgarde. Som för övrigt lades ned
hösten 1939 strax efter andra världskrigets utbrott. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Förutom
värdet av den kunskap som skapats genom det mycket omfattande arbete som
författarna lagt ned på att söka och hitta nya källor och tidigare inte
publicerade fotografier ger boken en lättillgänglig helhetsbild av
stridsvagnsvapnets utveckling i Sverige under dess först tjugo år. Det utan att
den vetenskapliga kvalitén eftersatts. Ett trevligt grepp, men som sällan
förekommer i böcker av den här arten, är att man också lagt vikt vid att
presentera de personer som spelade viktiga roller vid stridsvagnens införande
och användning i den svenska armén under denna tid. Boken har också utförliga
källhänvisningar och ett omfattande personregister. Ett extra plus är att det i
slutet av boken finns förklaringar av olika militära fackuttryck, uttryck som
av nödvändighet måste förekomma i en bok som denna. Men även där har
författarna på ett bra sätt lyckats balansera texten på ett sätt som gör att
den är lättläst även för en lekman. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Som det
framgår av flera bilder, och även i texten var det stridsvagnsbesättningar som
var först i Sverige med att använda basker, då i form av stridsvagnsmössa m/30.
Den diskussion som nyligen förts på sociala media, bland annat Twitter, i den
frågan kan därmed anses vara avslutad. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Sammantaget,
en väl läsvärd bok.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Det är
glädjande att författarna avslutningsvis flaggar upp för en eventuell
uppföljare; Beredskapstiden 1939 -45.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">För den som
efter att ha läst boken vill se och känna på de svenska pansartruppernas
utveckling fysiskt, inte bara söka information i form av bilder och text, kan
ett besök på Sveriges stridsfordonsmuseum Arsenalen i Strängnäs rekommenderas.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 104%;">Karlis
Neretnieks, generalmajor, tidigare rektor för FHS, chef MekB 18 mm<o:p></o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-50568198166850934092024-01-13T14:18:00.002+01:002024-01-13T14:18:49.127+01:00Vad om Ukraina skulle förlora kriget mot Ryssland<p> </p><i>Inlägget har tidigare publicerats på KKrVa blogg (2023-12-18) och i en något förkortad form i SvD (2024-01-14)</i><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">De
senaste veckorna har det pågått en diskussion om att Ryssland eventuellt skulle
kunna vinna sitt angreppskrig mot Ukraina. ISW (Institute for the Study of War)
har genom att lägga upp kartbilder med bland annat roboträckvidder (</span><a href="https://www.understandingwar.org/backgrounder/high-price-losing-ukraine"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">The</span></a><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"> High Price of Losing
Ukraine) försökt klargöra för västliga beslutsfattare vilka följderna skulle
bli. Nedan redovisar jag min syn rörande konsekvenserna inom tre specifika
områden, i det fall Ryssland skulle lyckas besegra Ukraina: rysk självbild och krigföringspotential
samt militära operativa konsekvenser. Slutsatsen är mer än tydlig; det är
obegripligt, gränsande till självmordsbeteende, att västliga politiker kan
överväga, eller av partitaktiska skäl hamna i, en politik som skulle kunna leda
till att Ryssland ges ens hypotetiska möjligheter att lyckas med sitt anfall
mot Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Begreppet
”väst” som används i texten ska ses som ett grovt samlingsbegrepp för den europeiska
och nordamerikanska kultursfären och de värderingar som präglar dess politiska
system. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<h2>Rysk självbild och synen på väst <o:p></o:p></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Ur
rysk synvinkel, både hos den politiska eliten som hos stora delar av
befolkningen, skulle ett vunnet krig sannolikt styrka uppfattningen att
militärt våld fungerar som ett medel för att ta tillbaka landområden som man
anser sig orättvist ha förlorat. Krig är därmed ett berättigat och användbart
instrument för att återställa Rysslands rättmätiga gränser, vilka de nu är:
Sovjetunionens, Tsarrysslands eller något annat, beroende på den för
ögonblicket styrande regimens tolkning. Detta skulle innebära skrämmande
perspektiv för de baltiska staterna, Belarus och Moldavien, men också för
länder som Georgien och Armenien i Kaukasus. Även Finland skulle ha goda skäl
att överväga hur långt Rysslands ambitioner kan tänkas sträcka sig. Länderna i
Centralasien skulle hamna i ett besvärligt dilemma i valet mellan att
eventuellt försöka hantera ryska imperieambitioner på egen hand eller närma sig
Kina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Den
i ganska breda kretsar i Ryssland rådande uppfattningen att väst är degenererat
och styrs av konflikträdda politiker vilka inte kommer stå upp mot Ryssland
kommer att befästas. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Sammantaget,
risken för en än mer aggressiv rysk utrikes- och säkerhetspolitik, där militära
maktmedel är en avgörande komponent, kommer att öka.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Det
är heller inte omöjligt att ryska framgångar i Ukraina, kopplat till ett lamt
västligt agerande, kan leda till att även Kina uppfattar sig ha fått ökad
handlingsfrihet, till exempel rörande Taiwan och för att med vapenmakt hävda
sina intressen i Sydkinesiska sjön. Dessutom, vad innebär det för västs image
och trovärdighet som samarbetspartner i resten av världen i en tid när såväl
ekonomiskt som militärt samarbete spelar en allt större roll? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<h2>Rysk militär potential<o:p></o:p></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Ett
ockuperat Ukraina, om än med en till stor del mot Ryssland fientligt stämd befolkning,
kommer leda till att rysk militär potential kommer att öka rejält. Att få
tillgång till ytterligare cirka 35 miljoner (innevånare i Ukraina 2024)
människor innebär potentiellt cirka två miljoner fler ”ryska” soldater. Med
ryska metoder för utskrivning, inriktad mot ”icke ryssar”, och genomförd med
brutala medel, så kommer det vara många ukrainare som kommer tvingas att slåss
för Ryssland i ett framtida krig.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Ukraina
är relativt industrialiserat, fabrikerna kommer inte att försvinna vid en
ockupation. Kompetensen att producera krigsmateriel är tämligen hög. Arvet från
tidigare när det gäller att tillverka flygmotorer, flygplan, robotar finns till
del kvar, men även nya viktiga sektorer har tillkommit, bland annat produktion
av drönare. Kapaciteten för att producera ammunition har på senare tid också ökat
drastiskt. I händelse av en ockupation kommer fabrikerna övergå till att producera
materiel för den ryska krigsmakten. Det är verklighetsfrämmande att tro att produktionen
skulle upphöra på grund av strejker eller sabotage. Det är bara fromma
förhoppningar av sådana som inte själva riskerar, eller har upplevt, hänsynslös
repression. Erfarenheterna från andra världskriget är tydliga. Industrin i
ockuperade länder fortsatte att producera sådana produkter som Nazityskland
behövde. Människorna behövde en utkomst av något slag. Andra tvingades att
arbeta under hot, mot dem själva eller deras familjer. Det kommer inte vara
annorlunda här.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></b></p>
<h2>Militära konsekvenser<o:p></o:p></h2>
<h2><span style="color: windowtext; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">I det fall Ukraina skulle inkorporeras i Ryssland </span><span style="color: windowtext; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-language: EN-US; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">så kommer det ryska behovet av att
ha en stark gard i söder att försvinna vid ett angrepp mot exempelvis Baltikum
och eller Finland. Mer resurser kommer att kunna avdelas i den riktning man
väljer att agera. Ryssland kommer dessutom totalt sett också disponera större
resurser än vad väst hittills har haft skäl att planera för. </span><span style="color: windowtext; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Nato
kommer behöva höja garden i de flesta riktningar: Svarta havsområdet,
Östersjön, Baltikum, Nordkalotten, Östeuropa generellt, Sverige och Finland. Om
det inte genomförs en mycket kraftig upprustning kommer alliansen, relativt
sett, vara svagare på varje plats där man kan komma behöva möta ett ryskt
angrepp. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Förutom
att styrkeförhållandena generellt kommer påverkas till Natos nackdel så kommer
även de ryska praktiska krigföringsmöjligheterna att förbättras.
Logistikorganisationen kommer att bli robustare genom att antalet användbara
järnvägslinjer och landsvägar i öst-västlig riktning blir fler. Antalet
flygfält som kan disponeras, både för transporter och för spridning av
stridsflygplan kommer att öka. Systemet med flodkanaler i Ukraina kommer att
kunna utnyttjas för att öka redundansen i det ryska transportsystemet. Möjligheterna
att ”sälja terräng” i en riktning för att kunna kraftsamla i en annan kommer att
förbättras. Luftförsvarszonen över södra Ryssland och i Svarta havet kommer bli
djupare och luftförsvaret därmed mera effektivt. Antalet garnisoner i södra
Ryssland kommer kunna minskas och resurserna i stället koncentreras till andra
mer prioriterade riktningar. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Något som
ökar möjligheterna att påbörja angrepp överraskande på dessa platser. Behovet
av att inför ett anfall genomföra omfattande och avslöjande truppförflyttningar
kommer att minska. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">I
den mån den estniska underrättelsechefens, överste Margo Grosbergs, hypotes
från september i år stämmer så kommer det ta tre till fem år för Ryssland att
återupprusta efter det att kriget i Ukraina är avslutat. Att det kan ske så
snabbt beror bland annat på att den ryska industrin redan till stor del ställt
om till krigsproduktion, till skillnad från västliga producenter av
krigsmateriel. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Om
medlemsländerna i Nato önskar parera en sådan utveckling, speciellt då om
Rysslands militära potential skulle öka med resurser från ett ockuperat
Ukraina, talar vi om mångåriga satsningar på kanske 5 % av BNP, sannolikt mer. Polen
är redan på väg mot den nivån, medan länder som Tyskland, Holland, Danmark,
Sverige med flera, ännu inte nått 2 %. När Sverige försökte rusta i kapp, för
att möta händelseutvecklingen i början av andra världskriget satsades drygt 10
% av BNP på försvarsändamål. Det tog ändå mer än fem år att genomföra många av de
åtgärder som beslutades 1941 och 1942. Sveriges och andras utgångsläge idag är
inte bättre, snarare sämre. Den övervägande delen av Natos europeiska medlemmar
saknar idag förmågan att föra krig i större skala. Antalet förband är för litet,
förbanden och ledningsfunktionerna är dåligt övade för storskalig strid,
tillgången på ammunition och andra förnödenheter är otillräcklig. Tidningen Der
Spiegel angav i somras att tillgången på artilleriammunition i Tyskland skulle
räcka för endast några dagars strid. De upprustningsplaner som finns i olika
Natoländer är i de flesta fall inriktade mot att avhjälpa de allvarligaste
bristerna till år 2030, eller senare. De baltiska länderna och Polen har högre
ambitioner när det gäller att i närtid stärka sina försvarsmakter. Sannolikt är
det inte av en tillfällighet. Det är också de länder som i förhållande till
sina ekonomiska resurser ger mest stöd till Ukraina.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Den
motståndare väst kommer ha att möta kommer vara en annan än den som legat till
grund för nuvarande planering och rustningsåtgärder. Ryska förband, främst
deras chefer, kommer ha en omfattande krigserfarenhet. Metoder kommer ha
utvecklats för att möta moderna västliga system. Existerande materiel och egna
metoder kommer ha förbättrats. Nya teknologier kommer att ha introducerats.
Exempelvis har den ryska förmågan att störa en motståndares drönare och
precisionsstyrda ammunition utvecklats drastiskt bara under det senaste året.
Den ryska krigsmakten kommer helt enkelt ha blivit större och farligare. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<h2><span style="mso-fareast-language: EN-US;">Slutsatser<o:p></o:p></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">De
potentiella följderna av en rysk seger i Ukraina skulle innebära att hoten mot
länder som tidigare var delar av de tsarryska och sovjetiska imperierna skulle
öka drastiskt. Något som skulle framtvinga, med dagens ögon sett, extrema
rustningsbehov för att balansera det ökade ryska hotet. Det skulle gälla såväl
de direkt hotade staterna som länder vilka på grund av sin geografiska belägenhet
riskerar att bli indragna i en konflikt. Sverige är där ett tydligt exempel. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Sannolikt
skulle även den globala stabiliteten påverkas genom att väst låtit en demokrati
gå under i ett krig mot en auktoritär maktspelare. Framtida deklarationer om
att väst står för, och är berett att försvara, en lag- och fördragsbunden internationell
rättsordning, skulle klinga ihåliga. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Att
säkerställa att Ukraina inte förlorar kriget är en mycket billig investering
jämfört med de risker och kostnader som ett uteblivet stöd skulle leda till.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">Karlis
Neretnieks, generalmajor, tidigare rektor för Försvarshögskolan,<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: EN-US;">ledamot
av Kungl Krigsvetenskapsakademien<o:p></o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-54309867899532004322023-11-08T16:22:00.000+01:002023-11-08T16:22:25.508+01:00”Allt för krigsförbanden”<p> </p><p class="MsoNormal"><i>Inlägget är också publicerat på Kungl. Krigsvetenskapsakademiens blogg den 28 oktober 2023. </i></p>
<p class="MsoFootnoteText"><span style="font-size: 14.0pt;">Devisen ”Allt för
krigsförbanden”<a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_edn1" name="_ednref1" style="mso-endnote-id: edn1;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[i]</span></span><!--[endif]--></span></span></a> var
ledstjärnan för den sannolikt mest genomgripande och förmågehöjande process som
Försvarsmakten genomgick under Kalla kriget. Den var styrande för den reform
som general Bengt Gustavsson, ÖB 1986–1994, genomdrev under namnet VI 90
(Verksamhetsidé 90). En reform som innebar att krigsförbanden
kaderorganiserades<a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_edn2" name="_ednref2" style="mso-endnote-id: edn2;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[ii]</span></span><!--[endif]--></span></span></a> och att
krigsförbandscheferna gavs ansvaret för förbandens krigsduglighet och
utveckling. Deras därmed ökade möjligheter att styra bemanning, utbildning och
materielomsättning bidrog till en radikalt ökad krigsduglighet hos förbanden.
De som främst berördes var brigadcheferna (motsv), men reformen fick
följdeffekten att även bataljon- och kompanichefer blev djupt engagerade i sina
förbands status och utveckling - mitt förband, mitt ansvar.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”Men jag ska ju ha en Krigsbro 4 i mitt
mobiliseringsförråd, borta, var är den? Jaså, utlånad till 6. kompaniet på
grundutbildningsbataljonen, ok då vet jag var jag ska hämta den vid en
beredskapshöjning”.<a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_edn3" name="_ednref3" style="mso-endnote-id: edn3;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[iii]</span></span></span></span></a></span></p>
<p class="MsoFootnoteText"><span style="font-size: 14.0pt;">Skälet till att
begreppet myntades, och fick ett så starkt genomslag, var främst den förändrade
hotbilden, där det överraskande angreppet blev styrande. Något som krävde att
förbanden måste kunna sättas in snabbt, utan tidskrävande förberedelser. Brister
i den ekonomiska uppföljningen, komplicerad styrning av produktionen och
otydliga ansvarsförhållanden med åtföljande brister i förbandens krigsduglighet
underströk också behovet av en radikal reform.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Reformen
genomfördes på förvånansvärt kort tid, ungefär tre år från det att tankarna
presenterats till det att Riksdagen fattat beslut, och implementeringen
påbörjats på stor bredd. Den grundläggande inriktningen gavs i ÖB programplan 89–92
som hade föregåtts av delutredningen FU 88 (Försvarsmaktsutredning 1988). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Var i bestod
då förändringarna? Här några utdrag ur FU 88 som borde ge en känsla av
andemeningen i reformen:<a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_edn4" name="_ednref4" style="mso-endnote-id: edn4;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[iv]</span></span><!--[endif]--></span></span></a><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">”Förutsättningen för en förändring i denna riktning är att
krigsförbanden sätts i centrum för verksamheten. De måste vara grunden och
utgångspunkten för försvarsmaktens organisation. Krigsförbandens beredskap och
duglighet i vid bemärkelse skall därför vara det centrala för försvarsmaktens
verksamhet i fred.”<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">”Ett viktigt syfte, utöver de tidigare nämnda, med en
kaderorganiserad försvarsmakt är att stärka krigsförbandschefernas ställning.
Om de skall kunna utöva sitt ansvar och tillgodogöra sig ökade befogenheter och
resurser så krävs att de på alla nivåer återfinns där verksamheten bedrivs i
fred. Inom armén måste av det skälet bl a brigadchefernas ställning och ansvar
stärkas.” <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">”Ändamålet med decentralisering och delegering är att, som en
del av ledningsutvecklingen, skapa ett system där uppgifter och problem löses
på, eller så nära som möjligt, den nivå där de föreligger. Ett sådant system
ger stort utrymme för kreativitet och initiativ på alla nivåer.”<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">”Den som ger uppdragen måste klart formulera mål och ramar
för verksamheten, men skall begränsa antalet styrande regler till det absolut
nödvändiga. Inom dessa ramar har den som tar emot ett uppdrag frihet att själv
välja metod, anpassa organisationen, samt att göra avvägningar och
prioriteringar för att nå uppsatt mål.”<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Hur radikal
reformen var framgick inte bara av den nya inriktningen för hur produktionen
skulle styras och organisationen utvecklas, utan att även budgeterings- och
planeringssystemet, FPE, anpassades till det nya sättet att bedriva
verksamheten i fred. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">”Då kaderorganisationen införs måste FPE-systemets
tillämpning anpassas till denna. Uppdragen ska ges i sk krigsförbandstermer dvs
de skall ange den verksamhet i fred som krigsförbanden måste bedriva för att
upprätthålla beredskap och krigsduglighet.”<a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_edn5" name="_ednref5" style="mso-endnote-id: edn5;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[v]</span></b></span><!--[endif]--></span></span></a><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Parallellt
med Försvarsmaktsutredning 1988 arbetade 1988 års parlamentariska
försvarskommitté (kan jämföras med dagens försvarsberedning) med att se över bl
a Försvarsmaktens framtida volym och struktur. Kommittén tog fasta på ÖB
förslag om att ge krigsförbandscheferna ett större ansvar i fredsproduktionen.
Man utvidgade även analysen av det existerande ledningssystemets brister till
fler faktorer än de vilka ÖB programplan </span><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">angav.
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="background: white; color: #333333; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">”Överbefälhavaren har i FU 88 föreslagit en
genomgripande förändring av produktionsledningen, där chefer för högre
krigsförband redan i fred ges ett stort och entydigt ansvar för den verksamhet
som bedrivs för att upprätthålla förbandens beredskap och krigsduglighet.”</span></i><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="background: white; color: #333333; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">”En väsentlig förklaring till bristerna i
försvarsplaneringen torde stå att finna i sådana organisationssociologiska
faktorer som har att göra med parternas agerande. Det planeringssystem som
försvaret har idag skapades i den rationalistiska och delvis mekanistiska anda
som präglade 60-talet. Att förstå och ta hänsyn till också de
organisationssociologiska fenomenen framstår nu som en nödvändig komplettering.”<a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_edn6" name="_ednref6" style="mso-endnote-id: edn6;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="background: white; color: #333333; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[vi]</span></b></span><!--[endif]--></span></span></a></span></i><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Kommitténs
slutsats, att systemet borde förändras så att krigsförbanden sattes i centrum,
delades av regeringen och blev också förslaget i den proposition som förelades
och godkändes av Riksdagen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">”Kommittén anser att den av överbefälhavaren föreslagna
inriktningen, att krigsförbandscheferna skall ges större ansvar för
utvecklingen av sina förband skapar bättre förutsättningarför att
förbandsomsättningen sker med erforderligt hänsynstagande till förbandens
krigsduglighet än nuvarande system. Jag delar denna uppfattning.” <a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_edn7" name="_ednref7" style="mso-endnote-id: edn7;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[vii]</span></b></span><!--[endif]--></span></span></a><o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Inriktningar
från ÖB och regeringen är naturligtvis viktiga när det gäller att beskriva verksamheten,
men vad innebar det att som krigsförbandschef agera utifrån den nya
verksamhetsidén? Jag bad en brigadchef från den tiden lyfta fram några aspekter
på ”VI 90-miljön”. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Överste Lars
Josefson, chef Älvsborgsbrigaden: <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">”Som chef för
Älvsborgsbrigaden kunde jag ägna en stor del av min tid till
krigsförberedelsearbete, då min ställföreträdare i egenskap av utbildningschef
och tog hand om det mesta som rörde grundutbildningen.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">Mina DUC (Direkt
Underlydande Chefer), sex bataljonchefer och fem fristående kompanichefer, la
också mycket tid och kraft på sina enheter. Under en vår- respektive höstvecka
redovisade de såväl personal- som materielläget vid sina enheter för brigadchefen
med stab. Därefter fick olika stödfunktioner, t ex materielenheten, uppgifter
att lösa.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">Årligen hade jag också
två krigsplaneringsveckor med stab och DUC. Mina bataljonchefer tjänstgjorde
oftast på regementet och hade täta kontakter med sina kompanichefer. Någon helg
per år hade de också samling av sin chefspersonal, då även reserv- och
värnpliktiga officerare deltog.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 65.2pt;"><i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">Som brigadchef
"ägde" jag huvuddelen av brigaden.<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Av utbildningsrationella skäl fanns det dock undantag. Min haubitsbataljon,
t ex, sattes upp och utbildades av A 9. Detta krävde ett nära samarbete mellan
mig och ledningen vid artilleriregementet. Som ett litet exempel på hur
samarbetet fungerade: en dag blir jag uppringd av chefen A 9 som berättade att
min artillerichef vid brigaden var på väg mot en ny krigsbefattning. Han
föreslog då en annan major för uppgiften, redogjorde för hans CV, och frågade
det var acceptabelt för mig. Jag besökte också A 9 vid några tillfällen för att
följa utbildningen av de delar av min artilleribataljon som då utbildades där. </span></i><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">Mina egna erfarenheter av VI 90 som chef för MekB
18 på Gotland liknar mycket de som redovisas ovan, möjligtvis med tillägget att
jag hade det enklare. P 18, A 7 och LV 2 var samlokaliserade på Visborgs slätt
utanför Visby, med Militärkommando Gotland som närmaste granne. Att snickra
ihop koordinerade personal-, utbildnings- och omsättningsplaner kunde göras
över en kopp kaffe på mässen, kanske inte riktigt, men närapå. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">Här en liten anekdot för att beskriva friheten i
hur att anpassa utbildningen till nya tankar. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">När jag tillträdde som brigadchef upptäckte jag
att grundutbildningsbataljonen på P 18 inte deltog i ”Pansarövningen” på
Revingehed som arrangerades av PS (Pansartruppskolan) under april månad varje
år. Jag kontaktade chefen PS och frågade varför det var så. Han svarade att P18
var välkommet, bara vi tog oss dit. Det här skedde på hösten. Efter att ha
kontrollerat med chefen för Gotlands Militärkommando och Milostaben i Strängnäs
om det var godtagbart ur beredskapssynpunkt att vi lämnade ön under fjorton
dagar på våren samlade jag kompanicheferna (det var ju de som i praktiken hade
pengarna i form av; körmil, förbandsövningsdygn, övertid, ammunition etc) och
frågade om de hade lust att åka till Skåne på vårkanten. Förutsättningen var
att de under vinterns övningar kunde spara lite slantar för att finansiera
transporten av bataljonens personal, stridsfordon och bilar till Skåne. Övriga
kostnader var ju ungefär lika med vad en redan inplanerad bataljonsövning, vid
samma tid, på ön skulle kosta. Jodå, kompanicheferna gjorde sitt - vi hyrde en
färja och åkte till Skåne, och fick därmed möjlighet att i brigads ram öva med
och mot andra pansarbataljoner. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;">Reformen skapade också en stämningsförändring så
att även sedan tidigare existerande rutiner genomfördes med större energi och allvar.
Exempelvis, de av tradition obligatoriska krigsplanläggningsveckorna i armén
varje år, alltid vecka 23 och 24, blev än heligare. Ve den befattningshavare på
en stab eller skola som försökte planera in en konferens, utbildning eller
något annat som störde krigsförbanden de veckorna – han fick skämmas, och blev
i tydliga ordalag beordrad att hitta en annan tidpunkt. Även rekryteringsprocessen
påverkades. Visserligen hade det alltid varit så att det var regementena som
valde ut vilka som skulle skickas till Karlberg, för att sedan återkomma till
förbandet som officerare. Men även här påverkades processen av den förändrade
mentalitet som kaderorganiseringen ledde till. Självfallet hade kompani-
bataljon- och brigadchefer alltid lagt stor vikt vid att välja ut lämpliga
kandidater, men nu förstärktes det hela av den mycket påtagliga känslan ”det är
ju blivande chefer i mitt eget (eventuellt min efterträdares) krigsförband som
jag nu skall välja ut – är NN en blivande stridsvagnskompanichef som jag vill
ha i min bataljon?”.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Visserligen
genomfördes VI 90 i en annan miljö än dagens, men kanske finns det ändå några
idéer, som såväl försvarsberedning som Försvarsmakten skulle kunna plocka upp,
om hur man genom att ändra ansvarsförhållanden och fredsrutiner kan öka
organisationens effekt i krig – nu när vi åter bygger en försvarsmakt avsedd
för storskalig strid mot en kvalificerad motståndare.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Karlis
Neretnieks <o:p></o:p></span></p>
<div style="mso-element: endnote-list;"><!--[if !supportEndnotes]--><br clear="all" />
<hr align="left" size="1" width="33%" />
<!--[endif]-->
<div id="edn1" style="mso-element: endnote;">
<p class="MsoEndnoteText"><a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_ednref1" name="_edn1" style="mso-endnote-id: edn1;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[i]</span></span><!--[endif]--></span></span></a> Även om
det är oklart vem som ursprungligen myntade devisen så var det generallöjtnant
Erik G. Bengtsson, arméchef 1984-1990, som gjorde det till ledstjärna för
arméns verksamhet.<o:p></o:p></p>
</div>
<div id="edn2" style="mso-element: endnote;">
<p class="MsoEndnoteText"><a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_ednref2" name="_edn2" style="mso-endnote-id: edn2;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[ii]</span></span><!--[endif]--></span></span></a>
Kaderorganisering innebar att alla krigsförband gavs ett litet skelett av
ständigt tjänstgörande personal som skulle följa upp förbandets status, t ex
bemanning, olika delars utbildningsståndpunkt, tillgång och skick på materielen
i mobiliseringsförråden och planera förbandets utveckling. På kompaninivå kunde
det röra sig om någon enstaka person, vid en bataljon oftast bataljonchefen
plus någon eller några medhjälpare, på brigadnivå brigadchefen med delar av sin
stab. <o:p></o:p></p>
</div>
<div id="edn3" style="mso-element: endnote;">
<p class="MsoEndnoteText"><a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_ednref3" name="_edn3" style="mso-endnote-id: edn3;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[iii]</span></span><!--[endif]--></span></span></a>
Krigsbro 4 var en snabbt byggbar dikesbro med 15,2 m spännvidd och som bar 50
ton. Den fanns organisatoriskt vid pansarbataljonerna.<o:p></o:p></p>
</div>
<div id="edn4" style="mso-element: endnote;">
<p class="MsoEndnoteText"><a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_ednref4" name="_edn4" style="mso-endnote-id: edn4;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[iv]</span></span><!--[endif]--></span></span></a> Citaten
är utdrag ur ÖB Programplan 89 - 92/FU88 sid 25-27 <o:p></o:p></p>
</div>
<div id="edn5" style="mso-element: endnote;">
<p class="MsoEndnoteText"><a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_ednref5" name="_edn5" style="mso-endnote-id: edn5;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[v]</span></span><!--[endif]--></span></span></a> Ibid<o:p></o:p></p>
</div>
<div id="edn6" style="mso-element: endnote;">
<p style="background: white; margin-bottom: 7.5pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;"><a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_ednref6" name="_edn6" style="mso-endnote-id: edn6;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="color: black; mso-color-alt: windowtext;"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="color: black; font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">[vi]</span></span><!--[endif]--></span></span></span></a><span style="color: black; mso-color-alt: windowtext;"> </span><span style="color: #333333; font-family: "Helvetica",sans-serif; font-size: 9.0pt;">SOU 1989:46 Arméns
utveckling och försvarets planeringssystem : delbetänkande<o:p></o:p></span></p>
</div>
<div id="edn7" style="mso-element: endnote;">
<p class="MsoEndnoteText"><a href="https://d.docs.live.net/a4cc1fb032635465/Blogginl%C3%A4gg%20KKrVa%5eJ%20Milit%C3%A4r%20debatt%20m%20fl/2023-10-16%20Allt%20f%C3%B6r%20krigsf%C3%B6rbanden.docx#_ednref7" name="_edn7" style="mso-endnote-id: edn7;" title=""><span class="MsoEndnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoEndnoteReference"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">[vii]</span></span><!--[endif]--></span></span></a> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Proposition 1989/90:9, sid 12 (”Jag” i detta
sammanhang är försvarsministern som i propositionstexten är den som föredrar
propositionen för regeringen).<o:p></o:p></p>
</div>
</div>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-4067342199942602792023-11-08T16:14:00.000+01:002023-11-08T16:14:48.326+01:00Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär…<p> </p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><i>Inlägget har tidigare publicerats som en artikel i septemberutgåvan 2023 av tidningen Axess. </i></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">I sången I natt jag drömde, med svensk
text av Cornelis Vreeswijk, finns strofen <i>”Det finns inga soldater mer, det
finns inga gevär”.</i> Kanske inte en sanndröm, men ändå ganska nära en
framtida verklighet. Inte beroende på att mänskligheten insett det vansinniga i
att föra krig, utan för att det kommer råda brist på soldater. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">När man ser bilder från kriget i
Ukraina slås man av hur få soldater det vanligen är på varje bild, och hur
mycket äldre de ofta verkar vara, jämfört med liknande bilder från första eller
andra världskriget. Det är ingen tillfällighet, det är ont om soldater, och färre
kommer de bli. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Befolkningsutvecklingen i de flesta
länder är negativ. Det gäller inte bara rika länder i väst utan är ett globalt
fenomen. Europa, Nordamerika, Kina, Sydamerika och Sydostasien överallt
underskrider födelsetalen de 2,1 barn per kvinna som krävs för att befolkningarna
inte ska minska. Singapore och Sydkorea ligger idag på nivåer kring 1 barn per
kvinna, Italien 1,4. I de flesta länder debatteras hur man med en krympande
befolkning ska kunna upprätthålla olika samhällsfunktioner. AI och robotar anges
ibland som en del av lösningen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Vad då med framtida krig, vem ska
utkämpa dem och med vilka medel? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Hur demografi påverkar möjligheterna
att föra krig är ingen ny fråga. Kring sekelskiftet 1900 var den franska
politiska och militära ledningen allvarligt oroad över Frankrikes långsamma befolkningstillväxt
jämfört med Tysklands. Mellan 1871 och 1911 ökade Frankrikes befolkning från ca
36 miljoner till drygt 39 miljoner, medan Tysklands invånarantal steg från 41
miljoner till nästan 65 miljoner. Det är inte svårt att förstå de franska
bekymren i en tid när mängden soldater var en nyckelfaktor i striden. För att i
viss mån kompensera för den relativa bristen på soldater förlängdes värnplikten
i Frankrike 1913 från två till tre år. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Problemet idag är inte knutet till
något enskilt land, i stort sett alla länder står inför samma utmaning, en generell
brist på soldater i förhållande till de uppgifter som ska lösas. Länders ytor
kommer inte att minska, de gränser som ska försvaras kommer inte vara kortare.
Viktiga objekt vilka måste skyddas kommer heller inte bli färre. Vem ska göra
det?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-color-alt: windowtext;">Förutom att den totala tillgången på människor
minskar så kommer antagligen även den procentuella andelen av en befolkning som
kan ges militära uppgifter också att bli mindre. </span><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den framtida bristen på arbetskraft
kommer sannolikt leda till en lägre redundans i såväl företag som andra
samhällsfunktioner. Det i kombination med en ökad specialisering i många yrken gör
att den gamla tumregeln att cirka tio procent av en befolkning kan tas ut till
krigstjänst antagligen inte längre kommer gälla. Dessutom, om framtidens
familjer i huvudsak är ettbarnsfamiljer, hur stor kommer viljan vara att skicka
ut det enda barnet i krig, hur behjärtansvärt ändamålet än kan vara?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Konsekvenserna av den demografiska
utvecklingen för framtidens krigföring måste börja hanteras redan nu. Risken är
annars stor för suboptimeringar där dyra vapensystem som anskaffas och tänkta kvalificerade
funktioner inte kan bemannas. Huvuddelen av de vapensystem vilka kommer införas
de närmaste åren kommer vara i bruk även om trettio år, när de redan nu tydliga
demografiska förändringarna kommer ha slagit igenom fullt ut. De Leopard-stridsvagnar
vi använder idag köptes i början på 90-talet. Flottans ubåtar av Gotland-klass togs
i bruk 1996, och kommer vara i tjänst åtskilliga år till, liksom stridsvagnarna.
Materiel som anskaffas idag kommer leva minst lika länge. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Kan vi då dra några slutsatser
redan nu? Att tro att man i framtiden kommer kunna rekrytera och behålla soldater
utan att betala konkurrenskraftiga löner är en chimär. Värnplikt kommer antagligen
fortsatt vara en nödvändig bemanningsprincip, speciellt i länder med få
innevånare. Antalet presumtiva yrkessoldater kommer helt enkelt vara för litet.
Det kommer heller inte vara möjligt att skicka ut soldater i strid utan att ge
dem bästa tänkbara förutsättningar att verka och överleva. God utrustning,
utbildning och sjukvårdstjänst kommer bli än viktigare. Förlusttoleransen
kommer vara låg, avsevärt lägre än vad vi räknade med under kalla kriget. Likaså
kommer det vara nödvändigt att acceptera en större åldersspridning hos
soldaterna och att många kanske kommer vara kvinnor i fertil ålder. Eventuellt
inte oproblematiskt i en tid när befolkningar minskar på grund av låga
födelsetal. Framtida krigskyrkogårdar kommer inte, som tidigare, till nittio procent
bestå av gravar med stupade unga män i tjugoårsåldern. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: 0cm;"><span style="color: #1a1a1a; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Även om det kommer finnas färre
soldater är det inte mycket som talar för att fortsättningen på Cornelis
Vreesvijks dröm kommer besannas ”<i>Jag drömde det var fred på jord</i> <i>och
alla krig var slut.”. </i>Frågan är snarare, var krävs det oundgängligen
människor på framtidens slagfält?</span><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: 0cm;"><span style="color: #1a1a1a; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Kriget kommer i allt större
utsträckning att ”robotiseras”. Granater och robotar kommer själva söka sina
mål. Det kommer inte vara mänskliga ögon utan olika sensorer som hittar vad som
ska bekämpas. Vapensystem kan ges förmågan att själva avgöra om, hur och när
ett mål ska bekämpas - om vi så önskar. Plattformar som flygplan, fartyg och
stridsvagnar kommer till stor del vara obemannade. Kriget kommer lika mycket
utkämpas med informationsteknologi och inom det elektroniska spektrumet som med
konventionella vapen. För att hantera denna extremt komplexa stridsmiljö kommer
det krävas personer med kompetenser som också kommer var mycket eftersökta i
det civila samhället. För militära organisationer kommer det därmed inte bara
vara en fråga om att rekrytera personal överhuvudtaget, en lika stor utmaning
kommer vara att hitta och locka rätt människor. Bristen på piloter och tekniker
i det svenska flygvapnet och svårigheten att rekrytera besättningar till Royal
Navys atomubåtar är inga tillfälliga fenomen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Kommer det finnas länder som har bättre
förutsättningar än andra att hantera den här utvecklingen? Eller om frågan ställs
på ett annat sätt: kommer västvärldens försprång inom vapenteknologi bestå? Kanske,
kanske inte. Polen, Finland och Estland har valt sydkoreanska artillerisystem
framför västerländska, inte bara därför att de är billigare. Hur kommer dagens
ledande försvarsföretag stå sig i konkurrensen med Samsung eller Huawei när det
gäller morgondagens IT-baserade vapenteknologi, där gränsen mellan civil och
militär informationsteknologi dessutom till stor del håller på att suddas ut. Kan
detta, i kombination med bristen på soldater, i vid bemärkelse, leda till att
civila företag och deras medarbetare också får en direkt stridande roll?<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Samtidigt som vi redan ser delar av
framtidens krig i Ukraina ser vi också bilder där det är uppenbart att
människan inte försvunnit från slagfältet. Kommer informationsteknologi i olika
tillämpningar kunna ersätta människan som en oundgänglig del av striden?
Visserligen är datorer redan i dag duktigare än människan på att spela det
kinesiska strategi- och taktikspelet Go. Ett spel mer komplicerat än schack. Men
gäller det även strategier och taktik i krig? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Det som antagligen främst skiljer
krig från de flesta andra verksamheter är att det oväntade är regel. Fordon med
viktiga förnödenheter kör vilse eller blir bekämpade, människor grips av panik,
alla strävar efter att överraska motståndaren, och lyckas ofta. Plus ett
oändligt antal andra faktorer som inte heller kan förutses genom logiska
resonemang eller genom att analysera data från tidigare händelser. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Kommer vapensystem styrda av
informationsteknologi vara duktigare än människor att hantera det oförutsebara?
Det som militärfilosofen Carl von Clausewitz kallade slagfältets friktioner. Eller
kommer människan fortfarande ha ett försteg när det gäller att skapa det för en
motpart oväntade, eller ha en bättre förmåga att hantera det oförutsebara, och
därmed inte kunna avvaras? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Slutligen, vad om de tekniska
system som ska kompensera för bristen på soldater blir så effektiva att risken
för långdragna utnötningskrig ökar? Blir då angrepp på civila mål och
människors föreställningsvärld, påverkansopertioner, sättet att försöka bryta
motståndarens vilja att kämpa vidare?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal;"><span style="color: #333333; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-tab-count: 2;"> </span>*****
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><o:p> </o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-21901358331094337132022-12-07T20:19:00.001+01:002022-12-07T20:19:26.676+01:00Låt ÖB bestämma – eller?<p> </p><p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: medium;">Min krönika nedan var publicerad i senaste numret av Officerstidningen, 7/2022</span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När jag
nyligen förberedde ett föredrag om försvaret av Gotland under kalla kriget
snubblade jag på en liten redogörelse kring turerna när Tofta skjutfält behövde
utvidgas på 1970-talet. Den fick mig att tänka på debatten om politikens
fäbless att detaljstyra Försvarsmakten. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ofta framförs
åsikten att politiken, till exempel försvarsberedningarna, reglerar
enskildheter i orimligt stor omfattning och att ÖB:s militära råd till stor del
nonchaleras. Botemedlet som inte sällan rekommenderas är att politiken ska:
ange vilka uppgifter Försvarsmakten förväntas lösa, tala om hur mycket pengar som
disponeras och sedan låta ÖB utforma Försvarsmakten inom de givna ramarna. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vem bestämde
då vad på Gotland? I början på 70-talet var det uppenbart att krigsorganisationen
på ön behövde utvecklas. De stridsvagnar (Strv 102) som fanns på Gotland behövde
renoveras och pansarbrigaden, som då bestod av fem små pansarbataljoner, borde ges
större anfallskraft genom att få samma utformning som brigaderna på fastlandet.
Det vill säga innehålla tre pansarbataljoner med två stridsvagns- och två
pansarskyttekompanier vardera. En sådan omorganisation skulle också medge en effektivisering
av bland annat reparationstjänsten i brigaden. Dock krävdes då att
övningsfältet utvidgades för att medge övningar med större förband än tidigare.
Såväl dåvarande ÖB general Synnergren som arméchefen generallöjtnant Almgren,
och som det verkade även den politiska ledningen, var positiva till en sådan lösning.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Regeringsskiftet
hösten 1976 komplicerade dock frågan. Koalitionsregeringen som tillträdde bestod
av C, M och FP. Centerpartiets ledande politiker på Gotland, vilka var starkt
negativa till att utvidga övningsfältet, fick därmed ökat gehör för sina
åsikter. Processen låste sig. Fortfarande 1978 fanns i budgetpropositionen inga
pengar anslagna till renovering av de stridsvagnar som skulle finnas på Gotland.
Implicit: finns det inga stridsvagnar på ön behöver heller inte övningsfältet
utvidgas. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Problemet
löstes delvis genom att Arméstaben utarbetade en kompromiss där organisationen med
fem små pansarbataljoner bibehölls; ett stridsvagns- och två
pansarskyttekompanier per bataljon. Det på bekostnad av att i
krigsplanläggningen kunna anfalla kraftsamlat med hela brigaden, och de
enskilda bataljonernas användbarhet. Uppenbara operativa nackdelar. Dock, det
skulle gå att öva de mindre bataljonerna på tillgänglig mark och det skulle
fortfarande finnas stridsvagnar på ön. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det som
slutligen löste problemet var antagligen de förändringar i skattelagstiftningen,
vilka genomfördes av helt andra skäl, som innebar att de jordägare vilka
tidigare inte hade velat upplåta mark nu såg det som fördelaktigt att arrendera
ut mark till kronan. Det lokala motståndet mot att utvidga övningsfältet
försvann. Resultatet blev att stridsvagnarna renoverades, övningsfältet utvidgades
och en ”riktig” mekaniserad brigad kunde organiseras. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sensmoralen
i denna lilla historia skulle kunna vara att det i den politiska processen
emellanåt kommer uppträda faktorer, inte sällan personberoende, som kan påverka
Försvarsmaktens verksamhet på ett mycket konkret sätt. Ibland med tydliga
negativa följder. Går det att undvika? Knappast, men det är aldrig fel för militärer,
på alla nivåer, att odla politiska kontakter för att skapa förståelse för
Försvarsmaktens verksamhet. När bjöd du senast hem en politiker på middag? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span>*****<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><br /></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-66190327697323412122022-10-30T19:31:00.000+01:002022-10-30T19:31:31.484+01:00Nato – nordiska försvarsperspektiv<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: Times New Roman, serif; font-size: medium;"><i>Finska Försvarshögskolans tidskrift <b>Maanpoulustus</b> hade vänligheten att publicera nedanstående artikel av mig i sitt senaste nummer, september 2022.</i></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Finlands och Sveriges anslutning till Nato ger nya
möjligheter att samordna de nordiska och baltiska ländernas försvarsplanering,
och därmed skapa ökad säkerhet för alla länder i regionen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Trots Natos inriktning vid Madridtoppmötet i juni i år
att skapa en insatsstyrka på 300 000 personer, med tio till trettio dagars
beredskap, kommer det alltid råda osäkerhet om hur mycket som kan avdelas för
det nordiska området, och när hjälpen kan vara på plats. Det finns därför skäl
att fundera på hur länderna i ett regionalt perspektiv skulle kunna använda sin
egna resurser för att optimera sin gemensamma avskräckningsförmåga. Här några
tankar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Att hela regionen kommer bestå av Natomedlemmar ändrar
inte den övergripande hotbilden. Rysslands intressen kommer i huvudsak att vara
desamma: önskan att kunna öka skyddet av baskomplexen på Kolahalvön; viljan att
kunna påverka det ”nära utlandet”; ambitionen att försvaga Nato och EU. Det går
heller inte att bortse från återuppväckta ryska imperieambitioner.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">De länder som idag skulle kunna benämnas ”frontstater”
kommer därför vara desamma, och hoten likna dagens. Norge kommer också framgent
behöva ägna försvaret av sina norra landsdelar och Norska havet stor
uppmärksamhet. Finland kommer även i framtiden ha en lång gräns mot Ryssland. Finska
Lappland med närheten till Murmansk kommer fortsatt utgöra ett speciellt
problem. Alla de baltiska staterna kommer att förbli sårbara. För dessa länder
är därför frågan främst ”hur kan de försvarsproblem vi har redan idag lösas
bättre i ett nordisk-baltiskt sammanhang?”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Det land som däremot radikalt kommer behöva ompröva
inriktningen av sin militära planering, och sitt försvarspolitiska tänkande, är
Sverige. Förutom att möta ett angrepp genom norra Finland har behovet av svensk
militär förmåga fram till nu kopplats till ett eventuellt hot mot Baltikum.
Genom att ta delar av svenskt territorium skulle Ryssland kunna isolera
Baltikum från omvärlden. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Nu uppstår i stället möjligheten, och skyldigheten, att
stödja ”frontstaterna” i deras försvarsansträngningar. Vilka blir
konsekvenserna av att Sverige åter ska försvaras vid Systerbäck eller Narva,
och att försvaret av Norge också blir en tydlig svensk angelägenhet? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Stödet skulle kunna beskrivas som indirekt stöd och
direkt stöd, även om gränserna är flytande. Det indirekta stödet vore åtgärder
som säkerställer ”frontstaternas” uthållighet. Det direkta stödet skulle vara
insatser med svenska förband på eller i anslutning till ”frontstaternas”
territorium.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det indirekta
stödet skulle bland annat innebära att säkerställa såväl land-, sjö- som
luftförbindelser till grannländerna. Något som kommer ställa mycket höga krav
på svenskt luftförsvar och förmåga att skydda sjötransporter över Östersjön och
Bottenhavet, till Finland och Baltikum. Förmågan att säkerställa grannländernas
förbindelser med omvärlden är avgörande för deras förnödenhetsförsörjning och
möjligheter att ta emot militär hjälp. En annan form av indirekt understöd vore
att, som ett samnordiskt projekt, anpassa några flygbaser i Sverige till F-35
systemet. Det skulle inte bara skapa ett uthålligare bassystem, utan också öka
handlingsfriheten att optimalt utnyttja de olika flygsystemen i de nordiska
flygstridskrafterna beroende på vilka hot som ska mötas och var. Dessutom, det
skulle öka möjligheterna för till exempel amerikanska flygförband att snabbt
frambasera till det nordiska området. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Vad skulle då kunna vara inriktningen för direkt stöd
till ”frontstaterna”? Den största svagheten när det gäller försvaret av det
nordisk-baltiska området är bristen på markstridsförband i de två mest hotade
riktningarna; Nordkalotten och Baltikum. I båda fallen skulle Sverige kunna ge
substantiella och viktiga bidrag.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Inom ramen för
den återuppbyggnad av svensk försvarsförmåga som pågår vore det realistiskt att
sätta upp två brigader i norra Sverige. Tillsammans med de norska och finska
förband som också kommer finnas i området skulle det skapa en trovärdig förmåga
att kunna möta ett ryskt angrepp på Nordkalotten. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Den svaga markstridsförmågan är ett än mer akut
problem i Baltikum. Att tidigt kunna föra över en svensk styrka, motsvarande
kanske två brigader, skulle innebära en avsevärd skillnad i möjligheterna att
möta ett angrepp. Det speciellt som de svenska förbanden sannolikt vore de som
kan vara snabbast på plats i en krissituation, jämfört med förstärkningar från
exempelvis USA eller Storbritannien. Kanske borde Finland, med samma motiv,
trots att landet också är en ”frontstat” överväga möjligheterna att bidra med markstridsförband
till försvaret av Estland.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Denna inriktning för direkt stöd understryks av Natos
nya, eller snarare återupplivade, koncept med ”forward defence” där
målsättningen är att redan tidigt, gränsnära, försöka stoppa ett ryskt angrepp.
Strategin att med begränsade styrkor skapa en snubbeltråd och sedan med
tillförda styrkor återta förlorad mark är inte längre aktuell. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Sammantaget. Finlands och Sveriges anslutning till
Nato kommer öka hela regionens gemensamma säkerhet, men hur mycket beror på i
vilken utsträckning vi är beredda att utnyttja de möjligheter som medlemskapet
ger. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-88275264070257923402022-07-13T17:33:00.000+02:002022-07-13T17:33:12.295+02:00Nato, den nordiska dimensionen – ”poola” resurser<p> </p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal"><b><i><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I mitt
förra inlägg här på bloggen (se nedan) pekade jag på hur Sverige skulle kunna
bidra till Natos avskräcknings-/krigföringsförmåga i den nordisk-baltiska
regionen. T ex genom at ta på sig huvudansvaret för att hålla
Östersjöförbindelserna öppna och bidra med markstridskrafter i Baltikum mm. Här
diskuterar jag några områden, främst kopplat till flygstridskrafter, där de
nordiska länderna skulle kunna ”poola” resurser vilka man som enskilt land
annars inte skulle ha råd med.<o:p></o:p></span></i></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">USA utgör
ryggraden i alliansen. Dock, den allt större utmaning som Kina utgör i
Stillahavsområdet gör att de amerikanska möjligheterna att snabbt föra större resurser
till Europa minskar. Därmed ökar kravet på uthållighet och ökad egen förmåga
hos alliansens europeiska medlemmar. Här borde det finnas en nordisk dimension
i hur vi hanterar den aspekten när Finland och Sverige blir medlemmar i Nato.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Exempelvis kommer
de nordiska flygvapnen omkring år 2030 tillsammans ha drygt 200 av världens
modernaste stridsflygplan, JAS 39 E och F-35. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Ungefär lika många som Royal Air Force eller
tyska Luftwaffe. Något som skulle ge helt andra möjligheter att bedriva en
uthållig verksamhet, jämfört med vad ett enskilt land skulle klara.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att skaffa
dyra materielsystem är alltid ett svårt avvägningsproblem. De riskerar ofta att
bli gökungar. Idag saknar alla de nordiska länderna egen kapacitet för att
genomföra lufttankning av sina stridsflygplan. Lufttankningsflygplan har helt enkelt
varit för dyra att anskaffa. Ett delägarskap i en nordisk lufttankningspool skulle
däremot antagligen ses som ekonomiskt rimligt. Det skulle öka möjligheterna att
kraftsamla flyginsatser till var som helst i det nordisk-baltiska området,
oberoende av var planen är baserade. Den möjliga effekten av den nordiska
flygplanflottan skulle öka avsevärt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Likaså
saknas tunga transportflygplan och tunga transporthelikoptrar i de nordiska
försvarsmakterna. Avstånden i vår del av världen är långa. Det är längre från
Malmö till Tromsö i Nordnorge än mellan Malmö och Rom. Möjligheterna att snabbt
flytta förnödenheter och förband är en avgörande förmåga i ett gemensamt
nordiskt försvarskoncept. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att nordisk
lufttanknings- och transportförmåga också skulle bidra till att underlätta
andra alliansmedlemmars insatser i Baltikum, eller hos oss, gör inte dessa förmågor
mindre intressanta, tvärtom. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
beslutade svenska anskaffningen av två radarspanings-/stridsledningsflygplan, Globaleye,
skulle också kunna vara en start till en samnordisk resurs. Även om Sverige har
en option på ytterligare två plan, totalt fyra, så ger det inte en tillräcklig
uthållighet och volym för att täcka alla nordiska länders behov. Inte heller
ger det marginaler för eventuella förluster i händelse av ett krig.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Också när
det gäller mark- och sjöstriden finns det möjligheter att i ett nordiskt
sammanhang skapa effekthöjande synergier – men de förtjänar ett eget inlägg.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Oberoende av
formella förpliktelser inom en allians kommer kulturella likheter och
förståelse för varandras sätt att tänka vara en viktig ”force multiplier”.
Något som också talar vi bör söka nordiska lösningar, där så är möjligt, inom
ramen för ländernas medlemskap i Nato.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-83860738331973031422022-06-08T20:59:00.000+02:002022-06-08T20:59:11.749+02:00Sveriges roll i Nato<p> </p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: arial;"><i>Inlägget har också publicerats i Dagens Industri den 8 juni 2022</i></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sverige har hittills
betraktat militär säkerhet ur ett i huvudsak egoistiskt, snävt nationellt,
perspektiv. Hur skydda vårt eget territorium? Ett Natomedlemskap innebär att vi
måste anlägga ett synsätt där vi ställer oss frågan; hur kan vi bäst bidra till
att stärka alliansens gemensamma förmåga? Detta ska inte förväxlas med altruism
där vi säljer ut vår egen säkerhet för att hjälpa andra. Länder är sällan
altruistiska, inte heller Sverige. Genom att vi bidrar till att öka alliansens
avskräckningsförmåga minskar risken för att Ryssland ska se användning av
militära maktmedel som en option i vårt närområde. Något som ökar såväl vår som
våra grannars säkerhet. Nedan några tankar om hur vi skulle kunna bidra.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Våra
möjligheter att öka Natos avskräckningspotential är främst betingat av
geografin. De två områden i vår närhet där ryska militära aktioner i första
hand kan vara aktuella är Nordkalotten och Baltikum. Trovärdigheten i Natos
förmåga att agera vid kriser eller krig som berör dessa områden kan i stor
utsträckning påverkas av hur Sverige väljer att utveckla sina militära förmågor.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nordkalottens</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> betydelse är främst en funktion av
de ryska marin- och flygbaserna på Kolahalvön. Där finns de strategiska
kärnvapenubåtarna vilka konstituerar Rysslands andraslagsförmåga, och de fartyg
och flygplan som har till uppgift att avskära Natos förbindelser över Atlanten.
Det senare en förmåga som också utgör ett allvarligt hot mot sjöförbindelserna
till Skandinavien. Ryssland kan vid en allvarlig kris vilja utvidga
säkerhetszonen kring Murmanskområdet, till exempel genom att flytta fram
långräckviddiga luftvärnssystem västerut, till norra Sverige eller norra Norge.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att här möta
ett ryskt angrepp är ett problem för hela alliansen, men där de nordiska
länderna antagligen har att dra det tyngsta lasset, åtminstone inledningsvis,
och framför allt då på marken. En försvarsoperation kommer att omfatta sjö- och
flygoperationer såväl i Norskehavet som Barents hav och mark- och flygoperationer
i norra Norge, Finland och Sverige. I Nordnorge finns också ett hot från
landstigningar vilka syftar till att snabbt ta vitala områden eller viktig
infrastruktur som flygbaser eller hamnar. Luftlandsättningar måste kunna mötas
i stort sett över hela Nordkalotten.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Norra
Sverige kommer utgöra ett centralt område varifrån man kan ingripa såväl
västerut i riktning Troms, norrut mot Finnmark och österut till Finland. Inte med
marina resurser av naturliga skäl, men med markstridsförband och
flygstridskrafter. Likaså ger området med sina goda järnvägs- och
landsvägsförbindelser och väl utbyggda flygfält goda möjligheter att föra dit
förnödenheter.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De tre
viktigaste svenska bidragen till försvaret av Nordkalotten och angränsande arktiska
områden skulle därför antagligen vara att i övre Norrland: bygga ut
baseringsmöjligheterna för alla tre ländernas flygstridskrafter; skapa den
infrastruktur som krävs för att upprätta en Nato logistikhub på Nordkalotten; utveckla
och utöka markstridskrafterna för att de ska kunna agera både som ”brandkår” och
för att vara en substantiell förstärkningsresurs för såväl norra Norge som norra
Finland. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Östersjöns</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> roll kommer ur ett svenskt
perspektiv förändras radikalt. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Från att
ha varit en vallgrav som vi kan utnyttja för att försvåra ett angrepp mot
Sverige kommer den nu i stället vara en förbindelselänk till våra allierade i Baltikum.
De baltiska länderna kommer aldrig på egen hand kunna bygga försvarsmakter som
klarar att avvärja en rysk invasion. De kommer alltid behöva förstärkningar
från andra alliansmedlemmar. Ju trovärdigare det är att Nato kan ingripa till
deras hjälp desto mindre risk för ryska militära äventyrligheter i
Östersjöområdet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vårt viktigaste bidrag
är därför att underlätta för alliansen att stödja de baltiska länderna i
händelse av att de hotas eller angrips. Här finns det i allra högsta grad en
kombination av egenintresse och ett alliansgemensamt intresse som talar för
omfattande svenska åtaganden.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En kraftigt
ökad svensk förmåga till sjöfartsskydd i Östersjön skulle innebära ett mycket
viktigt bidrag till Natos möjligheter att sjövägen stödja de baltiska staterna,
och även Finland. Det skulle också ge möjligheter till viss arbetsfördelning mellan
alliansens medlemmar kring Östersjön. De baltiska länderna och Polen skulle då delvis
kunna omprioritera delar av de pengar de annars skulle behöva satsa på sjöstridskrafter
till att stärka sina markstridskrafter och sitt luftförsvar. De för dem helt
avgörande förmågorna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ytterligare två
betydelsefulla svenska bidrag skulle vara att utveckla försvaret av Gotland och
skapa möjligheter att med markstridskrafter agera i Baltikum. På Gotland bör vår
militära förmåga inte bara syfta till att hindra en angripare att ta ön, utan också
innehålla vapensystem med vilka vi kan skydda sjö- och flygtransporter på och
över Östersjön, exempelvis långräckviddiga luftvärnsrobotar och helikopterburen
ubåtsjaktförmåga. Det andra bidraget vore att utforma en eller två svenska
brigader så att de snabbt kan föras över till Baltikum. Sveriges geografiska
läge ger oss möjligheten att vara de som först på ett substantiellt sätt skulle
kunna förstärka Natos markstridsförmåga i Baltikum. I en krissituation skulle
en sådan åtgärd sannolikt kraftigt påverka ryska kalkyler. Skulle strider ändå
utbryta så gäller nog även här den tidlösa militära maximen ”hellre med lite i
tid, än med mycket för sent”.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Västerhavet</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">, Kattegatt och Nordsjön, med dess avgörande
betydelse för de nordiska ländernas försörjning och som tilltransportväg för
militära förstärkningar, är ur rysk synvinkel ett attraktivt operationsområde.
Där kan den skandinaviska halvön avskäras från omvärlden. Här finns ytterligare
en möjlighet att utnyttja de fördelar en allians ger för att kunna göra en
arbetsfördelning mellan medlemmarna. Sverige, Norge och Danmark ensamma har
inte ekonomiska möjligheter att skaffa och driva de många tämligen stora fartyg
som krävs för att bedriva effektivt sjöfartsskydd hela vägen från
Storbritannien till Skandinavien. Det enda land som sannolikt har den
ekonomiska styrka som krävs för att bygga upp en tillräcklig förmåga för den
uppgiften är Tyskland. Om Sverige tar på sig huvudansvaret för Natos marina
verksamhet i Östersjöområdet skulle det underlätta för Tyskland att utveckla
och inrikta sina sjöstridskrafter mot att i första hand agera i Västerhavet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">L<b>uftrummet</b>
i vårt närområde är en för alla nordiska länder gemensam arena. Det går inte
att bedriva flygoperationer i regionen utan att flera länders luftrum berörs. Det
är inte bara en fråga om att samordna flygverksamheten utan också att styra insatser
med långräckviddigt luftvärn, leda och skydda flygtransporter till Norden och
Baltikum, avgöra om kryssningsrobotar och drönare är egna eller fientliga och
fatta beslut om vilka som ska bekämpas, kunna anvisa reservbaser där plan kan
landa om den egna basen är utslagen mm. Övervakning och ledning måste
samordnas.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ytterligare
ett starkt skäl till att knyta de nordiska flygvapnen närmare varandra är den högre
effekt som de kan utveckla gemensamt, jämfört med att agera enskilt. Insatser kan
då optimeras utifrån de olika flygplantypernas egenskaper och
beväpningsalternativ. Sammanlagt talar vi om drygt tvåhundra av världens mest
kvalificerade stridsflygplan, JAS 39E och F-35. En inte föraktlig volym.
Ungefär lika många flygplan som Royal Air Force eller Luftwaffe disponerar. Sverige
bör verka för att det inom ramen för Nato skapas en gemensam nordisk flygstridsledning.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sammantaget</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> innebär förslagen att Sveriges roll
i Nato, förutom att med stöd av andra försvara sitt eget territorium, skulle
vara att; utgöra en del i ett gemensamt nordiskt ”Nordkalottkommando”; ta på
sig en ledande roll när det gäller marin verksamhet i Östersjön; utveckla
resurser som ska vara beredda att förstärka försvaret av de baltiska länderna; utgöra
en del i ett integrerat nordiskt ”luftkommando”. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Karlis
Neretnieks<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Generalmajor,
tidigare rektor för Försvarshögskolan<o:p></o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-81491457731191718422022-05-13T09:16:00.000+02:002022-05-13T09:16:22.607+02:00Ny försvarsberedning – dags att tänka annorlunda<p><b><i> Inlägget finns också på Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg.</i></b></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt;">En svensk
och finsk anslutning till Nato innebär att Försvarsberedningens betänkande </span><i style="font-size: 12pt;">Värnkraft</i><span style="font-size: 12pt;">
och försvarspropositionen från november 2020 kan läggas till handlingarna.</span><span style="font-size: 12pt;"> </span><span style="font-size: 12pt;">Rådande planering avseende Försvarsmaktens
struktur och inriktning kommer då till stora delar inte längre vara
ändamålsenlig. Likaså kommer Sveriges (och Finlands) integrering i alliansen med
stor sannolikhet leda till nya militära ledningsförhållanden i det nordisk-baltiska
området. I alla fall om man vill utnyttja de fördelar ett svenskt och finskt
medlemskap kan ge när det gäller att stärka ländernas egen säkerhet och
alliansens avskräckningsförmåga.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Förändringarna
är av den digniteten att de kommer kräva en bred politisk förankring. Det finns
därför starka skäl att så snart som möjligt kalla in Försvarsberedningen för
att hantera den processen. Dessutom, våra försvarspolitiker kommer ha ett stort
behov av att bygga upp sin kunskap om alliansens sätt att fungera. Få en
fördjupad kunskap om lednings- och beslutsprocesser och hur Sverige kan bidra
för att stärka alliansens förmågor i olika avseenden. Alliansen ger också
möjligheter till en arbetsfördelning mellan olika länder, något som Sverige
hittills bara kunnat dra nytta av i mycket begränsad omfattning. Faktorer som alla
borde påverka Försvarsmaktens struktur och uppgifter. Enbart utbildningsbehovet
för ledamöterna, förutom sakfrågorna som ska behandlas, är ett starkt skäl till
att en ny försvarsberedning bör sammankallas och påbörja sin verksamhet
omedelbart efter valet i höst.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nedan några
tankar om en del av de utmaningar en ny försvarsberedning kan ställas inför och
några förslag om hur de skulle kunna hanteras. Tonvikten i artikeln ligger på
tänkbara ledningsstrukturer utformade för att samordna militära insatser i det
nordiska området, i såväl fred som krig. Antagligen det sakområde som kommer
kräva den största mentala omställningen hos svenska militärer och politiker. Lite
som kuriosa kan man fråga sig om inte acceptansen för den nedan skissade modellen
kommer vara större i Finland? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Den
historiskt bevandrade kommer se stora likheter med ledningsstrukturen, i och
kring Finland, från fortsättningskriget 1941-44. Då som nu med grund i tämligen
oföränderliga militärgeografiska realiteter. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Utöver ledningsaspekterna diskuteras också några
organisatoriska förändringar i Försvarsmakten vilka skulle kunna bidra till att
öka alliansens gemensamma förmåga i det nordisk-baltiska området, och därigenom
bidra till en ökad stabilitet och säkerhet i vår del av världen. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sverige kommer
inte längre vara en måttligt stor, tämligen utsatt, stat som ser försvaret av
landet ur ett i huvudsak snävt nationellt perspektiv. I stället kommer Sverige
bli en viktig kugge i en större gemensamskap där vi, förutom att vara
garanterade stöd, också kommer kunna bidra till att öka alliansens gemensamma
avskräckningspotential i norra Europa. Något som borde minska Rysslands lust
att ge sig in på militära äventyr i vårt närområde.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här nedan några
av de utmaningar vi bör ha tänkt igenom och bör ha en mening om i de
förhandlingar som kommer bli aktuella i samband med en anslutning till Nato. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Nordkalotten</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> där det vid en kris kan finnas ett starkt ryskt
intresse av att utvidga säkerhetszonen kring baserna på Kolahalvön är ett
gemensamt norskt, svenskt och finskt problem. De där baserade strategiska
atomubåtarna, och de flyg och marinstridskrafter som är avsedda för att avskära
Natos atlantförbindelser, gör att även andra Natostater, främst USA, också kan
se skäl att agera. Områdets stora betydelse och de omfattande stridskrafter av
olika slag vilka kan bli engagerade talar för att det redan i fredstid bör
finnas en kvalificerad ledningsorganisation på plats i norra Skandinavien. Den
bör ha förmåga att samordna och leda styrkor från flera länder som genomför gemensam
strid på marken, i luften och på havet samt också leda en omfattande och
komplicerad logistikverksamhet. Vi talar här om något som skulle likna en
multinationell kårstab förstärkt med extra kapacitet att leda tämligen
omfattande flyg- och sjöstridsverksamhet. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Operationsområdet
bör vara avdelat på förhand för att underlätta förberedelser i fred och undvika
gränsdragningsproblem och kompetenstvister vid en allvarlig kris eller vid ett krigsutbrott.
Lösningen är antagligen en COMSCANORTH (Commander Scandinavia North) med stab. När
det gäller förberedelser för, och ledning av, övningar och operativ verksamhet
skulle stabens uppgifter till delar kunna jämföras med våra tidigare milostaber.
Krigsplanläggning och övningsverksamhet för svenska, norska och finska
fältförband, territoriella enheter samt marin- och flygförband vilka är
planerade att uppträda i norra Skandinavien bör i stor utsträckning styras av
COMSCANORTH. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ur svensk
synvinkel skulle en sådan ordning, förutom att vi skulle bidra till bemanningen
av COMSCANORTH stab innebära att huvuddelen av de svenska markstridsförband som
idag främst är avsedda för försvar av norra Sverige även bör ha förmågan att
uppträda såväl i Norge som Finland. Det innebär höga krav på såväl taktisk som operativ
rörlighet och att logistikorganisationen måste utvecklas för att kunna verka
över långa avstånd samt att den kan samordnas med övriga länder i området. Bara
för att ge ett begrepp om avstånden; det är landvägen 660 kilometer mellan
Boden och Tromsö och 400 kilometer mellan Boden och Salla (finsk-ryska
gränsen). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det kan också
övervägas att alla tre länderna till del skaffar samma typer av vapensystem
till de förband som har sina uppgifter i norra Skandinavien. Det för att
underlätta gemensam logistik, likartat uppträdande och gemensam upphandling. Kanske
ger den planerade utökningen av det svenska artilleriet där vissa möjligheter
redan i närtid. Med inspiration av den helintegrerade tysk-holländska stridsvagnsbataljonen
i Bergen-Lohheide, skulle norra Skandinavien kunna vara platsen där det första
nordiska helt blandade, gemensamma, förbandet organiserades? Kanske en
”drönarbataljon” på grund av de mycket stora landytor som ska hanteras? Svenska
och finska Lappland och Troms fylke tillsammans omfattar en yta som är större
än hela Baltikum.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Flygstridsledningen
i regionen bör samordnas fullt ut för att optimalt kunna utnyttja
flygsystemens, JAS och F-35, olika egenskaper och beväpningsalternativ på bästa
sätt. MR N (Militärregion Norr) skulle i denna ledningsmodell eventuellt behöva
delas, där den norra delen skulle bli operativt direkt underställd COMSCANORTH.
Här finns en direkt koppling till vilka delar av Norge som skulle lyda under
COMSCANORTH. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Östersjön</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> som vi hittills betraktat som en
vallgrav vilken skyddar Sverige skulle i stället bli en förbindelselänk med
avgörande betydelse för försvaret av alliansens baltiska medlemmar. Sverige skulle
där ha en viktig roll för att säkerställa sjö- och luftförbindelser över
Östersjön. Något som rimligtvis borde påverka hur Marinen bör utvecklas och
också hur vi utformar vår militära närvaro på Gotland. I Gotlandsfallet bör
perspektivet ändras från att i första hand försvara ön (vilket självfallet
också måste göras) till att göra ön till en plattform för att skydda
förbindelserna till Baltikum.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Robot 103
Patriot, kustrobotar och ubåtsjaktsystem baserade på ön skulle där vara viktiga
komponenter. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När det
gäller flottans utformning och storlek i Östersjön beror det i stor
utsträckning på hur det går att göra en arbetsfördelning mellan olika alliansmedlemmar.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Naturligt vore
att Sverige som störste strandägare i Östersjön, innehavare av Gotland och med
de goda baseringsmöjligheter som de svenska skärgårdarna ger, samt övriga
östersjöländers annorlunda hotbilder, fick en ledande roll när det gäller sjöoperativ
verksamhet i Östersjön. Det borde leda till en kraftig ökning av antalet
svenska marina enheter i Östersjön jämfört idag. Det både för att kunna
uppträda på fler platser samtidigt som för att skapa en ökad uthållighet, samt
för att ge andra alliansmedlemmar möjligheter att prioritera andra, för dem
viktigare, förmågor. Övriga östersjöländer (utom eventuellt Tyskland, se nedan)
skulle därmed kunna inrikta sin marina verksamhet på mer kustnära aktiviteter.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Sett i ett större sammanhang skulle en sådan svensk
inriktning i Östersjön frigöra medel hos våra allierade på andra sidan
Östersjön till att investera i vad de behöver mest, markstridsförband och
luftförsvar. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Lika viktigt
som att bidra till att sjö- och luftförbindelserna till Baltikum hålls öppna är
uppgiften att säkerställa Finlands förbindelser med omvärlden, genom luften och
över havet. Huvuddelen av Finlands handel sker med sjötransporter. Det blir
därför en viktig gemensam uppgift för de svenska och finska marinerna att
säkerställa säkra transportleder till havs. Då inte bara i egentliga Östersjön
utan också över Bottenhavet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">För att
samordna och leda den marina verksamheten Östersjön krävs en chef med stab. En
COMBALT (Commander Baltic). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Västkusten </span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">med dess hamnar, främst då Göteborg,
är avgörande för såväl svensk som norsk handel och försörjning. Även en stor
del av Finlands export och import sker via Göteborg. Det är därför viktigt att
sjöfarten i Nordsjön och Skagerrak kan skyddas. Hotbilden är komplicerad. Den
omfattar ubåtar med torpeder, ubåtslagda eller flygfällda minor,
långräckviddiga sjömålsrobotar avfyrade från ytstridsfartyg, ubåtar eller
flygplan. Det krävs därför såväl kvalificerade flygburna förmågor, bland annat
ubåtsjaktflygplan, som uthålliga och mångsidiga fartyg som kan uppträda över
mycket stora ytor – från brittiska kusten till den svenska västkusten och upp
till norra Norge. Här finns det skäl att notera att det inte bara är en fråga
om flera länders försörjning, utan också om att tillföra militära
förstärkningar till Skandinavien och även till Baltikum, i den mån det ska ske
sjövägen. Det senare en nödvändighet om vi talar om tyngre förband och mer
omfattande logistik. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här kan det finnas
skäl att överväga en arbetsfördelning, bland annat av ekonomiska skäl. Den
skulle kunna innebära att Tyskland med sin stora ekonomiska potential,
tillsamman med Norge, Danmark och eventuellt Storbritannien, skulle kunna ta på
sig en ledande roll för att säkerställa de skandinaviska ländernas
sjöförbindelser med omvärlden. Därmed skulle östersjöstaterna, utom Tyskland,
kunna ta på sig huvudansvaret för marin verksamhet i Östersjön. Medan andra
alliansmedlemmar hanterar problematiken med sjöfartsskydd västerut.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De baltiska staterna</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> kommer aldrig ha möjligheter att med
egna resurser avvärja ett ryskt angrepp. De kommer alltid vara beroende av stöd
från andra alliansmedlemmar. De markstridsförband från olika Natoländer som
idag finns i Baltikum fyller främst en snubbeltrådsfunktion. Det vill säga att
säkerställa att hela alliansen blir indragen i händelse av ett ryskt angrepp
mot någon eller några av de baltiska staterna. Skulle hotet bli akut krävs därför
att Nato tillför ytterligare förband för att höja tröskeln för ett angrepp. Eller
om så krävs avvärja ett angrepp. Tidsfaktorn kommer här vara av stor betydelse.
Ju tidigare det kan tillföras förstärkningar till Baltikum desto mindre risk
att ett hot övergår till ett angrepp, alternativt att angreppet kan avvärjas. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
uppenbart att Sveriges geografiska läge ger oss goda möjligheter att vara det
land som först, kanske tillsamman med Danmark, skulle kunna föra över mer betydande
resurser till Baltikum. Då jämfört med USA, Storbritannien eller Frankrike. De
tre andra länderna med möjligheter att ge något substantiellt bidrag, men där
transporttiden är avsevärt längre. En tidsskillnad som kan vara avgörande. Här
finns också ett mycket tydligt svenskt egenintresse. Kan vi bidra till att
Baltikum inte angrips så minskar också risken radikalt för att Ryssland skulle
försöka ta delar av Sverige för att skapa ett ”flankskydd” för en operation mot
Baltikum. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En sådan
svensk inriktning skulle tala för att minst en av våra brigader i de södra
delarna av landet borde bestå av i huvudsak fast anställd personal och vara organiserad,
utrustad och övad för att uppträda i Baltikum. Förutom den rent militära nyttan
som en svensk brigad skulle innebära för försvaret av i Baltikum så skulle en
sådan inriktning också vara en konkret signal att vi tar vår uppgift som
alliansmedlemmar på allvar. Vi skulle visa att vi har viljan och också förmågan
att hjälpa till om en annan alliansmedlem hotas. Sannolikt skulle det även vara
en starkt motivationshöjande faktor för andra att ge Sverige substantiell hjälp
om så skulle behövas. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Flygstridskrafters</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> förmåga att snabbt flytta sig över
stora avstånd och momentant utveckla mycket hög effekt talar för att de bör
ledas centralt för hela det nordiska området. Hotet om samordnade insatser med
stora delar av de nordiska flygvapnen, sammanlagt drygt tvåhundra mycket
moderna och potenta stridsflygplan, är en avskräckningsfaktor av högsta
dignitet. Skulle någon av alliansmedlemmarna i regionen angripas kommer flygstridskrafter
vara en av det tidigast gripbara resurserna att sätta in för att påverka en
angripares operationer på marken, havet eller i luften. Det såväl på
Nordkalotten, i Östersjön och kanske också i Baltikum. Här måste även hela
komplexet av luftrumssamordning vägas in. Faktorer som där måste kunna hanteras
är bland annat: utnyttjande av långräckviddigt luftvärn, insatser av egna
flygplan, kryssningsrobotar och drönare samtidigt som fiendens motsvarande
system kanske också finns i luften. Eventuellt ska det också ske en samordning
med insatser av hangarfartygsbaserat amerikanskt flyg och flygtransporter till
Baltikum. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Skälen för en COMSCANAIR (Commander
Scandinavian Air) är starka. Sammantaget kommer det kräva en långtgående samordning,
till del integration, av olika verksamheter hos de nordiska ländernas
flygvapen. Men vinsterna är för stora för att man skulle avstå. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De lednings-
och lydnadsförhållanden som här skissats för Nordkalotten, Östersjön,
Västerhavet och det skandinaviska luftrummet, är betingade speciella av
operativa och militärgeografiska faktorer. Därutöver finns det skäl att fundera
på hur militär verksamhet på övriga delar av svenskt, finskt, danskt och norskt
territorium ska integreras i en alliansgemensam, nordisk, ledningsstruktur. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När det
gäller svenskt, finskt och norskt landterritorium, förutom de nordligaste
delarna som skulle lyda under COMSCANORTH, bör de bilda var sitt kommando
COMSWED, COMFIN och COMNOR. Även ett COMDEN känns naturligt. Alla ska ha
förmågan att leda de nationella resurser som finns i inom deras område samt
sådana styrkor som eventuellt kan tillföras från andra alliansmedlemmar. Att
ledningen av sjö och flygstridskrafter är centraliserad till egna kommandon
innebär <u>inte</u> att övriga kommandon, t ex COMFIN, inte kan tilldelas flyg-
eller marinstridskrafter för vissa uppgifter eller för viss tid.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>För att leda verksamheten i hela det nordiska
operationsområdet krävs en överordnad instans. Det kan vara dags att
återuppliva den tidigare Natobefattningen CINCNORTH (Commander in Chief Allied
Forces Northern Europe). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sammanfattningsvis
skulle då ledningsstrukturen för försvaret av regionen kunna se ut enligt nedan.
Chefer med staber:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">CINCNORTH</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> leder försvaret av hela det nordiska
området med angränsande delar av Arktis, t ex Svalbard, genom nedanstående direkt
underlydande chefer med staber.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMSCANORTH
– leder operationer i norra Skandinavien och angränsande delar av Arktis<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMSWED- leder
territoriell verksamhet i Sverige, utom övre Norrland.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMFIN – leder
territoriell verksamhet Finland utom finska Lappland<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMNOR – leder
territoriell verksamhet i Norge, söder Nordland fylke<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMDEN – leder
territoriell verksamhet i Danmark.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMSCANAIR –
leder luftövervakning, flygverksamhet och luftrumssamordning över hela regionen,<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMBALT –
leder marin verksamhet i Östersjön och Bottenhavet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">COMNORTHSEA
– leder marin verksamhet för att hålla förbindelserna till Skandinavien öppna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Alla staber
är självfallet multinationella, dock i varierande omfattning. COMSWED stöds av
en stab som antagligen till största delen är bemannad med svensk personal medan
COMSCANORTH och COMSCANAIR stöds av fullt ut multinationella staber och där
chefskapet sannolikt roterar mellan olika länder. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Lokaliseringen
av de olika staberna kommer, förutom platsens ändamålsenlighet, sannolikt
avgöras av vad presumtiva värdländer har att erbjuda i form av faciliteter, bra
miljö för personalen med familjer etc. Det kommer att krävas en ansträngning om
ett land vill ha någon av staberna hos sig.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Även om
försvaret av södra Skandinavien till stor del är kopplat till behovet av att
kunna försvara Baltikum är det sannolikt mest ändamålsenligt att operationer på
andra sidan Östersjön leds av Multinational Corps North East i Szczecin som
redan idag har det ansvaret. Dock, alla ledningslösningar har sina styrkor och svagheter.
Det kan finnas skäl att undersöka hur de baltiska beroendeförhållandena ser ut
i praktiken, Vad är viktigast för deras försvar, det som sker på och över
Östersjön eller det som sker i Polen och Centraleuropa? Är nuvarande
ledningsförhållanden ett resultat av att Sverige och Finland inte är med i
Nato, eller vad?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Förbandsproduktion
och materielanskaffning förblir som idag nationella angelägenheter. En ökad
samordning bör dock eftersträvas. Det såväl av interoperabilitetsskäl som för
att olika länders vapensystem ska kunna komplettera varandra. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det finns
självfallet fler områden som till exempel officersutbildning och
stabsarbetsmetodik som till delar skulle kunna samordnas i en Natoram, eller
sannolikt ännu bättre i en gemensam nordisk ram. Det är ju trots allt våra
nordiska grannar som vi i första kommer att verka ihop med. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det är dock frågor som kan lösas efterhand då
de inte i närtid påverkar hur en anslutning till Nato ska hanteras.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det kommer
ta åtskilliga år innan det som skissats ovan kan förvekligas, men det är
viktigt att goda lösningar inte förfuskas på grund av bristande politisk
enighet, okunskap eller nationell prestige. Chansen att skapa bra lösningar för
hur försvaret av det nordiska området ska organiseras kommer bara finnas en
gång. Strukturella lösningar som implementerats i stora mellanstatliga
organisationer har en tendens att bli ”eviga”. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vid en
svensk ansökan om medlemskap i Nato blir därför en av regeringens viktigaste
uppgifter att omedelbart efter valet i höst tillsätta, och låta utbilda, en ny
försvarsberedning. Beredningens uppgift ska vara att skapa en bred politisk
enighet kring en inriktning för Försvarsmakten som är anpassad till ett Natomedlemskap.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-40924521599171627352022-03-26T18:24:00.000+01:002022-03-26T18:24:42.494+01:00Kan Försvarsmakten använda mer pengar?<p> <span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12pt;">Kan
Försvarsmakten använda mer pengar? </span><span style="font-size: 12pt;">Att snabbt
höja försvarsanslaget ytterligare med stora summor tjänar inget till, pengarna
kan ändå inte upparbetas på något vettigt sätt. Argumentet har framförts i
debatten i samband med hur och när försvarsanslaget bör höjas till två procent
av bruttonationalprodukten. Jag tror argumentet är kraftigt överdrivet och
ytterst bottnar i svårigheten att mentalt acceptera att vi lever i en ny
verklighet. En verklighet som kräver ett annat sätt att tänka och agera än vad
vi är vana vid.</span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Försvarsanslaget
idag är ca 1,4 % av BNP. Med det senaste
tillägget på två miljarder som kommer att beslutas av riksdagen i närtid
innebär det ca 79 miljarder kronor. I dagens penningvärde skulle 2 % av BNP
innebära omkring 107 miljarder per år. Det vill säga mer än 25 miljarder extra per
år om det skulle börja gälla från i år. Sammantaget ungefär 100 miljarder t o m
2025. I stort sett ett extra försvarsanslag utspritt på fyra år. Går det att på
ett vettigt sätt förbruka så mycket pengar? <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Många argument
har förts fram varför det vore omöjligt. Det saknas infrastruktur, det är långa
leveranstider på mycket av det som borde köpas, anskaffningsprocedurerna är
tidskrävande, det saknas utbildad personal, det rimmar inte med liggande
planering, en allt för snabb process riskerar till att leda till köp grundade
på dåligt underlag och därmed till slöseri med pengar, mm. Alla synpunkterna
låter i sig övertygande, ändå är det något som skaver. Speciellt om man börjar
göra jämförelser med andra länder. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">För att ta
några närliggande exempel. Polen fattade i dagarna beslut om att höja
försvarsanslaget från planerade 2,2 % av BNP för 2022 till 3 % för 2023 och
tiden därefter. Höjningen på 0,8 % av BNP på ett år är betingad av det ryska
angreppet på Ukraina och fanns inte med i några planer. Polens BNP 2021 var ca
5875 miljarder kronor. Här gäller det alltså att skapa nya ”inköpslistor” och
åtgärdskalendrar för i storleksordningen 45 miljarder kronor per år fr o m nästa
år och framåt, utöver det som redan fanns i liggande planer. För svensk del
skulle en motsvarande omedelbar höjning av försvarsanslaget, med 0,8 % av BNP,
innebära ett tillskott på cirka 43 miljarder kronor bara för nästa år. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Lettland
reagerade starkt redan 2014, då Ryssland annekterade Krim. Från 2015 t o m 2020
ökade det lettiska försvarsanslaget med cirka 160 %. Från 1 % av BNP till 2,3
%. En liknande utveckling skedde i Litauen där anslaget ökade från 1,1 % av BNP
2015 till 2 % 2019. Den 17 mars i år (förra veckan) beslutade Litauens regering
att innevarande års försvarsbudget skulle ökas med 298 miljoner Euro (ca 3
miljarder SEK). Det innebar en höjning från 2,05 % till 2,52 % av BNP.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Den ryska
invasionen av Ukraina har också lett till att kraftiga förstärkningar planeras av
den tyska försvarsbudgeten. Tyskland spenderar idag ca 1,3 % av BNP på försvar.
Den 27 mars angav förbundskansler Scholz att Tyskland skulle upp till nivån 2 %
av BNP. Exakt hur och när det kan ske är något oklart med hänsyn till tysk lagstiftning.
En första åtgärd är dock att skapa en fond (till del genom lån) på 1000
miljarder kronor för att snabbt kunna påbörja investeringar utanför den normala
budgetprocessen. De 1000 miljarderna motsvarar ungefär två tyska
försvarsbudgetar i dagens penningvärde (två svenska försvarsbudgetar skulle vara
knappt 160 miljarder). Hur och i vilken takt pengarna ska användas är
fortfarande oklart. Det kommer dock innebära stora investeringar i närtid för
att avhjälpa många av de allvarliga brister som Bundeswehr har.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Det kan
också vara av intresse att blicka bakåt till en period där Sverige genomförde
en radikal och hastig upprustning. När oron började sprida sig i Europa mot
slutet av trettiotalet började även Sverige öka sina försvarsansträngningar.
1938 förstärktes försvarsanslaget, då 148 miljoner kronor, med 70 miljoner kronor.
Det innebar att anslaget ökade från ca 1,6 % av BNP till ca 2 % av BNP. Året
därpå 1939, när andra världskriget utbröt, steg försvarsutgifterna till ca 6 %
av BNP. Ytterligare något år senare var de uppe på närmare 12 % av BNP.
Exemplet från beredskapstiden är självfallet bara till begränsade delar
jämförbart med situationen idag då det bl a innefattar stora utgifter för
beredskapstjänstgörande personal, mycket omfattande övnings- och
utbildningsverksamhet mm. Dock, det skedde också en forcerad anskaffning av
materiel och förnödenheter, omfattande infrastrukturåtgärder och också förändringar
i existerande planer för i stort sett all verksamhet i Krigsmakten, varför det
kan finnas skäl att försöka dra erfarenheter även från den tiden. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">I
generalerna Ehrensvärds och Douglas memoarer från den tidsperioden beskriver de
hur det ofta var olika människors invanda föreställningsvärld, eller oviljan
att frångå tidigare beslut, som var orsaken till att åtgärder fördröjdes, inte
vidtogs överhuvudtaget eller genomfördes mot bättre vetande. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">En allmänmänsklig
svaghet tycks vara att även om omständigheterna radikalt förändras kan det ta
tid innan människors referensramar flyttar sig tillräckligt för att mentalt acceptera
de åtgärder som krävs. Ett exempel skulle kunna vara när försvarsledningen
hösten 1939, grundat bland annat på analyser av det tyska polenfälttåget,
begärde pengar av regeringen att få köpa etthundra stridsvagnar och bara fick
medel till att köpa tjugo. Drygt två år senare fattade regering och riksdag
beslut om att sätta upp tre pansarbrigader med 145 stridsvagnar i varje, varav
huvuddelen skulle nyanskaffas. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Likaså kan
stelbenta, eller bara invanda, rutiner vara ett hinder för att snabbt anpassa
verksamheten till en ny verklighet. Generalen Douglas redogör för två episoder där
han lyfter fram hur konstigt och ovant det kändes för honom att sätta igång
omfattande byggnadsverksamhet utan några detaljerade kostnadsberäkningar och att
på eget ansvar hantera mycket stora summor pengar.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Generalen
Ehrensvärd illustrerar oviljan att frångå existerande planer genom att peka på
Göta livgardes nedläggning. Regementet lades ned i september 1939, några veckor
efter att andra världskriget utbröt. Att så skedde grundade sig på 1936 års
försvarsbeslut där det fastslogs att regementet skulle avvecklas. Göta livgarde
återuppsattes 1942.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Sammantaget,
debatten avseende hur svårt det skulle vara att använda pengarna på ett
ändamålsenligt sätt om försvarsanslaget skulle höjas till 2 % av BNP tämligen
fort, inom något eller några få år, känns konstgjord. Andra länders
erfarenheter och agerande ger intrycket att problemen med tillväxt på något
egendomligt vis främst tycks vara ett svenskt problem. Det är inte omöjligt,
jag håller det t o m för sannolikt, att orsakerna till stor del är desamma som under
upprustningen vid andra världskrigets början. Politikens referensramar har inte
förändrats i samma takt som omvärldsförändringarna skett. Att snabbt avdela många
tiotals miljarder till försvarsändamål känns konstigt, och att förändra
regelverk för att gynna Försvarsmaktens verksamhet känns också udda. Det finns
ingen mental beredskap att göra det, det tar emot. Liknande mentala hinder
finns sannolikt hos berörda myndigheter ”vi kan väl inte begära sådana
jättesummor, det kommer politikerna aldrig acceptera”, ”det här måste beredas noga, vi får inte bli
beskyllda för att inte ha torrt på fötterna när vi begär slantar för att köpa,
vidta åtgärd, XX”, ”vi har ju regler för hur många befäl det ska finnas för
verksamhet YY”, mm. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Det är min
övertygelse att Försvarsmakten tillsammans med andra totalförsvarsmyndigheter,
med stöd av vissa regeländringar på politisk nivå, tämligen enkelt, visserligen
under visst stånk och stön, skulle kunna upparbeta en snabb anslagsökning till
2 % av BNP. Säg fram till och med 2024. Det skulle, i en jämn trappa innebära
ca 10 miljarders påslag varje år under tre år, totalt ca 60 miljarder kronor. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Avslutningsvis.
Som omvärlden ser ut borde vi kanske fundera mer på hur snabbt nå 3 % av BNP
till försvarsändamål, och ägna mindre tid och energi åt att analysera 2 % ur
alla möjliga synvinklar. Ja, här syndar jag, men vi har ännu inte nått de två
procenten.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;"> ***** <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">P.S. Min krönika
i senaste Officerstidningen rör delvis samma tema, då med tonvikt på de mentala
faktorernas betydelse för att snabbt kunna rusta. <o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><o:p><span style="font-family: times;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><o:p><span style="font-family: times;"> </span></o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-26263249978892240582022-03-10T16:37:00.000+01:002022-03-10T16:37:49.824+01:00Ukraina - några funderingar kring överraskning<p> </p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"><i>Det här inlägget finns också på Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg. Lagt upp det här mera som en "arkivåtgärd".</i></span></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den ryska uppmarschen kring Ukraina
liknar ett skådespel där åskådarna med teaterkikare kan följa allt som sker på
scenen i detalj. Men ser vi också en revolution när det gäller framtida
krigföring? Är tiden förbi när det var möjligt att genomföra ett överraskande
angrepp?</span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vikten av
att överraska motståndaren har i militära sammanhang alltid framhållits som en
avgörande komponent i krigskonsten. Sun Tzu säger <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”förbrylla, vilseled och överraska fienden”</i>. Clausewitz <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”Överraskning är inte bara ett medel för att
uppnå numerär överlägsenhet; men bör också betraktas som en grundläggande (krigförings-)princip
på grund av sin moraliska effekt (påverka fiendens stridsmoral).</i> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Arméreglemente del 2 från 1995 skriver <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”Överraskning eftersträvas alltid… ”</i> och
ägnar sedan en hel sida för att beskriva hur det kan uppnås. I Försvarsmaktens
skrift Militärstrategisk doktrin från 2016 sägs <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”Överraskning förblir en viktig komponent i hotbilden”</i>. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fördelarna
med att överraska motståndaren gäller alla nivåer. Från strategiska överfall
som Pearl Harbour, eller operativa överraskningar som Ardennerna 1940 och
Suezkanalaen 1973 till taktiska överraskningar som luftlandsättningen på Eben
Emael.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Inget talar
för att överraskning inte skulle vara en viktig framgångsfaktor även i
framtiden - men kommer det att vara möjligt? <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är
uppenbart att en uppmarsch av den storlek som vi sett kring Ukraina de senaste
månaderna inte går att dölja. De sensorer som kan upptäcka vad som sker är
alltför många och för bra. Övervakningssatelliter med SAR- teknik,
(Synthetic-aperture radar) har idag förmågan att även i mörker och dåligt väder
upptäcka enskilda stridsvagnar och robotfordon. Den här typen av information
finns kommersiellt tillgänglig. Den är inte längre förbehållen välfinansierade och
tekniskt avancerade underrättelsetjänster. Kombineras det satelliterna ser med
information från kvalificerade drönare och signalspaning kommer det inte vara
många fysiska aktiviteter som kan hållas dolda. Analyseras dessutom
informationen i realtid med stöd av AI kommer det inte vara lätt att förbereda
ett större militärt angrepp utan att det upptäcks i ett tämligen tidigt skede.
Till detta bör läggas sådan information som kan hämtas på internet eller i mobilnät
i form upplagda bilder från mobiltelefoner, avlyssnade konversationer,
platsinformation om var en person befinner och hackade meddelanden. Nej, att
dölja en uppmarsch, eller större förbandsförflyttningar överhuvudtaget, låter
sig inte göras. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Problemet
att åstadkomma överraskning är inte begränsat till den operativa nivån, även på
stridsteknisk och taktisk nivå; hos plutoner, kompanier, bataljoner och
brigader kommer det krävas ett nytänkande avseende hur åstadkomma överraskning.
Konflikten i Nagorno Karabach, mellan Azerbajdzjan och Armenien, 2020, kan vara
en illustration av utmaningarna. Azerbajdzjanska drönare slog där ut viktiga
delar av det armeniska försvaret på några få veckor. Drönare av typen TB2 och
Harop, köpta ”över disk” från Turkiet respektive Israel, upptäckte såväl som
bekämpade mycket framgångsrikt flera olika typer av markmål. Under striderna
ska bland annat flera dussin luftvärnsställningar, många artilleripjäser och
hundratals pansarfordon ha förstörts av de Azerbajdzjanska drönarna. TB2, och
andra likartade system, har en uthållighet på upp mot tjugofyra timmar i
luften. De kommer att finnas i anslutning till de flesta tänkbara grupperingsområden
nästan oavbrutet. Det kommer att vara svårt att samla förband för att genomföra
ett överraskande större anfall, om man inte har medel för att förblinda eller
bekämpa drönarna på något annat sätt. Men det kommer inte att räcka. Förverkligas
existerande planer när det gäller antalet SAR-satelliter kommer sådana kunna
avspana valfritt område på jordklotet var femtonde minut, oberoende av väder
och sikt. En tjänst företaget Cappela planerar att kunna erbjuda sina kunder.
Satelliter har blivit ett problem även för den taktiska nivån.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att
överraskning är något eftersträvansvärt har inte upphört att vara sant därför
att det blivit svårare att uppnå det. Frågan blir; vad kan göras för att skapa
överraskning?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">På
strategisk och operativ nivå kan vi se framför oss att ett angrepp startas
direkt ur förbandens fredsgrupperingar, och då med framförallt stående förband.
Det gäller såväl mark-, sjö- som luftstridskrafter. Därmed undviker man såväl
förflyttningar, vilka sannolikt är omöjliga att dölja, som avslöjande
mobiliseringsåtgärder. De förband som ska följa upp de inledande insatserna mobiliseras
och flyttas fram först efter att angreppet påbörjats. Operativ rörlighet blir i
en sådan modell en avgörande förmåga. För någon som ska angripa Sverige blir då
främst transportflyg för bland annat luftlandsättningar och tonnage som kan
lastas och lossas snabbt, till exempel moderna färjor, avgörande system. I det
här konceptet utgör långräckviddiga bekämpningssystem som kryssningsrobotar också
en viktig komponent då de kan verka direkt från sina fredsgrupperingsplatser,
utan några röjande förberedelser.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nackdelen,
risken, med modellen är självfallet att om anfallsavsikten röjs i förtid,
spionage, något viktigt sambandsnät hackats, eller på något annat sätt, så är
risken stor att angreppet misslyckas då de stridskrafter som kan sättas
inledningsvis är ganska små. Det senare förutsätter förstås att försvararen
disponerar slagkraftiga och snabbt gripbara resurser som kan användas,
försättas i hög beredskap, även vid svaga angreppsindikationer. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dock, det
finns en stor fara i att ensidigt satsa på att möta denna typ av överraskande angrepp.
Om det ur angriparens synvinkel inte spelar någon större roll om försvararen få
tid att förbereda sig, det vill säga försvararen har inte förmåga att tillväxa
även om han får en längre tids förvarning, så kommer angriparen självfallet
inte välja denna tämligen riskfyllda modell. Han kommer då ladda upp med det
som behövs, även om det syns, och först därefter gå till angrepp. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Även om det
inte går att uppmarschera oupptäckt finns det andra sätt att försöka överraska
på operativ nivå, främst då kanske med vilseledning. Ett historiskt exempel
skulle kunna vara skapandet av general Pattons ”spökarmé” i sydöstra England
1944 inför D-dagen, operation Fortitude. Dess fiktiva existens och gruppering
avsåg att få tyskarna att tro att invasionen skulle komma i Calaisområdet, inte
i Normandie. Här användes bland annat skenmål och skensignalering i stor skala.
För att säkerställa att den blev upptäckt gjorde man det ”lagom svårt” för
tyskt spaningsflyg att flyga över området. Det fick inte vara för lätt då
skulle tyskarna bli misstänksamma, men heller inte så svårt att de inget
upptäckte. Kan man skapa illusionen att motståndaren försöker dölja något, men
inte lyckas fullt ut, så blir den inhämtade informationen trovärdigare. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett annat exempel
kan vara Suezkanalen 1973 där återkommande stora egyptiska övningar i anslutning
till kanalen med tiden blev en normalbild som ledde till att israelerna inte
reagerade i tid när en ”övning” övergick till ett angrepp.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Båda de här
metoderna kan utvecklas. En variant på ”Fortitudemodellen” kunde vara att
utnyttja de moderna informationssystemens stora kapacitet och de olika tekniker
de använder genom att ”mata” dem med vad man vill att de ska upptäcka. Ju fler
olika sensorer som samlar information desto fler olika möjligheter att spela in
information som, om det görs skickligt, kan bli ömsesidigt förstärkande.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bara som en enkel
illustration av hur man skulle kunna bygga upp en skenbild idag - verkligheten
är avsevärt mer komplicerad. Något upptäcks av källa A (t ex en satellit ser
slarvigt igenlagda stridsfordonsspår), konfirmeras av källa B (drönare som
upptäcker några avsiktligt dåligt maskerade skenmål) och källa C (några
soldater som ”ringer hem” på mobilen till familjen i ett i övrigt extremt
radiotyst område). Den här metoden är ”dual use”. Den kan användas till att få
motståndarens underrättelsetjänst att dra slutsatsen; <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”vi har hittat fiendens anfallsförband, här kommer anfallet att ske”</i>.
Men den kan också vara en metod att ekonomisera med egna förband. Skapa en bild
av att ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">här är försvaret starkt”,</i> och
förhoppningsvis få angriparen att avstå från att angripa den platsen, eller
förbruka resurser på att bekämpa skenmål. I vad mån anekdoten från andra
världskriget om det tyska skenflygfältet som britterna bombades med skenbomber
av trä är sann eller inte tvistar de lärde om. Dock, dåligt genomförd
vilseledning är bortkastad möda, det är en svår konst.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ser vi på
taktisk nivå så kommer möjligheterna att uppträda i större förband, och även
bedriva statisk strid, att bli mindre. Det kommer framtvinga ett antal anpassningar
i hur vi för striden, utveckling av olika signaturdämpande åtgärder och
införande av medel för att bekämpa eller på annat sätt neutralisera en fiendes
olika underrättelsesystem. Det skulle leda för långt att här försöka beskriva alla
de åtgärder som kan vara aktuella och olika forskningsprojekt som borde
initieras. Men att det måste göras är uppenbart.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sammantaget
innebär den tekniska utvecklingen att även små stater idag har möjlighet att
skapa sig underrättelseunderlag som tidigare bara var förbehållet ett fåtal större
stater. Den möjligheten bör vi inte försitta. Där kan man förundra sig över den
styvmoderliga behandling som rymd- och drönarområdena fått i det senaste
försvarsbeslutet. Dock, och det är ett stort dock, med enbart information vinns
inga krig – det behövs verkanssystem också. Vad ska man annars med
informationen till?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-1694452030752567282021-11-28T17:11:00.001+01:002021-11-28T17:11:56.506+01:00Uppdragstaktik – fler infallsvinklar<p> <i><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nedanstående
inlägg publicerades förra veckan även på Kungl. Krigsvetenskapsakademiens
blogg.</span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I det senaste numret av Kungl Krigsvetenskapsakademiens
Handlingar och Tidskrift, 3/2021, finns fem artiklar som belyser olika aspekter
på uppdragstaktik. Här några reflektioner.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Överstelöjtnant Ola Palmqvist, tidigare chef för Taktikavdelningen
vid Markstridsskolan, ger i sin mycket läsvärda översikt över olika komponenter
som konstituerar en fungerande uppdragstaktik en tämligen pessimistisk bild av taktikutvecklingen
i Försvarsmakten. Efter att ha läst hans analys av skrivningarna i nyare
handböcker som t ex DGO 20 (Doktrin för Gemensamma Operationer) får jag
intrycket att någonstans i processen tycks det helt fundamentala motivet för
uppdragstaktik, stridens oförutsebarhet, försvunnit i hanteringen. I stället
verkar tänkandet blivit starkt metodstyrt och där genomförandet av taktiska
planer till del liknar checklistor där olika, i förväg fastställda, händelser
ska prickas av. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När uppdragstaktiska honnörsord som initiativ,
självständigt tänkande, gripa tillfällen i flykten med flera, ska omsättas till
praktiska metoder tycks handboksförfattarna haft svårt att hålla fast vid ett grundläggande
och mycket enkelt orsakssammanhang, nämligen:<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> eftersom det inte går att förutse hur striden kommer att utvecklas är
det också måttligt meningsfullt att försöka utforma planer som förutsätter ett
visst händelseförlopp.</i> <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Dock, det kan finnas en ganska enkel förklaring till
denna tankens oklarhet. Samarbetar man nära och under lång tid med ett land,
USA, vars resursmässiga överlägsenhet i olika stridssituationer ofta varit så
stor att man kunnat framtvinga ett önskat förlopp, det oberoende vad
motståndaren gör, så finns risken att man anammar metoder som passar i denna
samverkansmiljö. Det även om de kan vara kontraproduktiva i en svensk kontext.
Denna tendens till att okritiskt anamma andras sätt att tänka har sannolikt
förstärkts av vår ”strategiska timeout” där vi under lång tid inte ägnade oss
åt att fundera på krigföring i större skala i ett svenskt sammanhang. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kapten Christian Wester, Skaraborgs regemente, som för
närvarande genomför det Högre Officersprogrammet vid FHS, har i en läsvärd
artikel sett på de samhälleliga förutsättningarna att tillämpa uppdragstaktik i
Sverige. En aspekt han lyfter fram som en god grund för uppdragstaktik är det
svenska samhällets demokratiska gener. Faktorer som press- och yttrandefrihet,
vana till medinflytande och måttlig rädsla för chefer och auktoriteter borde
bidra till att forma personer som ser det som naturligt att agera
uppdragstaktiskt. Han drar här paralleller med den israeliska försvarsmakten.
En organisation med en utpräglat uppdragstaktisk kultur. Christian Wester pekar
här på dess rötter i en icke-hierarkisk, delvis gerillabetonad, militär
organisation, Palmach, som en tänkbar förklaring. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det väcker hos mig frågan: kan demokratiska stater
därmed förväntas ha bättre förutsättningar att tillämpa uppdragstaktik än auktoritära
stater?<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Eller om man så vill: har vi här
en konkurrensfördel gentemot Ryssland? Ger historien eventuellt någon ledtråd?
Ja, tyvärr.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den tyska krigsmakten under andra världskriget är nog
den organisation som historiskt sett varit mest framgångsrik i tillämpningen av
uppdragstaktik i större sammanhang. Var den sprungen ur ett samhälle som präglades
av att underlydande såg det som naturligt att ifrågasätta chefer och andra
auktoriteter? Knappast. Det oberoende av det nazistiska styrets inflytande från
1933. Dåtidens tyska arbetsplatser, skolor, föreningar, hem, var nog generellt
sett inte platser där ifrågasättande av auktoriteter sågs som något positivt
eller naturligt. Ändå var cheferna (på alla nivåer – korpral till general) i Wehrmacht
oftast avsevärt mer initiativkraftiga och flexibla än de hos motståndarna. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Med den utveckling vi ser i Ryssland mot en rörligare
krigföring, i kombination med målmedvetna åtgärder för att skapa chefer på
bataljons- och brigadnivå som förväntas agera självständigt, bör vi nog vara
försiktiga med att dra alltför stora växlar på att vårt demokratiska samhälle med
automatik skulle ge oss en konkurrensfördel i kriget. Det finns nog alla skäl,
som Christian Wester påpekar, att systematiskt öva vår förmåga till att leda
uppdragstaktiskt. Att lita till svensk samhällskultur kanske inte räcker.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Major Peter Lindberg, Norrbottens regemente, analyserar
uppdragstaktiken i två intressanta artiklar. Först en där han gör en analys om
uppdragstaktikens relevans i en högteknologisk stridsmiljö. Han pekar där på
både de för- som nackdelar vilka kan finnas i att utnyttja artificiell intelligens
i beslutsstödsystem. Han lyfter också fram människans avgörande roll i en
verksamhet, strid, där initiativkraft, beslutsvillighet, fantasi och
risktagning är avgörande faktorer. Egenskaper som det kan vara svårt att skapa
algoritmer för.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Peter Lindberg pekar även på svårigheten hur avgöra på
vilket sätt medel och motmedel kommer att påverka varandra. Ett tidlöst problem
som får mig att tänka på en episod under andra världskriget. Under den tyska
bombkampanjen mot Malta 1942 lyckades tyskarna störa ut, i praktiken förblinda,
de brittiska radarstationerna på ön. Britterna lät dock radarstationerna
fortsätta att sända trots att de inte såg något. Tyskarna drog av det
slutsatsen att de inte lyckats med sina störinsatser (då borde ju britterna slutat
sända) och ansåg sig därför tvungna att vidta resurskrävande åtgärder för att
skydda sina bombflygplan mot vad man antog skulle vara ett effektivt lett
brittiskt luftförsvar. Inte ens den bästa informationsteknik hjälper om man
väljer fel kriterier mot vilka man värderar informationen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I sin andra artikel diskuterar Peter Lindberg stabens,
kontra chefens, roll vid operativ beslutsfattning. Han uttrycker där en farhåga
att vår strategiska och operativa planeringsmodell (SPL) överbetonar stabsarbetets
betydelse för att skapa tillräckligt beslutsunderlag. Något som bland annat
leder till sen beslutsfattning. Jag har aldrig arbetat med SPL varför jag inte
kan uttala mig om just den modellen. Dock, mina erfarenheter som brigadchef och
senare som operationsledare vid dåvarande Milostab Mitt gör att jag gärna
ansluter mig till de som varnar för komplicerade bedömande- och beslutsfattningsmodeller
på såväl taktisk som operativ nivå. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I en artikel med signaturen J R slår en svensk officer
som just nu studerar vid Naval Postgraduate School ett kraftfullt slag för att
Försvarsmakten måste bli bättre på att tillgodogöra sig ny teknik. Exempelvis
beväpnade drönare. Han pekar speciellt på de möjligheter det skulle ge
jägarförband att bestrida en angripare kontroll över ytan. Det decentraliserade
och okonventionella uppträdande som väpnade rörelser som Hezbollah och Fedayeen
framgångsrikt tillämpade mot traditionellt uppträdande krigsmakter skulle kunna
tjäna som inspiration. Ett som koncept som skulle utvecklas med stöd av modern
teknik. Det är inte utan att man, jag, kan börja undra om cirkeln inte är på
väg att slutas? Det var i Palmach (se Christian Wester ovan) många ledande
israeliska officerare präglades i ett uppdragstaktiskt tänkande. Något som de
bar med sig och framgångsrikt tillämpade även med andra typer av förband 1956,
1967 och 1973.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Operationer varifrån
kalla krigets svenska pansartrupper till stor del hämtade inspiration till en
utpräglat uppdragstaktiskt kultur. Är det våra jägarförband som ska vara de som
vitaliserar det uppdragstaktiken i Sverige? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sammantaget inger artiklarna förhoppningen att Ola
Palmqvist inte ska bli en ensam ropande röst i öknen när han varnar för att det
just nu pågår en process som riskerar utarma det uppdragstaktiska tänkandet och
agerandet i Försvarsmakten. Artiklarna visar att yngre kamrater, som nyligen
genomgått eller just nu genomgår högre utbildning, ser uppdragstaktik som
grundstenen i Försvarsmaktens sätt att leda. Och där de pekar på metoder hur
den kan utvecklas med hjälp av modern teknik, förenklade stabsarbetsprocedurer,
förändrad organisation och övningsverksamhet som stärker officerarnas
initiativkraft och beslutsvillighet. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En avslutande reflektion är att militärhistoria borde
ges en avsevärt mer framträdande roll i all militär chefsutbildning. Det skulle
på ett avgörande sätt bidra till att öka förståelsen för uppdragstaktikens
tillämpning i praktiken, och inte bara som någon typ av teoretiskt begrepp. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Nej, inte mer om Guderians eller Rommels
agerande i Ardennerna 1940. Visserligen visar det på två höga chefer som
framgångsrikt agerar inom ramen för en uppdragstaktisk kultur men har ett
begränsat värde för att förklara uppdragstaktikens väsen, hur det genomsyrar en
hel organisation. Uppdragstaktikens nytta för oss skulle antagligen illustreras
bättre genom studier av ett (tämligen stort) antal exempel som visar hur chefer
på alla nivåer agerar utifrån situationens möjligheter eller krav när det
oväntade inträffar. Plutonchefen som på eget bevåg ändrar anfallsriktning när
grannplutonen blivit hängande, och därmed reder ut situationen. Kompanichefen
som avvärjer en hotande katastrof genom att omedelbart, utan att vänta på order,
genomför ett motanfall när fienden överraskande brutit igenom grannkompaniets
försvar. Bataljonchefen som når framgång genom att avbryta det beordrade
anfallet och istället genomför en omfattning genom att utnyttja en lucka i
fiendens gruppering som han upptäckt. Underhållsbataljonchefen som snabbt och
utan order omdirigerar sina foror och får fram extra ammunition till ett
förband i trångmål mm. <o:p></o:p></span></p>
<div style="border-bottom: dotted windowtext 3.0pt; border: none; mso-element: para-border-div; padding: 0cm 0cm 1.0pt 0cm;">
<p class="MsoNormal" style="border: none; mso-border-bottom-alt: dotted windowtext 3.0pt; mso-padding-alt: 0cm 0cm 1.0pt 0cm; padding: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det vore heller inte fel,
utan antagligen mycket nyttigt, att studera ”skarpa” order som framgångsrika
uppdragstaktiker i olika sammanhang givit sina underlydande. Det skulle kunna ge
en fingervisning om hur uppdragsinriktade chefer skapar handlingsfrihet för sina
underlydande att agera utifrån vad som händer, och inte utifrån det man tror,
eller hoppas ska hända.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="border: none; mso-border-bottom-alt: dotted windowtext 3.0pt; mso-padding-alt: 0cm 0cm 1.0pt 0cm; padding: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="border: none; mso-border-bottom-alt: dotted windowtext 3.0pt; mso-padding-alt: 0cm 0cm 1.0pt 0cm; padding: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Karlis Neretnieks<span style="mso-tab-count: 2;"> </span><o:p></o:p></span></p>
</div>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-62797842266089935102020-12-19T16:55:00.000+01:002020-12-19T16:55:58.800+01:00Fortsatt militär alliansfrihet – eller vad?<p><i><span style="font-family: times;">Texten finns också publicerad i decembernumret av Vårt Försvar som utges av Allmänna försvarsföreningen - bli medlem om du inte redan är det.</span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Den
säkerhetspolitiska ekvation vi har att lösa har för många okända för att kunna leda
till ett entydigt svar. Alla alternativ, må det vara fortsatt militär alliansfrihet,
Nato-anslutning, EU-försvar, allians med Finland eller något annat, innebär att
allvarliga osäkerheter kvarstår, och att nya uppstår. Inte någon gång i modern
tid har vi haft en så komplicerad omvärld att hantera som nu. <o:p></o:p></span></span></p>
<h2><span style="font-family: times;">Osäkerheter<o:p></o:p></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Rysslands
ökade militära förmåga och aggressiva agerande, med såväl militära medel som
genom olika hybridoperationer, för att öka sitt inflytande i sitt ”nära utland”
utgör ett allt större orosmoment. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Kinas starka
ekonomiska och militära tillväxt, kombinerat med ett alltmer provocerande
uppträdande i Asien, gör att USA nu prioriterar Stillahavsområdet framför Europa.
Även den politiska utvecklingen i USA, oberoende av administration, kan leda
till ett minskat amerikanskt engagemang i Europa.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">USA:s
ändrade fokus och Rysslands agerande har lett till att ett EU-försvar börjat diskuteras
som ett alternativ, eller komplement, till Nato. Alla konkretiseringar av vad det
skulle innebära har dock hittills stupat på divergerande hotbilder och
nationella ekonomiska särintressen. Men frågan lever.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Förutom dessa
mer övergripande trender finns ytterligare ett antal osäkerheter, med idag
okänt utfall, som måste tas med i ekvationen. Här bara några.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Vad kan
Storbritanniens utträde ur EU få för säkerhetspolitiska konsekvenser? Kriget i
Ukraina pågår nu för sjätte året i rad. USA har efter en inledande tvekan
börjat leverera krigsmateriel till Ukraina. Ökar det eller minskar det
stabiliteten i Europa? Vad kan ett ökat ryskt inflytande i Belarus leda till? Hur
kan konflikten mellan Turkiet och Grekland påverka sammanhållningen inom Nato? Kan
USA:s ökade fokus på Stillahavsområdet leda till att Kreml ser en ökad
handlingsfrihet för olika typer av aktioner i Europa?<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Vi kan
spekulera om hur olika händelseutvecklingar, i USA, Europa, Medelhavet eller
Asien kan påverka svensk säkerhet, men det enda vi säkert vet, är att vi inte
vet. <o:p></o:p></span></span></p>
<h2><span style="font-family: times;">Svenska handlingsalternativ<o:p></o:p></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Vilka
säkerhetspolitiska handlingsalternativ har då Sverige? Kan vi bidra till att eliminera
de osäkerheter som vi ser idag? Bara marginellt, om ens överhuvudtaget. Inte
heller kan vi med någon säkerhet förutse vad det skulle vara som utlöste en konflikt
där Sverige blir indraget, och försöka planera utifrån det. En mer framkomlig
väg är att försöka identifiera varför någon överhuvudtaget skulle överväga att
använda militära medel i vårt närområde, och sedan utforma vår försvars- och
säkerhetspolitik för att hantera sådana situationer. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">I grunden
finns det tre scenarier som skulle motivera att vi blir indragna i en militär
konflikt.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Ett där
Ryssland vill skydda en militär operation riktad mot Baltikum. För att stödja
sina baltiska alliansmedlemmar är Nato starkt beroende av att kunna utnyttja
svenskt territorium, främst luftrum. Något som Ryssland rimligtvis skulle vilja
förhindra. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Det andra
fallet kan uppstå om Ryssland ser ett behov av att utöka skyddet kring
basområdena på Kolahalvön. Baser där såväl huvuddelen av Rysslands
kärnvapenbestyckade ubåtar som de fartyg och flygplan vilka ska verka i
Atlanten är baserade. Det här fallet är ur svensk (och finsk) synvinkel
speciellt oroande då det kan vara aktuellt redan vid en allvarlig kris, utan
att det därför har utbrutit krig mellan Nato och Ryssland. Redan innehavet av delar
av norra Finland och norra Sverige skulle innebära stora fördelar för Ryssland.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Det tredje
fallet är kopplat till att upprätthålla sjö- och luftförbindelser till
Skandinavien. Delar av de sjö- och luftstridskrafter som är baserade i
Murmanskregionen har som uppgift att avskära Natos förbindelser över Atlanten,
för att på så sätt hindra att amerikanska förstärkningar kan tillföras Europa.
Redan en delvis framgångsrik sådan operation skulle kunna leda till att
förbindelserna till Skandinavien blev avbrutna. De Natostridskrafter som har
till uppgift att hindra Ryssland att genomföra en sådan ”avsnörningsoperation”
är främst baserade i Norge och Storbritannien. Att skydda ryggen åt Norge blir
därmed ett vitalt intresse för Sverige (och Finland). Både för att säkerställa vår
försörjning som för att kunna ta emot eventuella militära förstärkningar.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Hur ser då
den säkerhetspolitiska matsedeln ut för Sverige? Grovt sammanfattat står
följande rätter på menyn:<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nato-
anslutning<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Verka
för att EU blir en kraftfull säkerhetspolitisk aktör<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nordisk
försvarsallians<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Försvarsallians
med Finland<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Regionala
försvarsöverenskommelser <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fortsatt
militär alliansfrihet<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Men hur
smakliga är rätterna? <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">En<b>
Nato-anslutning</b> skulle innebära att ett angrepp på Sverige också vore ett
angrepp mot övriga alliansmedlemmar, och därmed utlösa motåtgärder från andra
än bara Sverige. Tröskeln för ett angrepp mot Sverige skulle därmed öka
drastiskt. Problemet här är alliansens framtida trovärdighet. I vilken
utsträckning kan vi basera vår säkerhet på stöd som kanske inte kommer
levereras? <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">EU</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> är idag ingen militär allians. Det
finns ingen ledningsorganisation, ingen planering och heller ingen gemensam syn
på vilka uppgifter ett eventuellt EU-försvar skulle lösa. Dessutom saknas idag
i Europa de militära resurser som skulle krävas för att utgöra en trovärdig
motvikt mot Ryssland. Alternativet kan bara ses som en mycket långsiktig option,
men samtidigt den enda som kan utgöra ett alternativ till Nato om alliansen skulle
försvagas drastiskt.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Ett <b>nordiskt
försvarsförbund</b>, omfattande Sverige, Norge och Finland kan synas vara ett tämligen
attraktiv alternativ (för Danmark är Tyskland och Polen mer naturliga
samarbetspartners). Ländernas sammanlagda stridskrafter är på pappret ganska
imponerande. Tillsammans antagligen större än vad Ryssland skulle kunna sätta
in mot något enskilt nordiskt land. Men det är bara en skenbar styrka. Det vore
exempelvis orimligt att föra över stora delar av den finska armén till Skåne
för att där möta ett angrepp mot Sverige, och att Finland därmed lämnade sin
östra gräns delvis oförsvarad. Lika lite kan den norska flottan förväntas
operera i Östersjön, och lämna det fritt fram för de ryska sjöstridsstridskrafterna
baserade på Kolahalvön. Det i praktiken enda område där det finns stora
fördelar att vinna vore gemensamma flygoperationer. Att Norge skulle avstå från
sitt medlemskap i Nato, en förutsättning för en nordisk försvarsallians, får
betraktas som mycket osannolikt. Det även om alliansen skulle försvagas jämfört
med idag. Norge skulle dessutom då också avsäga sig det yttersta
avskräckningsmedlet mot rysk kärnvapenutpressning. Natos förmåga att svara med
kärnvapen. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">En formell<b>
militärallians mellan Sverige och Finland</b> skulle höja tröskeln för ett
ryskt angrepp mot båda länderna. Ryssland skulle då exempelvis behöva gardera
sig mot att Sverige genomförde stridshandlingar i Östersjön, även om det ryska
angreppet bara riktade sig mot norra Finland. Då i syfte att utvidga
säkerhetszonen kring baserna på Kolahalvön. Men just där ligger också dilemmat
för både Sverige och Finland. Är man beredd att gå i krig mot Ryssland i det
fall bara det andra landet angrips? Försvaret av norra Finland kan vara ett
exempel. Ett annat skulle kunna vara Gotland. Hur villigt skulle Finland vara
att gå i krig mot Ryssland för att hjälpa Sverige försvara ön? Skulle båda
länderna bli angripna samtidigt försvinner problemet, då gäller det att agera
så effektivt som möjligt tillsammans. Det dagens svensk–finska samarbete syftar
till. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Långtgående <span style="mso-bidi-font-weight: bold;">multilaterala samarbeten</span></span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">, till exempel ett ”Hansaförbund” bestående av
Storbritannien, Tyskland, Norge, Danmark, Polen, de baltiska staterna, Sverige
och Finland, skulle antagligen kunna spela en roll för att minska risken för
ryska militära äventyrligheter i vår del av världen. Ur rysk synvinkel skulle
då osäkerheten öka genom att man aldrig säkert skulle veta vilka motståndare
man hade att möta. Dock, så länge det inte var en förpliktigande allians så
skulle vi själva (och övriga) stå inför samma osäkerhet – vilka kommer vi att
slåss tillsammans med, om några? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Dessutom,
så länge Nato existerar i någon form kommer dagens alliansmedlemmar i vårt
närområde antagligen se möjligheten till amerikansk hjälp, även om den kan bli begränsad,
som mer avskräckande gentemot Ryssland, än vilka som helst löften från
”Hansaförbundet”. Möjligtvis kan man också ställa frågan i vilken mån Sverige
är berett, och har förmågan, att åta sig förpliktelser att försvara de baltiska
staterna inom ramen för ett sådant förbund. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kan vi själva
skapa en sådan avskräckningsförmåga</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> att vi därmed skulle kunna undvika att bli angripna vid en väpnad
konflikt i vårt närområde? Ett kraftigt förstärkt svenskt försvar kommer höja
tröskeln för ett angrepp, och även bidra till en ökad stabilitet i regionen
genom att eventuella angrepp mot våra grannar blir svårare att genomföra. Men
oberoende av hur mycket vi än rustar kommer vi aldrig kunna skapa oss en
tillräcklig förmåga för att på egen hand möta alla eventualiteter. Vi kommer
alltid vara beroende av utländskt stöd i olika former, efter kortare eller
längre tid. Det gällde under det kalla kriget, det gäller idag och kommer gälla
även imorgon. Dessutom, hur skulle Nato och EU agera om Sverige inte tog
ställning i en konflikt där medlemmar i någon av dessa organisationer blev
angripna? Sverige är idag så beroende av både USA och EU, ekonomiskt och
militärt, att ett ”neutralitetsalternativ” i händelse av en konflikt i vårt
närområde inte existerar. <o:p></o:p></span></span></p>
<h2><span style="font-family: times;">Slutsatser<o:p></o:p></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Den viktigaste
slutsatsen är att det inte finns någon enskild lösning på de säkerhetspolitiska
problem vi står inför. Istället blir en det fråga om hur vi genom en
kombination av olika åtgärder kan bädda för att uppnå olika försvars- och
säkerhetspolitiska syften.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Det första
skulle vara att inte ge Ryssland en billig, tämligen riskfri, option att utnyttja
svenskt territorium som en del av en operation riktad mot något eller några av
våra grannländer. Och i det fall vi ändå blev angripna, kunna slåss
tillräckligt länge för att kunna få hjälp. Att kunna slåss för tid kommer vara
än mer viktigt i framtiden då osäkerheterna kommer att öka kring hur och när Nato
kommer att agera i vårt närområde. Både när det gäller att stödja våra grannar
och eventuellt även oss. <b>Det kräver en avsevärt större egen militär förmåga
än den Försvarsberedningen föreslagit. <o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Vi är, och
kommer alltid vara, beroende av stöd från andra i det fall vi skulle bli
angripna. Förutsättningarna för att få hjälp ökar om vi har bindande
överenskommelser med parter som har resurser, och ett egenintresse, för att
leverera stöd. I dagsläget är det endast Nato som uppfyller de kriterierna. <b>Vi
bör därför ansöka om medlemskap i Nato, trots de osäkerheter alliansen står
inför.</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Skulle Natos
trovärdighet urholkas drastiskt krävs alternativ.<b> Vi bör därför engagera oss
för att EU också ska få militära muskler, även om det är en långsiktig och
delvis osäker lösning.<o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Vi bör så
långt möjligt öka osäkerheten i ryska kalkyler när man i Moskva ställer sig
frågan ”vilka motståndare riskerar vi att behöva slåss emot?”. <b>Olika
bilaterala och multilaterala militära samarbeten bör därför stärkas och
utvecklas, även om de inte innebär några garantier för den dag vi skulle bli
angripna.<o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Detta om i
huvudsak militär säkerhet. Väger vi även in nödvändigheten av att, i fred,
gråzon som krig, också kunna möta olika ekonomiska hot, cyberkrigföring, påverkansoperationer,
terrorism mm, blir det än mer uppenbart att en svensk ”Alleingang” inte har
något med dagens eller morgondagens säkerhetspolitiska realiter att göra. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Vi måste
satsa på flera olika hästar i det säkerhetspolitiska lopp som just nu pågår.
Någon eller några kanske ger utdelning.<o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p><span style="font-family: times;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****</span><b><o:p></o:p></b></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-64005911469865154422020-11-26T18:14:00.000+01:002020-11-26T18:14:51.680+01:00Armén i försvarspropositionen<p> </p><br />
<p class="MsoNormal"><o:p><i> Detta inlägg är tidigare publicerat av mig på Folk och Försvar hemsida den 23 november.</i></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Armén växer.
Grovt räknat innebär förslagen i propositionen att Armén kommer fördubblas i
storlek. Två ofullständiga brigader kommer att bli tre och en halv. Två
artilleribataljoner kommer att bli sex. Fem lokalförsvarsbataljoner ska sättas
upp. Logistikfunktionen ska förstärkas, mm. De föreslagna åtgärderna innebär en
tydlig förstärkning av armén. Men innan jublet, eller kritiken, tar sig allt
för höga toner kan det finnas skäl att titta närmare på vad detta innebär
kopplat till uppgifter och reell förmåga.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Det första
och kanske viktigaste konstaterandet är att det vi ser är del i en process för att
omforma en organisation, som tidigare hade uppgiften att kunna ha 2000 personer
tjänstgörande utomlands, till en armé som primärt ska bidra till försvaret av
Sverige. Förbandsstrukturer, utbildning, logistik och ledning var utformade mot
vad som krävdes för att lösa internationella uppgifter. Visserligen innebar
försvarsbeslutet 2015 en läpparnas bekännelse till att Försvarsmakten skulle
ominriktas mot nationellt försvar, men de medel som avdelades räckte inte
långt. Det är först nu som vi kan förvänta oss mer omfattande förändringar.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Men vad
innebär det i ökad försvarseffekt? Här gäller det att inte låta sig förledas
till att bara se till antalet organisationsklossar av ett eller annat slag, utan
att också ta hänsyn till deras innehåll. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Inte heller är antalet soldater, som kommer
bli avsevärt fler, ett effektivitetsmått. Få skulle bedöma Flottans förmåga
genom att räkna antalet matroser. Idag har armén 120 stycken stridsvagnar och
cirka 500 Stridsfordon 90 i olika versioner. När nu två mekaniserade brigader
ska bli tre innebär det inte att antalet stridsfordon av olika slag ökar med
femtio procent. Det som kommer ske är att befintliga fordon omfördelas inom
organisationen. Brigaderna blir fler, men svagare. Dessutom, fordonen kommer vara
cirka fyrtio år gamla år 2030, när de i propositionen föreslagna förbanden ska
vara färdigorganiserade.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Armén kommer
bli starkare, men kanske inte så mycket som många gärna vill tro. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Att den
planerade utökningen av arméns organisation, och behovet av att lösa nya operativa
uppgifter, kräver en utökning av fredsorganisationen är tämligen uppenbart. Att
ha två brigader i södra Sverige, men bibehålla all artilleriutbildning i Boden
vore en orimlighet. Det såväl av utbildnings- som beredskapsskäl. En ny
artillerigarnison i Kristinehamn är därför befogad. Upprättandet av två
garnisoner, en i Falun och en i Mellannorrland, för att på vardera platsen
utbilda två lokalförsvarsbataljoner ter sig dock som mera tveksamt. Det
operativa skälet, att skydda förbindelserna till Norge är berättigat, men
präglas i alltför stor utsträckning av ett ”statiskt” tänkande. Med den
utformning förbanden kommer att få, lokalförsvarsbataljoner, kommer de ha
problem att hantera en modern angripare. Inte heller kommer de lämpa sig för
att ingripa i något annat område än där de är utgångsgrupperade. Här hade det,
enligt min mening, varit klokare att bara välja en av platserna och där utbilda
och organisera ett större och mer kvalificerat förband, en brigad. Det hade
givit större handlingsfrihet att möta en angripare på fler platser än bara där
man är på plats från början, och även ökat sannolikheten att nå framgång där
förbandet sätts in. Dessutom hade möjligheterna att utnyttja förbandet i andra
delar av landet ökat. Utbildningen hade då också kunnat göras mer rationell och
mångsidig. Att dessutom, som det föreslås, dela utbildningen i Mellannorrland på
två plattformar, Östersund och Sollefteå, förefaller mer än egendomligt.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Förutsatt
att Armén utvecklas som det föreslås i propositionen; är det en godtagbar volym
med hänsyn till tänkbara uppgifter? Svaret är enkelt - nej. Armén kommer stå
inför ett dilemma mycket likt Flottans. Antalet fartyg räcker bara till att
antingen bedriva operationer på Västkusten, då för att skydda den sjöfart som
krävs för landets försörjning och för att ta emot eventuell utländsk hjälp,
eller för att bedriva operationer i Östersjön. I det senare fallet försvåra ett
angrepp över havet, men även skydda svensk (och finsk) sjöfart.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Arméns
väst-östkustdilemma är södra eller norra Sverige. Skulle hela Armén kunna
kraftsamlas till endera landsändan så skulle tröskeln för ett angrepp, i den
del av landet där Armén är utgångsgrupperad, bli hög. Ingen av landsändarna kan
dock lämnas ”trupptom” då det skulle innebära att det området i så fall skulle
kunna tas med en minimal styrkeinsats från angriparens sida. Den lilla volymen
av markstridsförband leder till att vi har, och kommer att ha, otillräckligt
med stridskrafter i så väl norr som söder.<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Att tro att det vid behov skulle gå att flytta större förband mellan
norra och södra Sverige är orealistiskt. Mellan Stockholm och Boden finns det
tio större älvar, med ett fåtal broar över varje. Att med dagens långräckviddiga
precisionsvapen slå ut en av älvlinjerna, och därmed hindra större
förflyttningar mellan norra och södra Sverige, är nog en av de mindre utmaningarna
en angripare står inför.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;">Ja, det är
viktigt att återskapa en rimlig volym. Där innebär propositionen ett stort, om
än otillräckligt, steg i rätt riktning. Men vad om kvalitet? Det är inte utan
att såväl Försvarsberedningens rapport från i maj 2019 som
försvarspropositionen ger lite av en déjà vu känsla, man känner igen det mesta
från hur det var förr. Var finns framtiden? Var finns de långräckviddiga
indirekta bekämpningssystemen, var finns motmedlen mot en angripares drönare,
var tar vi höjd för morgondagens angripare? Situationen för de andra
försvarsgrenarna, Marinen och Flygvapnet, är likartad. Svaret på denna
avslutande fråga är inte att medel för det ena eller andra borde omfördelas, då
skulle det redan otillräckliga antalet plattformar som ska tillföras modern
teknik bli än färre. Snarare är det en tydlig illustration av att 1,5 % av BNP
inte räcker till att skapa ett trovärdigt, framtidsanpassat, försvar. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="font-family: times;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****
<o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><b>Karlis Neretnieks</b>, generalmajor, tidigare rektor Försvarshögskolan, brigadchef mm. </span><span style="font-size: 12pt;">Ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien.</span></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-198592592902792652020-11-07T16:18:00.000+01:002020-11-07T16:18:14.177+01:00Försvarspropositionen ur ett familjeperspektiv<p> </p><br />
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Hurra!
Försvarsmakten får rejäla ekonomiska påslag de närmaste fem åren, och blir det
bara ytterligare lite mer pengar efter 2025 så kan i stort sett allt som
Försvarsberedningen föreslagit genomföras. Då blir allt frid och fröjd. Nedan
en lite annorlunda tolkning ur ett familjeperspektiv.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Sofia och
Peter bor i ett äldre, mycket charmigt, men tämligen nedgånget, hus. Det tränger
in fukt i grunden. Det har dykt upp några fuktfläckar i taket i ett av sovrummen.
Köket är gammalt, bland annat diskmaskinen sjunger på sista versen. Huset är
dåligt isolerat och uppvärmningen sker med gamla elradiatorer. Familjen har just
köpt en ny bil som Sofia behöver för att komma till arbetet. De har två barn,
Filip och Lina, sex respektive nio år gamla, som delar rum då huset bara har
två sovrum. Semestrarna tillbringar familjen hos Sofias föräldrar vilka har ett
stort sommarställe (Solskär), men som de eventuellt inte kommer ha råd att
behålla när de går i pension om några år.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">I dagarna
har familjen fått glädjande nyheter. Företaget där Sofia arbetar med PR och
kommunikation ska utvidga den delen av sin verksamhet. Hon kommer därför att bli
befordrad, och kan förvänta sig en god löneutveckling. Omkring fyrtio procent
de närmaste fem åren. När Sofia berättade det vid en familjemiddag utbrast
flera kring bordet ”grattis, då kan ni ju renovera huset”. Sofias svärfar (gammal
projektledare på ett byggföretag) muttrade dock för sig själv ”det är inte
billigt att renovera hus”. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Glädjen blev
inte mindre när Peter, som är officer, talade om att han dagarna innan hade
fått en uppmaning av regementschefen att om något år vara beredd att eventuellt
gå högre utbildning i Stockholm. Vilket även för honom skulle kunna leda till högre
lön. I storleksordningen tjugo procent den dag han blir överstelöjtnant, om
kanske fem år.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Glada i
hågen beslutar Sofia och Peter att göra en tioårsbudget. Peter hade, tidigare
på Karlberg, inte för inte, skrivit en uppsats ”Ekonomisk planering – en
framgångsfaktor för plutonchefer”. Med lite smart planering borde det vara
möjligt att fixa till huset och även bädda för framtiden. Det är ju ganska stora
slantar som är på väg. De kommer snabbt fram till att familjens nuvarande löner
räcker till räntor, amorteringar och hushållsutgifter som mat, kläder, etc. Bra,
då kan det mesta av de nya pengarna gå till förbättringar av olika slag. Kanske
inte allt - det vore skönt att slutbetala bilen rakt upp och ned. Hur använda
de ”friska” pengarna? <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Efter lite
räknande fram och tillbaka kommer Sofia och Peter fram till att de skulle ha
råd att ta ett lån för att dränera grunden, lägga om taket och kanske också
tilläggsisolera vinden. Räknar de även in Peters (eventuella) löneförhöjning om
några år så skulle de nog också kunna renovera köket, byta bil om sådär
sju-åtta år och bygga till ett rum (för Lina). <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">När Peter, van
som han är att planera för worst case scenarier, påpekar ”älskling det är ju
inte helt säkert att jag får gå högre kursen” säger Sofia lite skarpt ”ja, i så
fall får du ge dig upp på taket och silikona skarvarna (plåttak) och så får vi
hoppas att taket håller i tio år till, för diskmaskinen kan ge upp vilken dag
som helst och Lina behöver ett eget rum om några år, det måste vi ha pengar
till – förresten, är det inte viktigt att vi minskar husets energiförbrukning
också?”. Peter svarar ”men älskling du inser väl …….”. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Det blir en
lång, bitvis animerad, diskussion om olika alternativ: bygga en avbalkning i
vardagsrummet som kan bli Linas rum, istället för att bygga till; måste man ha
diskmaskin; hur länge håller en bil; vad tjänar man på att isolera vinden, mm.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Förutom
denna lilla dispyt, blir de lite ledsna när de inser att slantarna, även om
båda skulle få sina löneökningar, inte kommer att räcka till
framtidsinvesteringar som att installera treglasfönster, skaffa bergvärme och lägga
undan pengar för språkresor till barnen. Ytterligare en liten gnagande tanke
uppstår när Lina påpekar ”tänk om mamma och pappa inte har råd att behålla
Solskär, var ska vi då åka på semester, vi kommer ju inte ha råd att skaffa ett
eget sommarställe”.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Var finns då
likheterna mellan Försvarsmaktens och familjen Svenssons problem? Här de tre
kanske tydligaste:<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times; font-size: medium;"><span style="line-height: 107%;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="line-height: 107%;">Blir
prioriteringarna desamma om man kan räkna med ett fyrtioprocentigt påslag
(försvarspropositionen) som i det fall där man kan räkna med ett
sextioprocentigt påslag (kostnaden för att genomföra Försvarsberedningens
förslag)? Eller byter vissa åtgärder plats, alternativt ges de en annan
ambitionsnivå? För Sofia och Peter: lägga om taket och sänka ambitionen för
Linas rum, eller laga taket provisoriskt och bygga till ett rum? I
Försvarsmaktens fall, bara som ett exempel: sätta upp flera skyttebataljoner, eller
ge redan existerande förband, ett adekvat luftvärnsskydd? Svaren är på inget
sätt självklara.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle"><span style="line-height: 107%;"><o:p><span style="font-family: times; font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times; font-size: medium;"><span style="line-height: 107%;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="line-height: 107%;">På
samma sätt som för familjen Svensson går Försvarsmaktens ökade anslag i
huvudsak åt till att sätta organisationen (huset) i skick, plus att genomföra vissa
helt nödvändiga förbättringar. I Försvarsmaktens fall t ex: fylla upp
existerande förband personellt, skapa en fungerande logistikorganisation och
renovera vissa redan befintliga system så att de kan användas ytterligare 10-15
år. Den utökning av organisationen som görs blir därför i huvudsak ”more of the
same”. Helt nödvändiga åtgärder då organisationen idag är obalanserad och alldeles
för liten, men som gör att utrymmet för framtidsinriktade åtgärder blir ytterst
begränsat. Detta även om Försvarsberedningens förslag skulle genomföras fullt
ut. För att knyta an till en aktuell konflikt, Nagorno Karabach. Vilka medel är
avdelade för: beväpnade drönare, obemannade spaningsfarkoster med stor uthållighet,
”undervattensdrönare” och långräckviddiga indirekta eldsystem? Listan skulle
kunna göras lång - vi håller på att hamna i ett teknikunderläge. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle"><span style="line-height: 107%;"><o:p><span style="font-family: times; font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: times; font-size: medium;"><span style="line-height: 107%;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="line-height: 107%;">Familjen
Svenssons sommarstugeproblem skulle kunna illustrera frågan; hur mycket mer
måste vi själva satsa om sannolikheten för stöd från andra går ned? Det vill
säga, vad innebär det att stå utanför Nato, speciellt om organisationen
dessutom försvagas? <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Sannolikt
har Sofias svärfar också en poäng. Renoveringar brukar ofta bjuda på
överraskningar som kostar pengar.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;">Sammantaget. Ett försvarsanslag på
1,5 % (försvarspropositionen) eller 1,6 % (genomföra Förvarberedningens
förslag) av BNP räcker inte så långt som många gärna vill tro. Risken är också
stor för att idag oförutsebara kostnader tvingar fram ambitionssänkningar. <o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><span style="font-family: times; font-size: medium;"> *****</span><span style="font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></span></p>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-10647699224228421952020-07-28T18:44:00.000+02:002020-07-28T18:44:43.185+02:00Hur skapar vi uppdragstaktiker?<br />
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Inlägget finns också publicerat på KKrVa blogg den 27 juni 2020.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Det här inlägget ska ses som en uppföljning
av Ola Palmqvists inlägg ”Uppdragstaktik – en svensk papperstiger”, publicerat på
KKrVa blogg den 15 juni. Som Ola Palmqvist tydligt belyser, en sak är att
bekänna sig till uppdragstaktik men enbart läpparnas bekännelse skapar inte
uppdragstaktiker. I det här inlägget föreslår jag ett antal konkreta åtgärder som
jag tror skulle bidra till att skapa chefer med ett uppdragstaktiskt ”mindset”.
Ibland kanske jag slår in öppna dörrar. Jag ber därför läsaren om ursäkt om hon
eller han vid vissa tillfällen kommer att utbrista ”men det gör vi ju redan!”. Samtidigt,
varje sådan reaktion är något att glädja sig åt, det visar att resan mot att
skapa uppdragstaktiker är påbörjad.<o:p></o:p></font></span></p>
<h2><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana" size="3">Bakgrund<o:p></o:p></font></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Försvarsmaktens Militärstrategiska
doktrin (MSD) fastslår entydigt att uppdragstaktik är den ledningskultur som
ska prägla Försvarsmaktens verksamhet. Det såväl när det gäller huvuduppgiften,
att försvara landet mot ett väpnat angrepp, som vid de förberedelser som krävs
för att skapa den förmågan: <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst"><i><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">”Försvarsmakten
ska upprätthålla och utveckla ett militärt försvar som ytterst kan möta ett
väpnat angrepp. Grunden för detta ska vara förmågan till väpnad strid”. (Försvarsmaktens
uppdrag, MSD 16 sid 40) <o:p></o:p></font></span></i></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle"><i><span style="line-height: 107%;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></span></i></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast"><i><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">”Detta
kommer att ställa mycket höga krav på oss alla att kunna hantera det
oförutsägbara och att kunna verka under mycket påfrestande förhållanden. Det är
därför av synnerlig vikt att vi övar och utbildar för detta och att vi baserar
vår ledningsfilosofi på uppdragstaktik. Uppdragstaktik möjliggör för chefer
på alla nivåer att genom initiativkraft lösa sina uppgifter även under de
svåraste förhållanden” (MSD 16 förord)<o:p></o:p></font></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Innebörden av uppdragstaktik utvecklas
senare i skriften bland annat med följande skrivningar: <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst"><i><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">”Men hela
poängen med uppdragstaktik är att låta välutbildade chefer få långtgående
mandat i genomförande för att motverka den ofrånkomliga effekten av att
krigföring ofta är kaos på grund av friktion, växelverkan och fiendskap.” <o:p></o:p></font></span></i></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle"><i><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">(MSD
16 sid 68)<o:p></o:p></font></span></i></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle"><i><span style="line-height: 107%;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></span></i></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle"><i><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">”Chefen
och ledaren. Gott ledarskap och ömsesidigt förtroende mellan chefen och
underställda är en förutsättning för effektiv ledning genom uppdrag. Chefen
leder underlydande enheter, förband och gemensamma funktioner med biträde av
sin stab. Chefen är ansvarig för att lösa förelagda uppdrag och bär odelat det
ansvar som tjänsteställningen medför. Engagemanget, förmågan och viljan att ta
ansvar utgör en av de viktigaste chefsegenskaperna på alla nivåer. Chefen ska
kunna bestämma sig, vara tydlig och konsekvent. <o:p></o:p></font></span></i></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast"><i><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">(MSD 16 sid
69)<o:p></o:p></font></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Här finns inga tveksamheter.
Försvarsmakten har tydligt angett vad som gäller. Samstämmigheten mellan
doktrin och verklighet tycks dock ha brister, i vissa stycken allvarliga sådana.
<o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">I sitt inlägg på KKrVa blogg den 15
juni ger Ola Palmqvist en oroande bild av chefer som är plan- och metodbundna i
sitt agerande – istället för handlingskraftiga uppdragstaktiker som tar egna
initiativ för att utnyttja tillfällen som uppstår under striden.<o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">I ett bihäfte till KKrVa Handlingar
och Tidskrift 2/2020 har sex elever vid FHS, i samband med ”Fältövning
Ardennerna”, analyserat svensk uppdragstaktik i förhållande till tyskt agerande
under striderna i maj 1940. Även där är slutsatsen tämligen tydlig – det är
tveksamt om svenskt tänkande och agerande idag präglas av en uppdragskultur. <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Då det är osannolikt att svenska
officerare skulle vara födda oförmögna att tänka och agera uppdragstaktiskt
uppstår frågan, varför gör de inte det och hur komma tillrätta med problemet? Här
några tankar och förslag.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></span></p>
<h2><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana" size="3">Självbilden<o:p></o:p></font></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Människors agerande påverkas av hur de
själva och omgivningen uppfattar vad som förväntas sig av dem. Det är därför helt
avgörande att göra det tydligt vad som är en officers uppgift(er), och vad det
innebär. Det påverka såväl officerens självbild som den utbildning, och befattningsplanering,
som krävs för att skapa en duglig officer. Hur beskriver då Försvarsmakten en
officers uppgifter? Är man intresserad av att söka jobb i Försvarsmakten
beskrivs officersyrket som:<o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst"><i><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">”<span style="background: #F7F7F7; color: #2b2827;">Din uppgift som officer är att
formulera mål och planer för hur organisationens resurser och förmågor ska
användas på bästa sätt. Du sätter upp riktlinjer, initierar styrning och följer
upp arbetet.” <o:p></o:p></span></font></span></i></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast"><font face="verdana"><i><span style="background: rgb(247, 247, 247); color: #2b2827; line-height: 107%;">(</span></i><a href="https://jobb.forsvarsmakten.se/sv/jobba-i-forsvarsmakten/tre-inriktningar/officer/officer/"><span style="line-height: 107%;">https://jobb.forsvarsmakten.se/sv/jobba-i-forsvarsmakten/tre-inriktningar/officer/officer/</span></a><span style="line-height: 107%;">).<o:p></o:p></span></font></p>
<p class="MsoNormal"><span style="background: rgb(247, 247, 247); color: #2b2827; line-height: 107%;"><font face="verdana">En
beskrivning som inte är helt lätt att associera med en officers roll i krig - skälet
till att det överhuvudtaget finns officerare. Texten ger knappast heller några
omedelbara associationer till ett chefskap där beslutsvillighet, vilja att ta
personligt ansvar och improvisationsförmåga är de egenskaper som ska prägla
hennes eller hans agerande. Den antyder överhuvudtaget ingen koppling till
Försvarsmaktens huvuduppgift, att kunna möta ett väpnat angrepp, och officerarnas
helt centrala roll i det sammanhanget. Uppgiftsbeskrivningen skulle lika gärna
kunna avse i stort sett vilken chefstjänsteman som helst i statlig eller
kommunal förvaltning.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Även i den övriga
texten på rekryteringssidan som beskriver de egenskaper som en officer ska ha
nämns inte orden krig eller strid en enda gång. Är det den bild av en officer som
Försvarsmakten vill ge, och som presumtiva uppdragstaktiker ska identifiera sig
med?<o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="background: rgb(247, 247, 247); color: #2b2827; line-height: 107%;"><font face="verdana">En
första åtgärd borde därför vara att omforma Försvarsmaktens budskap, utåt som
inåt, till att klargöra att officerens i alla avseenden främsta uppgift är att
vara chef i krig, med de krav det ställer. Här ett förslag på en annan skrivning
för att beskriva en officers uppgifter:<o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="background: rgb(247, 247, 247); color: #2b2827; line-height: 107%;"><font face="verdana">En officers främsta uppgift är att i krig, på olika
chefsbefattningar, leda strid eller annan med strid förknippad verksamhet. I
fredstid skiftar arbetet mellan förbands- och stabstjänst med syfte, att som
chef på olika nivåer, utveckla Försvarsmaktens krigföringsförmåga. Tidvis kan
arbetet också innebära att vara militär expert i andra organisationer än
Försvarsmakten. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></span></i></p>
<h2><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana" size="3">Handböcker<o:p></o:p></font></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="background: rgb(247, 247, 247); color: #2b2827; line-height: 107%;"><font face="verdana">I
oväntade situationer agerar de flesta människor (även officerare) oftast
utifrån det man blivit lärd eller har upplevt tidigare. Ju mer stressfylld och
oöverskådlig situationen är (normalfallet i krig) desto mer tenderar man att falla
tillbaka på det man ”kan”, det vill säga befästa teoretiska kunskaper och praktiska
erfarenheter. Om inte ett uppdragstaktiskt tänkesätt är det ”mentala bagage” man
bär med sig, så lär det knappast vara det som man tillämpar när det oväntade
inträffar. <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="background: rgb(247, 247, 247); color: #2b2827; line-height: 107%;"><font face="verdana">De metoder
för planering och ledning som beskrivs i olika handböcker utgör grunden för
såväl teoretisk utbildning som praktiska övningar. Det är därför helt avgörande
att det som sägs i böckerna bidrar till ett uppdragstaktiskt tänkande och
agerande. Den allvarliga kritik som Ola Palmqvist (och FHS) riktar mot de
planerings- och ledningsmetoder som beskrivs i olika handböcker bör därför tas
på största allvar. <o:p></o:p></font></span></p>
<p style="margin-bottom: 15.0pt; margin-left: 36.0pt; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;"><i><font face="verdana">”Sammanfattningsvis
anser arbetsgruppen att de metoder som beskrivs i handböckerna för taktisk
ledning i alldeles för stor utsträckning bygger på att det genom planering är
möjligt att förutse en händelseutveckling i en dynamisk strid med en
kvalificerad motståndare. Metodiken är komplex och tidsödande, vilket ställer
krav på ett relativt omfattande stabsarbete även på bataljonsnivån.<o:p></o:p></font></i></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 36.0pt; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;"><i><font face="verdana">Planeringen riskerar dessutom att i stor utsträckning låsa in
underlydande till genomförandet av planen i stället för att med utgångspunkt i
avsikten med striden ta egna initiativ för att utnyttja oförutsedda situationer
för att minska egna friktioner och hålla ett högt tempo. Metodiken innebär
vidare att betydelsen av bataljon-chefens personliga ledning av striden givits
en alltför ringa betydelse. Den metodik som beskrivs i handboken stödjer
således inte ledning genom uppdragstaktik mot en numerärt överlägsen
kvalificerad motståndare.” <o:p></o:p></font></i></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 36.0pt; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;"><font face="verdana">(Ur Ola Palmqvist inlägg, utdrag från ett yttrande över
Metodhandbok bataljon)<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Arméstaben, Markstridsskolan och FHS bör därför snarast tillsätta
en gemensam arbetsgrupp som snabbt tar fram en handbok Taktisk Ledning där
uppdragstaktik, med allt vad det innebär för planeringsmetodik och chefers
agerande, är ledstjärnan för de metoder som beskrivs. Den skulle sedan utgöra
grunden för nya handböcker, och ändringar i redan existerande publikationer.
Den övergripande styrning som krävs finns redan i form av Militärstrategisk
doktrin.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Motsvarande arbete bör göras även i Marinen och Flygvapnet. <o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Här är det viktigt att notera att förutsättningarna för, och
möjligheterna att tillämpa, uppdragstaktik skiljer sig mellan försvarsgrenarna.
Det beroende på bl a teknik, miljö där förbanden uppträder och en annorlunda
motståndare. Det innebär dock inte att behovet av att ta initiativ, fatta
beslut och improvisera utifrån läget kommer att vara mindre, metoderna hur
bädda för detta kommer däremot att vara annorlunda. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Från dessa mer centralt vidtagna åtgärder till några mer jordnära
förslag som kan bidra till att skapa officerare med ett uppdragstaktiskt
tänkande och agerande. <o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<h2><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana" size="3">Övningar<o:p></o:p></font></span></h2>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Fältövningar och stabstjänstövningar är gyllene tillfällen att
utveckla ett uppdragstaktiskt tänkande. Visserligen har den typen av övningar
primärt andra syften, konkretisera taktiska principer, öva metodik mm, men de
ger en ram som kan och bör utnyttjas för att utveckla deltagarnas vilja att ta
initiativ och förmåga att improvisera. <o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Vid fältövningar är metoden för att åstadkomma detta är skäligen
enkel. När en plan är utarbetad ställs de övade inför uppgiften ”nu händer
detta – chefens order och åtgärder, med kort motivering – tid XX minuter”. Det
är måttligt tidskrävande och kan varieras i oändlighet med samma plan som
grund. Sådana moment kan därför genomföras många gånger under samma övning. Det
viktiga här är inte att testa den stridsplan som personen, gruppen eller staben
tagit fram, utan att ”mängdträna” beslutsfattning. De övade ska ges
erfarenheten/upplevelsen att det är deras självklara roll att fatta beslut, och
att en plan ständigt måste anpassas till situationsutvecklingen.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Därmed inte sagt att planers realiserbarhet, eller nya metoders
värde, inte ska prövas, t ex: tillåter tillgången på artilleriammunition att
striden förs på det sätt som planen anger, räcker tiden innan fienden beräknas
nå området till för att genomföra de planerade fältarbetena etc. Det är dock
ett annat moment i övningen, och med ett annat syfte. Det senare har
självfallet större tyngd om fältövningen utgör skarp krigsplanläggning. Men
även då bör moment ingå där cheferna, och staberna ställs inför det oväntade.
Om inte annat som en påminnelse om att planer sällan håller längre än till det att
striden börjar, sedan måste man fatta nya beslut och improvisera. <o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">En bonuseffekt av denna typ av moment är att vid övningar där
chefen har en stab till sitt förfogande kan även stabsmedlemmarna engageras. De
tvingas till att snabbt analysera vad den nya situationen innebär för olika
tjänstegrenar. Det för att kunna ge chefen adekvata råd, och inte minst hitta
nya lösningar när det gäller hur ominrikta logistik, underrättelsetjänst mm,
beroende på vilket sätt den ursprungliga planen förändras.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">När det gäller stabstjänstövningar är det enligt min mening bättre
att i stället för ett fåtal stort upplagda stabstjänstövningar genomföra fler
mindre övningar, där chefer såväl som staber tvingas till att vid flera
tillfällen agera på oväntade händelseutvecklingar. Stora stabstjänstövningar
har en inneboende tröghet som gör att de sällan ger en god bild av den dynamik
i stabsarbetet som verkligheten kommer kräva. Fler mindre stabstjänstövningar
innebär också att det efterhand kan läggas mindre tid på att öva stabsmetodik ”jobba
bort ringrosten”. Övningen kan istället koncentreras på det egentliga syftet
med stabsarbete, producera bra order till förbanden.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Sammantaget, såväl fältövningar som stabstjänstövningar bör genomföras
på ett sådant sätt att de bidrar till att skapa en uppdragsmentalitet hos
deltagarna. Det vill säga, öva hur hantera och utnyttja det kaos som striden/operationen/kriget
alltid kommer att innebära.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Med detta sagt om fält- och stabstjänstövningar, det finns fler
steg.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Den bästa metoden att skapa officerare med initiativkraft, vilja
att fatta beslut och improvisationsförmåga är ”oscriptade” dubbelsidiga
övningar, där tämligen stora förband, bataljon eller större, ställs mot
varandra. Det ger möjlighet att utnyttja för deltagarna okänd terräng, skapar
ett taktiskt samman där många olika parametrar påverkar skeendet och visar
också på konsekvenserna av olika åtgärder över tiden. Av ekonomiska skäl,
markskadehänsyn, tillgång på förband mm, kan sådana övningar bara genomföras tämligen
sällan. Men även mindre övningar, t ex kompanis anfall hemma på övningsfältet, kan
och bör utnyttjas för att utveckla chefers beslutsfattningsförmåga och
initiativlust. En pigg B-styrka är där ett bra instrument för att tvinga fram
ett aktivt från agerande från gruppchef till kompanichef. Dagens stridsfältssimulatorer
ger dessutom möjligheten att förstärka upplevelsen/erfarenheten ”bättre att
agera, än att envist hänga kvar vid planen”. <o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><b><font face="verdana">Här, som vid beslutsfattningsmoment under fält- och
stabstjänstövningar, är det utomordentligt viktigt att det är tillåtet att göra
”fel”. Målet är inte att hitta den perfekta lösningen, utan skapa en vilja och
förmåga, hos chefer på alla nivåer, att agera när man ställs inför det
oförutsedda.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></b></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><b><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></b></p>
<h2><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana" size="3">Fred kontra krig <o:p></o:p></font></span></h2>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">I officersyrket, till skillnad från de flesta andra yrken, finns
en inbyggd motsättning mellan hur man förväntas agera i krig, huvuduppgiften
man finns till för, och den i stor utsträckning regelstyrda och tämligen tröga fredsverksamheten.
En stelbent ledd verksamhet i fred kan leda till en mentalitet som hämmar de
egenskaper vi vill se hos en officer i krig. Lever man i en miljö där verksamheten
uppfattas som ”planen gäller (trots nya omständigheter)”, ”det bestämmer någon
annan”, ”reglerna säger”, ”det finns ingen rutin för det” mm, är det osannolikt
att man över en natt skulle finna det naturligt och självklart att kraftfullt
agera efter eget huvud och improvisera fram oplanerade och oprövade lösningar.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Denna motsättning har alltid funnits. Fred är inte krig. Det finns
dock åtgärder som kan bidra till att påminna alla om att det är förmågan i krig
som ska styra arbetet även i fred, och som skapar utrymme för, och uppmuntrar, initiativ
även i fredsarbetet.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Här tre ”gamla” metoder som fyller en sådan funktion. Även om de,
i större eller mindre utsträckning, redan är en del av Försvarsmaktens
verksamhet idag tycker jag de är så betydelsefulla att det finns skäl att nämna
dem.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Tidigare var veckorna 23 och 24 (i alla fall i armén) öronmärkta
för krigsförberedelser. Det gällde såväl staber som förband. All
”fredsverksamhet” sattes på sparlåga. Krigsplanläggningen sågs över, ofta i
form av fältövningar, högre chefer (och deras krigsstaber) hade möjlighet att
träffa sina DUC (med staber), tillståndet i mobiliseringsförråd kontrollerades
mm. Aktiviteter som inte bara gav en tydlig återkoppling till vad fredsverksamheten
syftade till, utan ofta också gav impulser till åtgärder för att öka
krigsdugligheten hos förbanden eller hur förbättra existerande planering. De
gav även personkännedom ”aha, är det du som om är min motsvarighet i stab xx”, en
nog så nyttig kunskap för den dag det skulle kunna bli nödvändigt att samverka
för att hantera en oväntad situation.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Alla (undantagen var få) officerare roterade mellan förbandstjänst
och stabstjänst. Båda perspektiven är nödvändiga för att skapa regelverk,
rutiner och vidta åtgärder som bidrar till en kultur där krigsförbandens behov
sätts i centrum. Men också för att skapa en förståelse vid förbanden för de
möjligheter och begränsningar som styr högre chefers beslut. Något som sannolikt
leder till initiativ på lokal nivå för att lösa problem där högre chef har
begränsade möjligheter att hjälpa till. Likaså bör det ske en motsvarande
rotation mellan att vara lärare vid skolor och förbandsverksamhet. Risken finns
annars att det uppstår ett glapp mellan vad som undervisas och det som är
praktiskt möjligt, eller lämpligt.<o:p></o:p></font></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><o:p><font face="verdana"> </font></o:p></p>
<p style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;"><font face="verdana">Krigsförbandscheferna bör ges ett långtgående inflytande, och
ansvar, över utvecklingen av det egna förbandet. Något som också bidrar till
att skapa en uppdragskultur då det ger utrymme för initiativ och lokala
lösningar. Här kan det finnas idéer att hämta i Verksamhetsidé 90 (VI 90),
introducerad av dåvarande ÖB, Bengt Gustavsson. <o:p></o:p></font></p>
<h2><span style="line-height: 107%;"><o:p><font face="verdana" size="3"> </font></o:p></span></h2>
<h2><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana" size="3">Impulser utifrån<o:p></o:p></font></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Det finns civila organisationer som
ständigt hanterar det oförutsedda, eller om man så vill, det icke
planeringsbara. Ett exempel skulle kunna vara flygbolag som rutinmässigt snabbt
måste omdirigera flygplan och besättningar på grund av händelser som bombhot,
tekniska fel, dåligt väder mm. Ett annat skulle kunna vara trading av olika
slag där tillfället att göra en god affär kan försvinna lika snabbt som den dök
upp. <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">I båda fallen finns det säkert vissa
övergripande riktlinjer inom företaget, men hur utbildar, förbereder och väljer
man ut de personer som praktiskt ska lösa uppgifterna? Här, och i andra företag,
kanske det finns idéer och metoder som skulle kunna ge inspiration till hur skapa
goda uppdragstaktiker. Reservofficerarna skulle här kunna bidra, både med egna
erfarenheter och genom att förmedla kontakter till företag där ”stridsledning”
är en viktig del i verksamheten.<o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Försvarshögskolan bör ges
forskningsuppdrag (men också genomföra elevarbeten) där man undersöker hur olika
försvarsmakter la eller lägger upp utbildning, personalplanering mm för att
skapa officerare med ett uppdragsinriktat tänkesätt. Det i kombination med
modern ledarskapsforskning borde utmynna i förslag på metoder som kan användas
såväl i Försvarsmakten, som i den egna undervisningen. <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Även Rekryteringsmyndigheten har här
en roll. Redan idag gör man bedömningar ”befälsskattning” av såväl värnpliktiga
som presumtiva officerare. Kan detta utvecklas? En högst personlig spekulation;
kan det vara så att personer som i skolan har varit lite bråkiga och
oppositionella därmed visat personliga egenskaper som kan vara bra hos en
uppdragstaktiker? <o:p></o:p></font></span></p>
<h2><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana" size="3">Avslutning<o:p></o:p></font></span></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Det finns många ytterligare åtgärder
som kan och bör vidtas. Det finns inga Alexanderhugg som med ett slag skapar
uppdragstaktiker. Det är frågan om att skapa en kultur som består av en
kombination av mental inställning, föreskrifter, utbildningsmetoder på skolor
och vid övningar, urval och inte minst förebilder och attityder i det dagliga
arbetet. <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Här har jag främst lyft fram
officerens roll ur ett uppdragstaktiskt perspektiv. Men ska Försvarsmakten
präglas av en uppdragskultur så ställer det höga krav på alla i organisationen.
Officerare, specialistofficerare, soldater och civilanställda. Alla måste se
det som naturligt och självklart att ta initiativ och improvisera utifrån den situation
de befinner sig i. Det för att, i såväl krig som fred, bidra till att syftet
med deras verksamhet kan uppnås. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Min förhoppning med det här inlägget
är därför att många ska bidra med idéer, i stort som smått, såväl i debatten
som i sitt arbete, om hur man skapar en Försvarsmakt präglad av en stark uppdragskultur.
<o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana">Kanske en och annan också fått något
uppslag om hur utveckla den verksamhet hon eller han redan håller på med. <o:p></o:p></font></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="line-height: 107%;"><font face="verdana"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****<o:p></o:p></font></span></p><br />Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-84219834062215459962020-05-17T18:06:00.001+02:002020-05-17T18:06:51.588+02:00Vad får vi för pengarna?
<br />
<b></b><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Är det rätt
frågor som diskuteras i de förhandlingar som nu pågår om det framtida
försvarsanslaget storlek? Ska jag döma efter vad som framgår i media tycks
diskussionen främst handla om priskompensation, hur finansiera överraskande
fördyringar och viljan att göra ekonomiska åtaganden även bortom 2025. Ibland
kopplas pengarna till ett visst materielsystem eller annan fysisk parameter,
som man kan sätta en prislapp på. Väldigt sällan har jag dock hört eller sett
några bedömningar kring vad olika ekonomiska ramar skulle betyda i operativa och
strategiska termer – vilka uppgifter vill vi att Försvarsmakten ska kunna lösa,
vilka är vi beredda att avstå ifrån, vilka är konsekvenserna?</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Redan Försvarsberedningens
förslag har allvarliga operativa brister. Behovet av sjöfartsskydd på
Västkusten för att säkerställa Sveriges försörjning, och möjligheterna att ta
emot mer substantiell militär hjälp, tillgodoses inte. Där saknas fartyg. Förmågan
att (eventuellt tillsammans med Finland) kunna möta ett angrepp mot övre
Norrland är inte trovärdig med de fåtaliga styrkor som beredningen föreslår för
den landsändan. Försvaret av Stockholm är minst sagt tunt. Två
luftvärnsbataljoner räcker inte långt om man vill skydda flygbaser, kritisk
civil infrastruktur, huvudstaden och områden viktiga för att ta emot hjälp.
Bara för att nämna några exempel. Beredningen har dock tämligen tydligt
beskrivit kopplingen mellan sina förslag och vad man vill uppnå med dem. De
avvägningar som gjorts hänger ihop, även om vissa länkar i kedjan är skrämmande
svaga.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att som nu främst
diskutera X, Y eller Z miljarder i ena eller andra riktningen är därför
måttligt meningsfullt, till och med farligt, om det inte tydligt kopplas till hur
vår operativa förmåga påverkas. Något som oftast också har strategiska
implikationer. Vad betyder en förändring i ekonomin på ett eller annat sätt för
möjligheterna att lösa en viss uppgift? Hur påverkar det i förlängningen andra
viktiga faktorer som bidrar till möjligheterna att försvara Sverige? </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Exempelvis. Vad
skulle en minskning av antalet lokalförsvarsbataljoner innebära för våra
möjligheter att hålla förbindelserna till Trondheim öppna? En viktig
reservförbindelse för såväl svensk som finsk försörjning, som för att kunna ta
emot hjälp? Något som i sin tur kan påverka våra möjligheter att försvara andra
delar av Sverige, eller bidra till att öka Finlands uthållighet. Vad innebär
det om vi avstår från kryssningsrobotar till JAS när det gäller möjligheterna att
bekämpa ryska installationer på andra sidan Östersjön, eller i områden som
angriparen tagit? Hur kan det påverka en rysk kostnads- och intäktskalkyl när
det gäller att gruppera luftvärnssystem på Gotland? Hur påverkas Natos vilja,
och möjligheter, att hjälpa oss om vi inte stärker försvaret av södra Sverige?
Det måste ju finnas någon att hjälpa innan det är för sent. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är de
säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenserna av olika ekonomiska nivåer som
borde vara det centrala i de försvarspolitiska förhandlingar som just nu förs. Vad
vill vi att Försvarsmakten ska klara av och varför? De självklara frågorna vid
varje utspel om att ta bort, eller lägga till, ett antal miljarder borde vara:
”Vilka operativa uppgifter innebär det att vi kan lösa, eller medvetet avstår
från att kunna lösa?” och ”Vad innebär det för vår såväl som våra grannars
säkerhet?”.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den senare
frågan är inte minst viktig när det kommer till nordiskt och europeiskt försvarssamarbete.
Viljan att samarbeta med Sverige, må det vara att köpa svensk försvarsmateriel,
ha gemensam operativ planering eller något annat, är en nytto- och
förtroendekalkyl: <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”Om vi hjälper till
med A, kan då Sverige hjälpa oss med B?” eller ”Vågar vi göra oss beroende av
Sverige i ett eller annat avseende?”. Tro inget annat än att svenska
försvarsbeslut läses ytterst noggrant även i våra grannländer.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här vill jag
direkt föregripa ett eventuellt motargument. ”Operativa frågor kan man inte
diskutera öppet, det skulle ge en eventuell angripare insikt i vad vi kan och planerar
för”. Argumentet är helt irrelevant, kamraterna i generalstaben i Moskva, eller
i våra grannländers högkvarter, har minst lika god förmåga som vi själva att
dra slutsatser om vilka operativa uppgifter en försvarsmakt med ett visst
innehåll kan lösa. Dessutom, just att en eventuell angripare kan bilda sig en
uppfattning om våra förmågor är grunden för att Försvarsmaktens ska lösa sin
viktigaste uppgift, att verka avskräckande. Att vissa eventuella svagheter, eller
styrkor, som kan döljas, t ex tillgången på någon typ av ammunition eller
radarprestanda ska hemlighållas är en självklarhet. Men att inte diskutera de
operativa effekterna av att ha tre, fyra, eller fem brigader, sju, nio eller
tolv korvetter, två, tre eller fyra radarspaningsflygplan är bara missriktat
hemlighetsmakeri.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Här kan man
även anföra en demokratiaspekt. Hur ska medborgarna kunna bilda sig en
uppfattning om det försvar de betalar för kan lösa de uppgifter som de
förväntar sig? Det är inte utan att tankarna går till dagens pandemikris och de
uppenbara bristerna i beredskap i olika avseenden, som få tycks ha varit
medvetna om. Det räcker inte med att säga ”Vår beredskap är god”.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Min
förhoppning inför de avslutande (kanske) förhandlingarna inför försvarsbeslutet
är därför att få höra debatter och argument av typen: ”Hur säkerställer vi
möjligheterna till importsjöfart på Västkusten, till det krävs…, eller ska vi
avstå från den förmågan?”, ”Om vi ska kunna hålla ryggen fri åt Norge på
Nordkalotten, och där även vara beredda att stödja Finland, vad krävs för det?”
eller ”Där går det inte att stryka ett enda öre, då faller hela idéen om att kunna
bidra till försvaret av Åland”. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det är hög
tid att diskutera och tydligt redovisa: vad får vi för pengarna, relaterat till
olika uppgifter Försvarsmakten då kan, eller inte kan, lösa. Vilka
säkerhetspolitiska konsekvenser kan det innebära? </span><br />
<br />
<br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">@neretnieks</span><br />
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-17991587551599709472020-04-18T18:47:00.000+02:002020-04-18T18:47:11.288+02:00Norska flottans utveckling – en strategisk fråga även för Sverige
<br />
<b></b><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Igår,
fredag, presenterade Norges statsminister, Erna Solberg, den långsiktiga
inriktningen för det norska försvaret. Ekonomiskt innebär den att
försvarsbudgeten kommer nå ca 2 % av BNP 2028. I mycket grova drag innebär
planen att: </span><br />
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Antalet
mekaniserade bataljoner utökas från tre till fyra,</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Från
2025 ska det anskaffas nya stridsvagnar, antal och typ anges dock ej,</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Flottan
kommer fortsatt ha fyra fregatter (tidigare fem, ersättning av den förlista KNM
”Helge Ingstad” sker ej)</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Sex
äldre robotbåtar bibehålls och moderniseras,</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fyra
nya ubåtar anskaffas omkring 2030, under tiden bibehålls och uppgraderas ubåtarna
av Ula-klass,</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Flygvapnet
genomför den planerade anskaffningen av 52 st stridsflygplan av typen F-35,</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Fem
P-8 Poseidon ubåtsjaktflygplan ersätter existerande P-3 Orion.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Luftvärnssystemet
NASAMS, främst inriktat mot försvar av flygbaser, uppgraderas. </span></div>
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Som
utomstående betraktare är det svårt att undvika intrycket att anskaffningen av
F-35 systemet verkar ta huvuddelen av investeringsutrymmet fram till 2028.
Framförallt tycks det drabba flottan, där det inte ske några nyanskaffningar i
perioden. Inte heller tycks något långräckviddigt luftvärn finnas i planerna. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ur svensk
synvinkel kanske de uteblivna satsningarna på marinen är de som borde bekymra
oss mest. Idag när det nygamla problemet att skydda förbindelserna mellan USA
och Europa åter blivit aktuellt finns det tunga skäl för Nato att utveckla sin
förmåga i Norskehavet, framförallt vad avser ubåtsjakt. Norge och
Storbritannien är de som har bäst förutsättningar att hindra ryska ubåtar (och
flygstridskrafter) att, från baser i Murmanskregionen, nå sina
operationsområden i Nordatlanten och där påverka amerikanska förstärkningstransporter
till Europa. </span><br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">För Sverige, Finland och inte minst Norge, är problemet än
allvarligare. Även om Ryssland inte klarar av att avskära atlantförbindelserna
så innebär även en ”halv” rysk framgång, man lyckas bara avskära förbindelserna
över Nordsjön och Norskehavet, att hela den Skandinaviska halvön är isolerad
från omvärlden. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I praktiken
skulle det innebära att någon mer substantiell utländsk hjälp knappast skulle
kunna tillföras det nordiska området. Något som såväl Sverige som Norge är i
mycket starkt behov av, i händelse av ett ryskt angrepp mot något eller båda
länderna. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vad trevligt
det vore att i en nordisk kontext kunna säga till kamraterna i Norge <i>”om ni
ser till att tillsammans med era vänner i Nato hålla sjöförbindelserna till
Skandinavien öppna, så ska Sverige (och Finland) se till att skydda er rygg på
marken och i luften”</i>. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I mina ögon
en tämligen självklar ansvarsfördelning. Tyvärr finns det mycket kvar att göra,
på båda sidor av Kölen, för att förverkliga ett sådant koncept. </span><br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span>
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">P.S. Se
gärna mitt tidigare blogginlägg nedan för ytterligare några tankar som svensk-norsk
samverkan. T ex det gemensamma norsk -svenska intresset av att hålla fartygslederna in mot svenska Västkusten öppna.</span><br />
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-34436035315954421462020-04-12T16:34:00.000+02:002020-04-12T16:34:12.389+02:00Norden ett gemensamt operationsområde, en svensk-norsk vinkling
<br />
<i>Nedanstående inlägg finns även publicerat i den norska tidskriften Luftleds temanummer om nordisk samverkan, med ett flertal mycket bra artiklar om ämnet. Länk till hela tidningen finns såväl i mitt Twitterinlägg om denna artikel som på mitt FB konto.</i><br />
<i></i><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Norge och
Sverige har i grunden tre gemensamma militärstrategiska problem att hantera.
Två är tydligt geografiska, Östersjön och Nordkalotten, medan det tredje, att ta
emot utländsk hjälp, visserligen också har geografiska implikationer men är
svårare att knyta till något specifikt område. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I
östersjöområdet är försvaret av Baltikum den gemensamma nämnaren. Det är svårt
att se hur Nato skulle kunna försvara sina baltiska alliansmedlemmar utan att
utnyttja norskt och svenskt territorium, främst då luftrum. Det kan ske av
flera anledningar. Allierat flyg kan bli frambaserat till Norge för operationer
i östersjöområdet, flyg baserat i Storbritannien eller på hangarfartyg
utnyttjar norskt och svenskt luftrum, ryska kryssningsrobotar på väg mot mål i
Norge kommer passera över Sverige, lyckas Ryssland framgruppera luftvärnssystem
på svensk mark måste de bekämpas, mm. Det finns många variationer på detta
tema. Vad som dock är uppenbart är att det måste ske en omfattande luftrumssamordning
och ett utbyte av sensordata mellan Sverige och Norge (Nato) för att det inte
ska uppstå kaos i luften över södra Skandinavien. Här är det inte bara en fråga
om flygstridskrafter av olika slag, minst lika viktigt är att luftvärnssystemen
i båda länderna har en gemensam lägesbild. Att Sverige nu anskaffar Patriot, där
systemet till del kommer täcka delar av det luftrum som kan vara aktuellt för
Nato flygstridskrafter att utnyttja, accentuerar problemet. Den nödvändiga
samordning som kommer att krävas går inte att improvisera fram med kort varsel.
Den måste vara förberedd och övad. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ytterligare
ett gemensamt norsk-svenskt problem i södra Skandinavien, visserligen inte
direkt kopplat till Östersjön, är behovet att kunna skydda sjötransporter till
främst Göteborg, som är såväl Sveriges som Norges största importhamn. Det mest
akuta problemet här är sannolikt förmågan att möta hotet från ubåtar och minor.
Ska Göteborgs hamn utnyttjas kommer det innebära att norsk (Nato) och svensk
marin verksamhet i Skagerak måste samordnas. Varken Norge eller Sverige har
enskilt tillräcklig förmåga att hålla farlederna öppna. Här finns det också
skäl att peka på Göteborgs betydelse även för Finland. Skulle sjötrafiken i
Östersjön bli avbruten så kommer huvuddelen av finsk import behöva ske via den
svenska västkusten, för vidare transport genom Sverige till Finland. Att så kan
ske är ett vitalt intresse för såväl Norge som Sverige då det påverkar Finlands
förmåga att försvara sitt territorium. Det är Finland som i avgörande grad
skyddar båda länderna i norra Skandinavien. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Problematiken
på Nordkalotten är knuten till de ryska baserna på Kolahalvön och de
kringliggande havsområdena. Här finns den ubåtsbaserade andraslagsförmågan, som
måste skyddas till varje pris, och de marin- och flygstridskrafter som har till
uppgift att påverka Nato förstärkningstransporter över Atlanten. En
framflyttning av sensorer och luftvärnssystem västerut skulle erbjuda stora fördelar
ur rysk synvinkel. Den ryska luftförsvarszonen skulle utökas och därmed skulle
det bli svårare för Nato att såväl bekämpa de ryska baserna som att tidigt möta
olika hot på havet och i luften.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Likaså
skulle ryska flygstridskrafter kunna få ett utökat skydd av egna system på
marken vid t ex företag riktade mot Norge. Optimalt vore om luftvärn,
kompletterat med långräckviddiga sjömålsbekämpningssystem, kunde grupperas i
Norge. Det skulle inte bara öka skyddet för Murmanskregionen, utan också skapa
möjligheter att understödja de marin- och flygstridskrafter som ska passera
Norskehavet för att lösa uppgifter i Nordatlanten. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Även om den
ryska ambitionen skulle var lägre, t ex att bara bekämpa Natobaser i norra
Norge med flyg och kryssningsrobotar för att därmed försvåra Nato-operationer i
anslutning till norra Skandinavien, är det sannolikt att svenskt och finskt
luftrum skulle beröras. Det såväl av de ryska insatserna som av Nato
försvarsåtgärder. Skulle den ryska ambitionen vara att genom markoperationer
besätta delar av norra Norge så krävs antagligen att man utnyttjar svenskt och
finskt territorium. Att enbart lita till amfibieoperationer mot den norska
kusten, luftlandsättningar och en framryckning genom Finnmark ter sig både
riskabelt och svårgenomförbart. Att dessa komponenter skulle ingå även i en
större operation är dock sannolikt. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Förutom att
Nordkalotten utgör ett gemensamt norsk, svensk och finskt operativt problem har
det också storstrategiska implikationer. Skulle Ryssland lyckas avskära
förbindelserna över Atlanten kan det innebära att Natos försvar av Östeuropa
riskerar att misslyckas. Där krävs att amerikansk hjälp kan tillföras. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ur
skandinavisk synvinkel är dock problemet än mer akut. Även om Ryssland bara
lyckas till del med sina operationer riktade mot Nordatlanten kan även en ”halv”
rysk framgång, att förbindelserna över Nordsjön avskärs, innebära att den
Skandinaviska halvön isoleras från omvärlden. Därmed skulle eventuellt stöd,
främst då från USA, till såväl Norge, Sverige som Finland omöjliggöras eller
åtminstone bli starkt begränsat. Något som skulle ha ytterst allvarliga
konsekvenser för framförallt Norge och Sverige då båda länderna är beroende av
tidig hjälp för att kunna bedriva rimligt uthålliga försvarsoperationer.
Finland, med sin relativt sett starka försvarsmakt, är där i ett bättre läge
men är också beroende av hjälp på något längre sikt. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kopplat till
Norges viktiga roll inom Nato för att försvåra ryska operationer i Norskehavet
måste även ryska flyg- och robotangrepp, via svenskt och finskt luftrum, mot
baser eller infrastruktur i alla delar av Norge beaktas. T ex skulle den
reservförbindelse för stöd till Sverige och Finland som Trondheim utgör, kunna
vara ett attraktivt mål. Att Örlandet kommer vara huvudbas för F-35 systemet
och att amerikansk materiel är förhandslagrad i Tröndelag gör också området
intressant som angreppsmål.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I artikeln
har Finland bara berörts i en norsk-svensk kontext och Danmark inte alls. Båda
dessa länders operativa förmåga och agerande har självfallet stor betydelse för
försvaret av det nordiska området. Det skulle dock leda alltför långt att här
analysera t ex betydelsen av svensk-dansk samverkan för att skydda
Östersjöutloppen, eller svensk-finska marina operationer i Östersjön för att begränsa
ryska Östersjöflottans handlingsfrihet. Klart är dock att alla de nordiska
länderna är beroende av varandra för att kunna möta ett ryskt angrepp. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De ovanstående
resonemangen leder till den uppenbara slutsatsen att en gemensam norsk, svensk,
dansk och finsk operativ planering, kopplad till Natos planering i övrigt, vore
en stor fördel i händelse av en konflikt i det nordiska området. Sveriges och
Finlands alliansfria status innebär här olyckliga begränsningar. Det borde dock
inte hindra länderna att vidta tekniska förberedelser, främst då utveckla möjligheter
att utbyta olika typer av information, och bedriva sådan gemensam övningsverksamhet
som skulle underlätta samverkan i krig. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I viss
utsträckning sker det redan. Inom ramen för Cross Border Training genomförs
gemensamma flygövningar på i det på närmast rutinmässigt basis. Trident
Juncture 2018 och Northern Wind 2019 är exempel där man med större
markstridsförband deltagit i varandras övningar. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kan det
göras mer? Ja, listan på större och mindre åtgärder som skulle öka ländernas
förmåga att agera tillsammans skulle kunna göras lång. Här tre förslag som har
fördelen att inte bara öka den gemensamma operativa förmågan utan vilka också har
en tydlig strategisk knytning.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Gemensamma
ubåts- och minjaktoperationer i Skagerak bör förberedas och övas. Här borde
också andra Nato-länders stridskrafter kunna involveras då det ligger i hela alliansens
intresse att alla de nordiska länderna kan genomföra en uthållig strid. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ett
angeläget steg för att utveckla nordisk interoperabilitet vore att genomföra en
omfattande gemensam luftförsvarsövning över södra Skandinavien. Både Norge och
Danmark håller på att införa F-35, Sverige kommer snart ha nya JAS 39 E och
Patriot som viktiga komponenter i sitt luftförsvar. System som tillför helt nya
och avancerade förmågor. Det finns därför alla skäl att öva och pröva hur de skulle
kunna verka tillsammans för att skydda luftrummet i ett aktuellt, sannolikt,
operationsområde. Övning ”Margarethe” (efter Kalmarunionen) kanske?</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Gemensamma
operationer är inte bara en funktion av teknisk förmåga och samordnad
planering, det är också en fråga om förståelse för alla inblandade länders
specifika problem och sätt att tänka. En viktig åtgärd vore därför att införa
en för de nordiska länderna gemensam och omfattande ”generalskurs” som gav
deltagarna en god inblick i de geografiska, operativa och strategiska faktorer
som kan påverka ett gemensamt försvar av det nordiska området. I detta
sammanhang borde det också undersökas om inte ländernas försvarshögskolor till
delar skulle kunna integreras. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Avslutningsvis.
En väl utvecklad och trovärdig förmåga till nordisk samverkan är inte bara till
nytta i händelse av krig. Framförallt ökar den gemensamma
avskräckningsförmågan. Något som skulle bidra till ökad stabilitet och säkerhet
i hela det nordisk-baltiska området.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span></span><br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> *****</span><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-12474003622981402962020-01-28T09:55:00.000+01:002020-01-28T09:55:32.265+01:00Det glesa slagfältet – ett bidrag till debatten
<br />
Inlägget har också publicerats på Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg KKrVA.se och till min glädje även väckt viss debatt på Twitter @neretnieks , en i mina ögon nödvändig debatt om den framtida markstriden och arméns utveckling.<br />
<br />
<br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Nyligen har
det publicerats två mycket intressanta artiklar om det glesa slagfältet. Robert
Dalsjö (@MansRAD), FOI, har i nummer 3/2019 av KKrVa Handlingar och Tidskrift beskrivit
hur dagens begränsade tillgång på förband, såväl hos oss som hos en angripare,
kan leda till, eller snarare redan lett till, en helt ny operativ och taktisk
miljö. Det kommer inte finnas några fasta fronter. Istället kan vi förvänta oss
fritt opererande, ”kringströvande”, stridsgrupper som uppträder över stora, i
huvudsak trupptomma, ytor. En angripare kommer ha goda möjligheter att tränga
in på djupet och hota för oss vital infrastruktur som underhållsområden, flygfält,
hamnar etc. Dessutom är risken överhängande att, om fienden tillåts ”härja
fritt”, att det leder till att vi tappar kontrollen över det som sker. Något
som erfarenhetsmässigt leder till handlingsförlamning, uppgivenhet och i
slutändan kapitulation.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den finske
försvarsdebattören Robin Häggblom (@CorporalFrisk) har på KKrVA blogg, den 7. januari
2019, följt upp Dalsjös resonemang där han till del tonar ner glesheten, men då
ur ett finskt perspektiv med den relativt sett Sverige avsevärt större tillgången
på förband. Han pekar också på att fenomenet i sig inte är nytt. Det var först
i samband med första världskriget som de fasta fronterna blev regel. Dessutom
var det glesa slagfältet ett inte sällan förekommande fenomen även under det
andra världskriget, t ex i norra Finland. Ibland kommer det vara mer frekvent,
ibland mindre. Det beroende på geografi, styrkeförhållanden och mål med
angriparens verksamhet.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Båda
författarna efterlyser en bredare debatt i ämnet. En svår frestelse att motstå
som tidigare chef för Taktikavdelningen i Arméstaben. Vad kan och bör göras för
att hantera fenomenet? En diskussion speciellt angelägen i Sverige, ett till
ytan mycket stort land med begränsad tillgång på förband. Såväl igår och än mer
så idag.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Inte ens
under det kalla kriget då vi disponerade i storleksordningen tvåhundra
markstridsbataljoner, Hemvärnet oräknat, fanns möjligheten att möta en
angripare över hela ytan, t ex efter att han åstadkommit ett genombrott eller
luftlandsatt i oförsvarade områden, genom att bara ställa trupp i vägen för
honom, fördröja, försvara, och därmed försöka stoppa honom. Angriparen kunde
tämligen lätt kringgå sådana försök från vår sida. Eller om motståndet var
svagt slå sig vidare. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bara för att
illustrera problemet något. Sverige har en landareal av 407 340
kvadratkilometer. Räknar vi bort områden sannolikt helt ointressanta för
angripare att uppträda i, stora delar av fjällvärlden, ett antal öar mm, kanske
vi kan anta att något mindre än hälften av Sveriges yta, säg 200 000
kvadratkilometer, skulle kunna vara intressant ur militär synvinkel. Att
framrycka igenom eller att besätta. Med antagandet att en svensk bataljon på
den tiden kunde fördröja eller försvara inom ett område om ca 5 x 5 km hade vi
haft en förmåga att hantera ca 5000 kvadratkilometer – om vi valt att agera
passivt, och bara ”ställa oss i vägen” för angriparens förband. En omöjlig
taktik kopplat till de ytor som var, och är, aktuella. Svaret var att vi
prioriterade motanfallet – att hindra sådan styrketillväxt som i nästa steg
skulle leda till att han kunde uppträda på djupet av vårt territorium eller där
han hotade att bryta igenom i områden där vi bedrev fördröjningsstrid eller
hade organiserat ett fast försvar. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det viktiga
här är inte det exakta räknandet av kvadratkilometer utan att konstatera att
även med dåtidens tvåhundra markstridsbataljoner, och lika många funktionsbataljoner
som artilleri, ingenjörer mm, så var det glesa slagfältet i stora stycken en
problematik vi även då var tvungna att ta hänsyn till. Dock, som Dalsjö påpekar,
problemet har antagit helt andra dimensioner. Angriparen har tack vare modern
transportteknik, till sjöss och i luften, avsevärt större möjligheter att välja
tid och plats för att nå svenskt territorium. Han är rörligare och de enskilda
förbanden är har större eldkraft och kan dessutom understödjas av vapensystem
som befinner sig på stort avstånd från platsen där förbandet uppträder. Det
samtidigt som vi längre inte har alls samma möjligheter att genom
fördröjningsstrid eller försvar begränsa hans rörelser. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det glesa
slagfältet av idag kanske skulle kunna liknas vid sjöstrid. Förband som
opererar över stora ytor, utan fasta underhållslinjer och som har goda
möjligheter att själva bestämma när, och under vilka omständigheter, man väljer
att ta strid. Det vi kommer se är stridsgrupper om någon eller några bataljoner
som framrycker på några kilometers bred och djup, där för-, sido- och
efterpatrullerna består av drönare som avspanar terrängen flera mil i alla
riktningar för att försöka se motståndarens aktiviteter och identifiera alternativa
framryckningsvägar. Förbindelserna bakåt kommer inte vara specifikt bundna till
vissa vägar eller stråk.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Dock, det finns
en stor skillnad, jämfört med sjöstriden, stridsgrupperna är geografiskt på väg
någonstans. Ta och hålla terräng eller förstöra något. Angriparen måste därför,
förr eller senare, hejdas. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Robert
Dalsjö ger några förslag på hur han anser att Armén bör utvecklas som en konsekvens
av det glesa slagfältet. De viktigaste komponenterna där skulle vara: </span><br />
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">en
utökning av manöverförbanden och då med god förmåga till renkonterstrid, </span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">långräckviddiga
bekämpningssystem för såväl bekämpning som för att med fjärrutlagda mineringar
fördröja en angripare, och speciellt organiserade flygande och markbundna
målinvisningssystem, </span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">jägarförband,
hemvärn och lokalförsvarsförband med inriktning mot att kunna fördröja en
angripare,</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">helikopterburna
markstridsförband för att snabbt kunna placera dem i vägen för en angripares
kringgångsförband,</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">god
förmåga att kunna utnyttja utländska flygsystem för bekämpning av markmål.</span></div>
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Då jag i
vissa stycken har en från Dalsjö avvikande uppfattning om vad olika system och
förband kan förväntas uträtta, och kanske också när det gäller den övergripande
principen hur striden på det glesa slagfältet bör föras, inleder jag med att
kommentera hans förslag. Därefter redovisar jag min syn på hur striden borde
föras. Jag har där också försökt väga in hur markstriden måste skapa förutsättningar
för Marinen och Flygvapnet att verka över tiden, samt att bädda för att ta emot
utländsk hjälp.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">När det
gäller möjligheterna att med olika system, förband, fördröja en angripares
framryckning har jag en avsevärt mer pessimistisk än Dalsjö. Det kommer vara i
det närmaste omöjligt att över större ytor fördröja en angripares framträngande
genom insatser med olika typer av ”skytteförband” om dessa inte getts möjlighet
att vidta goda förberedelser. Maskering, utföra mineringar, skottfältsröja mm,
något som tar tid. Här kan det finnas skäl att påminna om den tidigare
illustrationen avseende förhållandet mellan aktuella ytor där en motståndare
eventuellt kan uppträda och möjligheterna att vara på plats i förväg och då förbereda
sig, innan motståndaren är där, om han överhuvudtaget kommer dit. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vägnätet i
södra Sverige (söder Dalälven) är så vittförgrenat och omfattande att i stort
sett varje statisk position, minering eller förstörd förbindelse tämligen lätt
kan kringgås med några kilometers, eller i värsta fall några mils extra
körning. Något som kanske tar en timme eller två. Det är frågan om det ens
alltid är en fråga om kringgång, utan kanske mer val av annan väg, grundat på dagens
mycket goda kartunderlag eller information från de luftburna spaningssystem,
drönare, som kommer fungera som förpatrull till den framryckande stridsgruppen.
</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Övre
Norrland ger bättre möjligheter till fördröjande verksamhet på grund av det
glesare vägnätet, men fullt så glest som det ofta framställs är det inte. Även
t ex skogsbilvägar duger utmärkt för mekaniserade förband. Dessutom är ofta
terrängen mellan vägarna framkomlig för pansrade bandfordon. Det tidigare,
under kalla kriget, uttalade behovet för en angripare att skapa rimligt säkra
underhållsvägar med god kapacitet att försörja stora, resursslukande, förband
kommer dessutom till stor del ha bortfallit. Som Dalsjö påpekar, hamnar
förbanden inte strid i någon större omfattning så är resursförbrukningen liten.
Sannolikt inte större än att behovet av återfyllnad kan tillgodoses t ex genom
helikoptertransporter. Att försöka skära av angriparens underhållsvägar kan
därför bli ett slag i tomma luften. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Att fördröja
genom att med skytteförband, av vilket sort det än må vara, gå anfallsvis
tillväga mot en högrörlig mekaniserad motståndare faller på sin egen
orimlighet. Bristande eldkraft, rörlighet och skydd kommer då leda till
förödande konsekvenser för förbanden. Det speciellt på ett glest slagfält där
de mekaniserade förbanden kommer ha bra manöverutrymme. Frågan är dessutom i
vilken utsträckningen motståndarens kommer vara gripbara för anfall av annat än
förband med samma, eller bättre, rörlighet än han själv.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Långräckviddiga
indirekta eldsystem, typ MLRS, är utomordentligt potenta, men har också svagheter.
Ett batteri om tre utskjutningsanordningar skulle kunna täcka de flesta
flygplatser, eller hamnar, med en salva av substridsdelar med verkan i mjuka
mål (en verkansform som vi dock avstått ifrån genom att underteckna konventionen
mot klustervapen). Vanliga splitterstridsdelar ger mindre verkan och täcker
mindre ytor, men ger fortfarande god verkan. Systemen kan även leverera målsökande
stridsdelar. Det finns också stridsdelar med vilka det går att sprida minor
över stora ytor. Med räckvidder på cirka 40 -90 kilometer beroende på rakettyp
(det finns varianter med ännu längre räckvidd), vore det ett mycket värdefullt
system för att i tidiga skeden av ett angrepp, urlastning eller
luftlandsättning påföra en angripare förluster. Han är då fortfarande gripbar
på en plats och har heller inte hunnit inta skyddade grupperingar i bebyggelse
eller betäckt terräng.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Systemet är dock
mindre lämpligt för att bekämpa förband som rör sig. Det tar trots allt ett
antal minuter innan man kan förvänta sig eld i målet, även under de gynnsammaste
omständigheter. Ett förband som rör sig med 30 km/tim förflyttar sig fem
kilometer på tio minuter. Dessutom, mot förband grupperade i skog, eller i
bebyggelse, t ex vid vila, nedgår verkan avsevärt. Slutsatsen blir att vår
taktik ska tvinga en angripares förband att under viss tid samla stora delar av
sina förband på en begränsad yta. Det kan vi bl. a åstadkomma genom att tvinga
honom genomföra anfall för att komma vidare, eller om han måste skydda sig mot
våra anfall. Av naturnödvändighet, då de verkar på långa avstånd, är de också
starkt beroende av fungerande informationsöverföringssystem. De kan störas. Det
gäller även våra långräckviddiga system, när vi anskaffar sådana. Men det bör
inte glömmas bort att den som slåss på egen mark har större möjligheter att
förbereda alternativa, och därmed mer redundanta, lösningar för
informationsöverföring. Men sådant måste förberedas och kan därför knappast bli
reservsystem som täcker hela landet. Vissa områden och platser måste
prioriteras. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Avseende möjligheterna
att få stöd av allierat flyg är det inte bara fråga om förmåga till
målangivning som är viktig, utan också att andra länder disponerar vapen, främst
då yttäckande vapen, som vi obetänksamt nog frånsagt oss. Här finns dock samma
problem som vid användningen av långräckviddiga markbaserade eldsystem, fastän
än mer uttalat. Det både vad avser tiden mellan upptäckt/bekämpningsmöjlighet
och verkan i målet, men framförallt vad avser tillgänglighet över tiden,
eldberedskap. Även här blir det därför frågan om att göra angriparens rörliga
förband gripbara genom att tvinga dem att stanna och samlas på mindre ytor. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det glesa
slagfältet är dock inget nytt som Robin Häggblom påpekar i sin artikel. Kanske
finns det därför skäl att se till historien. Även om det mesta går att bevisa
med krigshistoriska exempel så vore det oklokt att bortse ifrån det faktum att
många redan tidigare konfronterats med likartade problem.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Bara för
drygt hundra år sedan var kringströvande arméer, som rörde sig tämligen fritt
över stora ytor, normalbilden. Men en förutsättning för att de skulle kunna
operera var oftast att det fanns befästa städer, eller fästningar, som
begränsade en motståndares rörelsefrihet och bidrog till att säkra arméernas
försörjning. Ett exempel skulle kunna var Gustav II Adolfs, under trettio åriga
kriget, beroende av kuststäderna i norra Tysklandför att upprätthålla
förbindelserna med Sverige. Främst då för tillförsel av ammunition, vapen och
soldater. I övrigt levde den tidens arméer på landet, inköp på platsen eller
plundring. Som Dalsjö påpekar skulle det senare åter kunna bli ett nygammalt
inslag i det glesa slagfältet. I alla fall för en hänsynslös angripare, i
mindre utsträckning för oss. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De problem fältmarskalken
Erich von Manstein stod inför vintern 1943 liknar till delar det glesa slagfält
som Dalsjö beskriver. I slutskedet av striden om Stalingrad försökte ryssarna att
med en ny, stort upplagd, offensiv i januari-februari 1943 avskära hela
Armégrupp A bestående av ca 500 000 man i sydöstra Ukraina. Ett ännu
större Stalingrad var under uppsegling. Efter ett antal genombrott av den svaga
tyska fronten rörde sig flera ryska stridsgrupper nästan fritt över ett område
på cirka 200 x 400 km. Manstein valde då lösningen att kraftsamla sina magra
anfallsresurser och slå en rysk tät i taget, och under tiden låta de andra
framrycka i stort sett ostört. Det lilla antalet (relativt sett) förband som
Manstein disponerade hade inte räckt för att försöka hejda de olika ryska
täterna samtidigt – de få tyska förbanden hade blivit slagna var för sig om de
splittrats upp i ”småpaket”.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Visserligen
ledde den valda taktiken till förluster och krisartade situationer på tysk sida,
bl. a slogs en stor och viktigt flygbas ut och ryska förband hotade också det
mycket viktiga underhållscentrumet Zaporozhe som låg ca 200 km bakom den
tidigare frontlinjen, men slutresultatet blev att den ryska offensiven hejdades,
och Armégrupp A fick tillfälle att slinka ur fällan. </span><span lang="DE" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: DE;">Möjligtvis hade
Manstein Fredrik II:s av Preussen dictum i minnet ”</span><span lang="DE" style="background: #F6F3ED; color: black; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: DE; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Wer alles defendieren will, defendiert gar nichts“</span><span lang="DE" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: DE;">. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En slutsats kungen grundade på sina erfarenheter från de
många fälttåg han ledde under slutet av 1700-talet.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Även
striderna i Nordafrika under andra världskriget har stora likheter med det
Dalsjö beskriver. Där kanske vi också kommer närmast parallellen med sjökrig. Obebyggd
öken, få avgörande terrängpartier och stora avstånd. Den som inte ”plottrade
bort” sina resurser var oftast var den som vann framgång. Men också där fanns vissa
platser som måste försvaras för att manöverförbanden skulle kunna verka, även
om de var få: bland annat Tobruk och Tripolis för underhåll och det
kanaliserande Halfaya-passet. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ytterligare
tankar kan kanske också hämtas från Vietnamkriget. Amerikanerna tvingades där till
att upprätta skyddade ”fire support bases” och underhållsområden som Khe San
och Da Nang då man inte kunde hindra vietnameserna att röra sig tämligen fritt över
stora delar av landet.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I vilken
utsträckning kriget på marken kommer se ut som Dalsjö skissar, och vilka
historiska erfarenheter som kan ha störst värde, går inte att exakt förutspå.
Men att striderna ofta kommer att omfatta stora geografiska ytor där det kommer
att vara glest med mellan förbanden, såväl egna som angriparens, är en
problematik vi måste kunna hantera. Att vi inte heller kommer ha resurser nog
att vara på varje plats där angriparen uppträder är inte bara sannolikt, det
måste betraktas som ett grundvärde för hur Armén bör utvecklas. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Utgående
från resonemangen ovan skulle jag föreslå ett antal taktiska principer,
taktiska förmågor, för hur hantera det glesa slagfältet, vi måste kunna:</span><br />
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Påverka
en angripare i mycket tidiga skeden i samband med att han når svenskt
territorium i syfte att påföra honom förluster.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Lokalisera
och följ de stridsgrupper som rör sig över ytan.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Reducera
stridsgruppernas framryckningshastighet för att göra dem gripbara för anfall
och bekämpning med långräckviddiga system.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Slå
stridsgrupperna efterhand (och därmed acceptera att vissa kommer kunna agera
tämligen fritt under ganska lång tid). </span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Hindra
stridsgrupper från att understödja varandra.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Försvåra
för stridsgrupperna att vid strid på djupet av svenskt territorium få stöd av
långräckviddiga bekämpningssystem.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Begränsa
en angripares rörelsefrihet i ett antal områden vilka är avgörande för Försvarsmaktens
totala förmåga, och där förberedelser vidtagits för att ta emot utländsk hjälp.</span></div>
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vid ett
första påseende kan de flesta punkterna ses som självklarheter ”så här har vi
ju alltid gjort”. Ja, taktiska principer är i mångt och mycket tidlösa. Men
metoderna skiftar. Nyttan med att förteckna och lyfta fram dem är att de utgör
grunden för att utveckla organisationen så att det som eftersträvas också kan
genomföras. Lika viktigt är att sortera bort principer som inte är tillämpbara
som t ex ”genombrott ska omedelbart mötas med motanfall får att återställa
frontlinjen” eller ”striden ska bygga på starka försvarspositioner mot vilken
fienden ska föröda sin anfallskraft”.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I och
för sig tänkbara principer i något annat sammanhang, men inte här. Det är
måttligt begåvat att skaffa sig vapensystem eller genomföra övningar om man
inte har klart för sig vad det är man vill åstadkomma och hur olika förmågor
kompletterar varandra. Det finns inget skäl att skapa sig förmåga att slå
angriparens stridsgrupper om de inte kan lokaliseras, lika lite som det finns
skäl att lokalisera dem om vi inte kan slå dem. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Kopplat till
det glesa slagfältet finns också ett några specifika faktorer som vi kan
utnyttja, eller måste ta hänsyn till.</span><br />
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vill
vi göra en angripare gripbar måste vi ha potenta system som har ett
rörlighetsöverläge gentemot en angripare som rör sig på marken, både för att
göra honom gripbar för anfall som för att försvåra för olika stridsgrupper att
förena sig.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
inneboende svaghet i hos angriparens stridsgrupper är deras tämligen låga
underhållssäkerhet, tvingas de till strid så kommer de snabbt behöva tillföras
förnödenheter, främst ammunition.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">En
angripares stridsgrupper kommer för att kunna föra strid mot andra
kvalificerade förband till stor del vara beroende av långräckviddigt understöd.
</span></div>
<br />
<div style="margin-left: 18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Omsatt till en mera konkret nivå, hur utveckla Armén, skulle
det innebära att:</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det
måste finnas långräckviddiga bekämpningssystem för att: tidigt kunna försvåra
för en angripare att föra in förband i Sverige via i övrigt oförsvarade platser,
på långa avstånd kunna påföra en angripare förluster när vi påverkat hans
möjligheter till ett spritt och rörligt uppträdande. </span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vi
måste ha förmåga att, åtminstone i två landsändar samtidigt, genom rörlig
strid, och efterhand, kunna slå några fientliga stridsgrupper bestående av
flera bataljoner – det kräver kvalificerade, allsidigt sammansatta, anfallsförband
som uppträder kraftsamlat och har uthållighet nog för att genomföra upprepade
strider. Att det inom rimlig tid skulle gå att flytta större förband mellan
södra och norra Sverige har inget med verkligheten att göra.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Det
måste finnas en komponent som gör det möjligt att bedriva ”aktiv jakt” över
stora ytor i syfte att påföra angriparen förluster och därmed tvinga honom till
olika skyddsåtgärder. Något som nedsätter såväl hans rörlighet som
handlingsfrihet att utnyttja sina vapensystem optimalt. Det gör honom gripbar
för anfall och försvårar för olika stridsgrupper att stödja varandra. Här talar
vi om system som attackhelikoptrar och beväpnade drönare. </span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">I
samband med anfall mot en angripares stridsgrupper är det viktigt att
kontinuerligt, under flera dygn, kunna bekämpa helikoptrar och
transportflygplan som en angripare kan utnyttja för att tillföra
förnödenheter.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Vi
måste välja ut ett antal områden som kan utgöra plattformar för vår strid och där
angripare inte kan nå snabba framgångar genom att agera endast med någon
enstaka stridsgrupp. Genom att definiera områdena är i förväg, i fred, finns
det goda möjligheter att vidta förberedelser och därmed få ut god effekt av
andra förbandstyper än utpräglade anfallsförband. Här finns det skäl att titta
på det koncept som Sebastian Merlöv (@SMerloev) beskriver i sitt inlägg på
KKrVa blogg, 14.januari 2019, fast i större skala. Genom att vi talar om mindre
områden (relativt sett) så kan förbandstätheten bli tillräckligt hög för att
angriparen inte längre ska ha förmånen av att kunna manövrera fritt – det glesa
slagfältet blir mindre glest. För att undvika missförstånd, det är inte
”befästa” områden, utan områden där vi kan begränsa hans rörelsefrihet för att
vinna tid och göra angriparen gripbar för bekämpning och anfall.</span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">De
områden som ter sig operativt speciellt viktiga är Boden/Luleå,
Östersund/Trondheim, Stockholm/Södertörn, Blekinge,
Västergötland/Göteborg.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De är dessutom terrängmässigt
tämligen gynnsamma ur försvars- och fördröjningssynpunkt, där man kan få god utdelning
av strid med olika typer av skytte- och jägarförband. Områdena är tillräckligt
stora för att utgöra plattformar för egen mark-, sjö- och flygstridsverksamhet,
samtidigt som de inte större än att enstaka anfall av måttligt stora fientliga
stridsgrupper in i områdena kan försvåras, dock inte avvärjas, under viss tid
med en rimlig truppinsats. </span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Rörelser
och strid över stora ytor kommer göra angriparen beroende av väl fungerande
sambands- informationssystem för att säkerställa understöd från olika
långräckviddiga vapensystem, utöva ledning och för att få underrättelser om vår
verksamhet. Vår förmåga till kvalificerad elektronisk krigföring i olika former
kommer därför var en viktig komponent för att minska stridsgruppernas såväl
offensiva som defensiva som kapacitet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<br />
<div style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Alla
markbundna funktioner i Försvarsmakten måste ha förmågan att genomföra
kvalificerad markstrid, om inte annat i rent självförsvarssyfte. Artilleri-,
lednings-, transport-, basförband m fl kommer alla löpa risken att angripas av
en mekaniserad motståndare, något som ställer krav på lämplig vapenutrustning,
och än mer på soldaters och officerares utbildning – alla måste vara hyfsat bra
infanterister. </span></div>
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Med detta
sagt om det glesa slagfältet - det behöver inte alltid bli så. Det kan väl
tänkas situationer där en angripare, om han bara har ambitionen att behärska en
mindre del av landet för att kunna utnyttja det som plattform för olika
långräckviddiga system, försöker skapa en rimligt sammanhängande front för att
skydda dessa system, säg i södra Skåne som ett tänkbart exempel. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Den
skisserade modellen ger även goda möjligheter att hantera en sådan situation
genom den tämligen starka anfallskomponent den innehåller, kombinerad med
långräckviddiga bekämpningssystem. För att skydda ett tillräckligt stort område
kommer då angriparen tvingas att sätta in, och över tid skeppa över eller flyga
in, stora styrkor. Något som skulle ge våra flyg- och marinstridskrafterna goda
möjligheter att verka, även om angreppet inleddes överraskande och vi därmed
hade begränsade möjligheter att påverka hans inledande tillförsel av
markstridsförband. Dessutom, de områden som vi definierat som avgörande för vår
verksamhet, som ofta också sammanfaller med de an angripare skulle vilja
utnyttja, kommer inte heller kunna tas med begränsade insatser. Inom dessa
områden kommer det även finnas uttalat goda möjligheter att möta olika
”gråzonshot”.</span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Visst, det
som skissas ovan är en större armé än den som Försvarsberedningen föreslår.
Ungefär dubbelt så stor, och med vissa vapensystem som idag inte finns i
planerna. Men det är en armé utformad för att möta de hot vi kan ställas inför
och inte en funktion av de garnisoner som råkade blir kvar efter nedläggningarna
i början på 2000-talet. Höstens försvarsbeslut, avseende perioden 2021-25, kan
därför bara vara en startpunkt för att skapa en trovärdig och därmed avskräckande
krigföringsförmåga. </span><br />
<br />
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>*****</span><br />
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-47939515377599426672019-05-15T11:20:00.000+02:002019-05-15T11:20:55.563+02:00Försvarsberedningens rapport – ett första intryck<br />
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">En första (snabb)
genomläsning ger en blandad bild. Här mina spontana intryck. Först några övergripande
kommentarer därefter vissa detaljsynpunkter. Det är ett gediget arbete som
utförts. Genomförs beredningens förslag kommer Sveriges försvarsförmåga att öka
- dock inte till en nivå som motsvarar behoven i dagens och morgondagens
säkerhetspolitiska miljö.<span style="margin: 0px;"> </span>Nedanstående
synpunkter utgår från att beredningens förslag realiseras, trots de politiska piruetter
vi just nu ser avseende finansieringen av det som beredningen föreslår.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Den stora
bristen i utredningen är att man i arbetet inte lyckats enas om att det på
sikt, mot 2030, krävs ytterligare satsningar för att skapa ett trovärdigt
försvar. Det innebär att även om beredningens förslag genomförs fullt ut kommer
det finnas allvarliga luckor i vår operativa förmåga. Visserligen var
beredningens uppdrag att titta på perioden 2021-25, där den föreslagna nivån på
1,5 % av BNP kanske kan ses som rimlig med hänsyn till den tid det tar att
omsätta pengar i förmåga. Dock, med de ledtider som finns, ofta tio år, för att
anskaffa materiel, utbilda personal, begära bygglov mm, krävs längre
inriktningsperioder än 5 år – den komponenten saknas. Att man politisk inte
vill binda upp sig ekonomiskt genom att lova stora framtida satsningar är
förståeligt. Det hade dock varit fullt möjligt att avdela vissa medel för att
vidta måttligt kostnadskrävande förberedelser, t ex miljöprövningar, göra
projektförberedelser för anskaffning av olika typer av materiel, öka
officersrekryteringen etc. Åtgärder som bäddat för att eventuella ytterligare
förstärkningar av försvarsanslaget 2025, som det tycks finnas en politisk
majoritet för, lett till utfall omkring 2030. Nu kommer utfall av eventuella
ytterligare förstärkningar av försvarsanslaget 2025 skjutas fram till 2035,
eller senare. Förutom att en sådan långsiktig inriktning skapat stabilare
planeringsförutsättningar för Försvarsmakten hade det också visat att Sverige
bygger en försvarsförmåga där vi kan bidra till säkerheten i vårt närområde,
och inte även fortsatt vara en säkerhetskonsument på andras bekostnad. Rapporten
ger därför intrycket av ett halvfärdigt projekt där ”konsensusnivån” 1,5 % av
BNP, eller 84 miljarder, blivit styrande i stället för frågeställningen ”hur
bör en krigsavhållande försvarsmakt se ut, vad kan och bör vi göra i närtid,
vad krävs på sikt och hur kan vi förbereda det?”. Den sista delen av frågan är
obesvarad.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Bara för att
nämna två uppenbara och behov som tydligt framgår av beredningstexten, men som
inte heller på lång sikt kan tillgodoses inom ramen för 1,5 %. Flottan behöver
utökas med en ”västkustflottilj” för att bidra till att skydda importsjöfarten,
samtidigt som andra delar av flottan ska kunna verka i Östersjön. Armén behöver
ytterligare minst en brigad för att göra det trovärdigt att Norrland kan
försvaras. Två brigader utgångsgrupperade i Norrland (och utbildade för att
verka där) är också en förutsättning för att kunna avdela en brigad för
insatser i Finland – något som beredningen föreslår, men som nu klingar väldigt
ihåligt. Att dessa två åtgärder inte skulle hinna realiseras inom den kommande
försvarsbeslutsperioden, oberoende av ekonomisk nivå, är klart. Däremot hade
det vara möjligt att nu vidta förberedelser som gjort det möjligt att ha dessa
förmågor på plats omkring 2030, om man kunnat planera för en högre anslagsnivå
efter 2025. Förutom de två konkreta exemplen på behov av ökade förmågor krävs det
också en anslagsnivå på avsevärt högre än 1,5 % för att efterhand kunna omsätta
sådan materiel som blir föråldrad omkring 2030 och strax därefter, det måste
planeras redan nu.<span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Med detta
sagt om den stora svagheten i beredningens rapport, frånvaron av en inriktning
mot höjda anslag efter 2025, ska det framhållas att de åtgärder som föreslås
inom ramen för de nu aktuella en och en halv procenten, i mina ögon, är
ändamålsenliga och väl avvägda. Även om organisationen också framgent kommer
att vara alltför liten för att ge en trovärdig avskräckande förmåga så kommer
den att bli krigsanvändbar – ett stort framsteg jämfört med läget idag. Tonvikten
på de föreslagna åtgärderna ligger på att utnyttja redan anskaffad materiel, existerande
förbandsstrukturer och befintliga anläggningar till det yttersta. Existerande
stridsfordon renoveras, korvetterna ges adekvat luftvärnsförmåga, fler vapen
anskaffas till JAS-systemet, förrådsställd materiel förbandssätts m fl liknande
åtgärder. Förbanden bemannas fullt ut genom en utökning av antalet
värnpliktiga. De områden där det främst föreslås en utökning av organisationen
kanske inte är de mest publikknipande, logistik, ledning och indirekt eld, men
de utgör en förutsättning för att de övriga förbanden överhuvudtaget ska
fungera och kunna komma till verkan. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Ur operativ
synvinkel framstår den föreslagna förstärkningen på Gotland, upprättandet av en
brigad i Skåne och utbyggnaden av Flygvapnets bassystem som de kanske mest
betydelsefulla – förutom att krigsorganisationen blir operativt användbar och
inte bara taktiskt.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Det finns
många enskildheter i beredningens rapport som skulle kunna kommenteras. Jag
begränsar mig här till några få.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Att armén
ska innehålla tre mekaniserade brigader känns på gränsen till självklart då det
finns tre presumtiva ”brigadplattformar” (P 7, P 4 och I 19) och tillgången på
stridsfordon tillåter det. Här är det främst en fråga om bemanning, något som
kan lösas med ett ökat värnpliktuttag. Beredningen har också tagit hänsyn till
det behov av logistik- och indirekt understöd som en brigadorganisation kräver.
Att även förbanden i Stockholm benämns brigad, trots att det är bara är fråga
om två stridande bataljoner får väl hänföras till den politiska reflexen att vilja
ge sken av mer omfattande åtgärder än vad som motsvaras av verkligheten (inget
parti undantaget). Dock, även om benämningen brigad kan vara missvisande ger
det dock en struktur, ledning, logistik mm, som ökar förbandets förmåga. Det är
positivt. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Utvecklingen
av marinen framstår som oroande. Visserligen tillförs en ubåt, korvetterna ges
robotluftvärn och en amfibiebataljon sätts upp på Västkusten men det är svårt
att värja sig mot intrycket att beredningen haft svårt att bestämma sig för
vilken typ av marin vi behöver, och vilka uppgifter den ska lösa. Här, om
någonstans, framstår behovet av en mer långsiktig inriktning (och ökade anslag)
som helt nödvändig. I brist på medel för både omsättning av dagens korvetter
såväl som för en utökning av antalet fartyg tycks lösningen just nu vara ”vi
seglar vidare med det vi har, sen får vi se”.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Flygvapnets
utveckling är den som beskrivs tydligast. Kanske naturligt genom att den i
huvudsak är knuten till ett dominerande vapensystem, JAS, och att projektet
löper över en mycket lång tidsperiod. Här är det glädjande att beredningen sett
till helheten, inte bara plattformarna, utan också till vad som krävs för att
systemet ska kunna verka. Skrivningarna som pekar på att bassystemet ska byggas
ut visar tydligt på att förmågan till nationellt försvar är prioriterad –
flygvapnets överlevnad och uthållighet vid ett angrepp måste säkerställas. <span style="margin: 0px;"> </span><span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Hemvärnets
ökade betydelse framgår genom de betydande satsningar på bemanning och
kvalificerad beväpning som föreslås.<span style="margin: 0px;"> </span>En
helt rimlig inriktning med hänsyn till behovet av markstridsförband över ytan
och nödvändigheten att kunna möta olika typer av ”hybridhot”. Det snabbt och i
alla delar av landet. Det som däremot framstår som oklart är hur denna
utveckling av Hemvärnet ska kunna ske i praktiken. Samtidigt som det framhålls
att Hemvärnet självständigt ska kunna göra prioriteringar och identifiera behov
pekar den önskade utvecklingen på motsatsen. Ju mer kvalificerad beväpning, mer
krävande uppgifter och betydelsefullare roll i markstriden desto större kommer
samordningsbehovet med armén bli vad avser utbildning, utnyttjande av
skjutfält, samordnad materielförsörjning, utbildning, ledningsmetoder och
befälsförsörjning. Det accentueras dessutom av att beredningen också föreslår
att det ska skapas lokalförsvarsförband vars uppgifter till del kommer vara
likartade med Hemvärnets. Här får jag känslan att jakten på politiska
”popularitetspoäng” slagit igenom på ett olyckligt sätt – vi riskerar att få
två arméer med dubblerade funktioner och inbördes konkurrens. Knappast det
bästa sättet att använda fåtaliga resurser eller skapa hög effektivitet.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Den idag
stora bristen på officerare, och än mer så imorgon, har lett till att beredningen
kommit upp med ett förslag om hur modifiera dagens officersutbildningssystem
med en utvecklad variant av ”Särskild officersutbildning” (SOFU). Man skissar
på en modell där officersutbildningen ska inledas med att alla blivande
officerare, aktiva som reserv, ska genomföra en fullständig
värnpliktsutbildning som efterföljs av en befälskurs på ca ett år inriktad mot
uppgiften att leda lägre förband i strid. Det skulle göra att de
”officersaspiranter” som redan har en akademisk utbildning skulle kunna
utnämnas till officerare direkt efter befälskursen. De som saknar akademisk
utbildning skulle gå till Försvarshögskolan för akademiska studier, för att när
de är genomförda bli utnämnda till officerare. Reservofficerarna återgår till
sin civila gärning. Modellen intressant då den innebär att alla berörda skulle kunna
krigsplaceras på lägre nivåer (där bristen idag är som störst) två år efter
påbörjad militär utbildning, istället som idag efter först fyra år när det
gäller aktiva officerare. Sannolikt skulle därmed den så kallade
verksamhetsförlagda utbildningen vid Försvarshögskolan också kunna kortas ned
eller utgå, den är ju i huvudsak genomförd. Även de som av olika skäl hoppar av
utbildningen vid Försvarshögskolan, tämligen många, skulle därmed också vara
krigsplaceringsbara. Ytterligare en bonus är att ”befälskursen” skulle ha ett
så stort elevantal, nå en kritisk massa, att det var möjligt at bedriva
övningar där eleverna kan öva med varandra, och inte alltid vara beroende av extern
övningstrupp. Det skulle också finnas skäl och möjlighet avdela särskilt kompetenta
officerare för att leda kursen. Det vore en stor skillnad mot dagens tämligen plottriga
system med små grupper av olika elevkategorier som vid olika tidpunkter ska få
tillfälle till målinriktad ”plutonchefsutbildning” (motsvarande). Intressant
nytänkande av beredningen.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Sammantaget.
Beredningen har gjort så gott man kan inom givna ramar, och det har man gjort
bra. Ordföranden Björn von Sydow och huvudsekreteraren Tommy Åkesson, med
medhjälpare, förtjänar där stort beröm. Det finns alla skäl att ta åt sig
beredningens förslag. Det stora, och olösta, problemet är att det saknas en långsiktig
och tydlig ekonomisk inriktning, mot 2030, med ytterligare ökade anslag. Något
som lett till att det hus man var satt att bygga, ett trovärdigt försvar, bara
kommer att bli halvfärdigt. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"> </span>*****</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">P.S. Det
finns åtskilligt mer att skriva. Jag ber att få återkomma med andra aspekter
senare, bland annat med en analys av vilken operativ förmåga den föreslagna
organisationen kan tänkas få.</span></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-33067440809197997342019-03-12T19:11:00.000+01:002019-03-12T19:11:08.607+01:00Arméövning Northern Wind 2019 – storstrategi, inte bara svenskt egenintresse
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: large;"></span><br /></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Nästa vecka,
18-27 mars, genomförs en stor militärövning i övre Norrland med cirka
10 000 deltagare. Omkring 3000 kommer från Sverige och 1500 från Finland. Därutöver
deltar förband från Norge, USA och Storbritannien. Den största enskilda kontingenten
kommer från Norge, cirka 4500 man, i stort sett hela den norska armén.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Varför detta
stora intresse från våra grannar, och Nato, att delta i en svensk övning långt
uppe i norra Sverige?</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Svaret är
att övningen ytterst går ut på att kunna skydda sjö- och luftförbindelserna
över Atlanten. Det kan låta paradoxalt att en övning i Norrbotten har något med
Atlanten att göra, men förklaringen är inte särskilt komplicerad. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">I och med
att Nato återupptog sin försvarsplanering för Europa, efter den ryska
annekteringen av Krim 2014, har förstärkningstransporter från USA åter blivit
en vital komponent i försvaret av Europa – precis som de var under det kalla
kriget. Därmed har Ryssland, också som då, starka motiv för att kunna bekämpa
dessa transporter i händelse av en konflikt med Nato.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Rysslands medel
att påverka trafiken över Atlanten är i huvudsak de marin- och
flygstridskrafter som är baserade på Kolahalvön. För rysk del blir det därför
angeläget att såväl skydda basområdena varifrån dessa stridskrafter utgår, som
att kunna bekämpa de Natostridskrafter vilka skulle kunna hindra dem att nå ut
i Atlanten.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">De
Natostridskrafter som ska skydda atlantförbindelserna är i huvudsak baserade i
Storbritannien och Norge, till stor del i norra Norge. Det är ingen
tillfällighet att den norska försvarsmakten i huvudsak innehåller system, bland
annat fregatter och mycket kvalificerade ubåtsjaktflygplan, som mer är inriktade
på att hindra ryska operationer i Norskehavet än att direkt försvara Norge. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Ur rysk
synvinkel skulle det innebära stora fördelar om man kunde utnyttja finskt och
svenskt luftrum och ländernas markterritorium för att kunna bekämpa Natos baser
i Nordnorge. Främst kanske med attackflyg och kryssningsrobotar. Men, om möjligt,
också besätta dem och därmed definitivt säkerställa att de inte kan användas (något
som inte kan garanteras enbart genom flyginsatser). Besatta områden kan också
användas för att gruppera egna vapensystem vilka kan understödja striden om
Norskehavet och Nordsjön – ”motorvägen” från baserna på Kolahalvön ut i
Atlanten. Här kan det finnas skäl att påpeka att den som behärskar dessa
havsområden också behärskar de sjövägar som Sverige, Norge och Finland är
beroende av för sin försörjning, och för möjligheterna att ta emot eventuell
militär hjälp. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Det främsta
hotet mot de ryska basområdena utgörs av Natoinsatser med flyg och
kryssningsrobotar. I båda fallen skulle det vara en stor fördel om anflygningen
kan ske över norskt-svenskt-finskt territorium. För rysk del innebär det att ju
längre västerut det egna luftförsvaret kan verka med sensorer, luftvärnsrobotar
och flyg, desto bättre blir skyddet av basområdena. En framgruppering av ryska
luftförsvarssystem till norra Finland skulle öka djupet på den ryska
luftförsvarszonen med över tvåhundra kilometer, till norra Sverige med cirka
fyrahundra kilometer – en rejäl utökning av det luftrum som Nato skulle behöva
”slå sig igenom” för att nå de ryska baserna. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Att besätta
stora delar av, eller hela, norra Skandinavien blir därför ett avgörande
strategiskt intresse för Ryssland i händelse av en konflikt med Nato. Omvänt
gäller att det är lika viktigt för Nato att hindra Ryssland från att besätta
stora delar av området. Den som vinner den skarpa ”Northern Wind 20XX” kan
också ha vunnit ”Slaget om Atlanten”. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Ett ur
svenskt och finskt mycket obehagligt perspektiv är att det kan uppstå
situationer där Ryssland vill gardera sig inför en eventuell konflikt med Nato,
men där man i Moskva inte vet om krig kommer bryta ut eller inte. Man kan då
känna sig manad att, bara för säkerhets skull, ”låna” delar av finskt och
svenskt territorium. Det såväl för att utöka skyddet kring baserna på
Kolahalvön, som för att få ett bra startläge inför en eventuell konflikt med
Nato. I ett sådant läge riskerar Sverige och Finland att stå ensamma. Det finns
därför också ett starkt finskt och svenskt egenintresse att genom ”Northern
Wind”, och andra liknande övningar, förbättra möjligheterna till gemensamma
operationer i norra Skandinavien – förutom de storstrategiska kopplingarna.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Till dessa
operativa överväganden bör också läggas avskräckningsaspekten – den kanske
viktigaste. Ju mindre chans Ryssland har att lyckas med militära operationer på
Nordkalotten, i luften och på marken, desto mindre möjligheter har man att
avbryta förstärkningstransporterna över Atlanten. Därmed minskar Rysslands
möjligheter att lyckas med eventuella militära operationer i övriga Europa. Något
som rimligen borde minska lusten att ge sig in på militära äventyrligheter,
exempelvis i Centraleuropa eller Baltikum. Ett trovärdigt svenskt försvar i
övre Norrland, som också kan och har förberett att agera tillsammans med andra,
utgör ett bidrag till att öka stabiliteten i såväl i vårt närområde som i
Europa.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Här uppstår
frågan, har Sverige dragit konsekvenserna av detta - norra Skandinaviens starkt
ökade strategiska betydelse? Både ja och nej. Northern Wind 2019 är ett tydligt
ja. Vi övar ihop med dem med vilka vi har ett starkt gemensamt intresse att
försöka hindra ett ryskt försök att ta hela, eller delar av, norra Skandinavien
– det är bra. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Samtidigt
ska vi vara medvetna om att sannolikheten för att hela den norska armén, en
brigad, eller förband från andra Natomedlemmar, ska hjälpa oss att försvara
norra Sverige är en orealistisk planeringsförutsättning. Även Norge kommer ha
behov av kvalificerade markstridsförband på sin sida om gränsen - fördröja
framträngande i Finnmark och för att avvärja eventuella luftlandsättningar
eller landstigningar. Inte heller är det helt säkert att Nato alltid kommer
vara angripet när det kan uppstå ett militärt hot mot Sverige. Vi är inte
medlemmar i alliansen – någon automatik för att få militär hjälp finns inte.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Försvaret av
norra Sverige kommer alltid vara ett i huvudsak svenskt ansvar. Det kan dock
uppstå tillfällen där vi kan få stöd, eller i helhetens intresse borde ha
förmåga att stödja grannländerna. Det stora problemet idag är vår bristande militära
förmåga. Även om vägarna i övre Norrland är tämligen få och möjligheterna att
fördröja en angripares framryckning på marken är ganska goda (dock ofta överskattade)
räcker inte några enstaka bataljoner långt i ett område som är lika stort som
Belgien och Holland tillsammans, eller dubbelt så stort som Danmark (jämförelserna
är gjorda mot Norrbottens län, ca 98 000 km2). Än mindre finns det några
resurser med vilka vi på ett substantiellt sätt skulle kunna stödja Finland
(eller Norge). </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Möjligheterna
att hindra Ryssland från att utnyttja svenskt luftrum är också begränsade. Flygvapnets
förutsättningar att verka i norra Sverige är måttliga och vår luftvärnsförmåga
i stort sett obefintlig.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Norra
Skandinavien försvaras idag på marken i praktiken av Finland. Vi bör inte göra
oss några illusioner om hur mycket Finland är berett, och har möjligheter, att
satsa i norr. Finland kommer alltid att prioritera försvaret av de södra
delarna av landet. Självfallet kommer Finland att göra stora ansträngningar för
att försvara finska Lappland, men det är mer än tveksamt om man i Helsingfors
ser det som sin uppgift att försvara norra Sverige och därmed också norra Norge
– speciellt om de andra länderna gör måttliga ansträngningar att själva göra
det.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Sammantaget.
Northern Wind 2019 är en avsevärt viktigare övning än vad som kan synas vid ett
första påseende. Den utgör en tydlig signal till Ryssland att norra
Skandinaviens betydelse, kopplat till atlantförbindelserna, uppmärksammats av
alla de nordiska länderna. Man riskerar därför att möta ett samordnat motstånd
från Finland, Sverige och Nato – det höjer tröskeln för ett angrepp. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Förhoppningsvis
visar övningen också att vi i Sverige insett vår nyckelroll i sammanhanget, och
därmed även utgör startpunkten för att återskapa en trovärdig militär förmåga i
övre Norrland. Där med den trefaldiga uppgiften: försvara vårt eget
territorium, ”hålla ryggen fri” för Norge, och att kunna stödja Finland. Det
skulle vara ett viktigt bidrag till ökad stabilitet såväl i vårt närområde som
Europa i övrigt.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"> </span>*****</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">P.S. Jag
önskar alla deltagare i Northern Wind 2019 lycka till – ha en bra och spännande
övning. </span></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-64741885270827831622018-10-31T19:38:00.000+01:002018-10-31T19:38:03.920+01:00Officersprofessionen – vad är det?
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<i>Inlägget finns också publicerat i Officerstidningen 6/2018</i></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<i><br /></i></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Jag har med
stort intresse läst Officerstidningens artiklar om officersprofessionen införda
i nr 1-4/ 2018. Mycket att ta fasta på, dock tycker jag att artiklarna genomgående
är för grunda i två avseenden:</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 0px 48px; text-indent: -18pt;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><span style="margin: 0px;">-<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt "Times New Roman"; margin: 0px;">
</span></span></span><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">de
begränsade resonemangen kring varför det överhuvudtaget behövs officerare –
något som rimligtvis borde vara styrande för vad som är professionen, </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px 48px; text-indent: -18pt;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><span style="margin: 0px;">-<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt "Times New Roman"; margin: 0px;">
</span></span></span><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">frånvaron
av ledarskapsaspekten – en helt central del av professionen. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Varför har
länder militära organisationer? Det är för att kunna föra krig. Om det sker i
försvarssyfte eller i aggressiva syften spelar ingen roll, det är fortfarande
fråga om krig. För att kunna föra krig krävs medel av olika slag, soldater,
stridsvagnar, fartyg, flygplan, logistik, sambandssystem och mycket annat, som
måste kunna samordnas och ledas. De personer som ska ha de kunskaper och
förmågor som krävs för detta är officerarna. Fanns inte detta behov behövdes
heller inga officerare. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">För att
undvika missförstånd så vill jag påpeka att angrepp mot Sverige kan ta sig många
former. Hybridkrig av olika slag, cyberkrig, påverkansoperationer och småskaliga
eller storskaliga väpnade operationer. Gränsen till vad som kan betraktas som
”krig” och annan verksamhet som hotar samhället kommer alltid att vara oklar. Olika
metoder och medel för att möta hoten som polis, IT-skydd, diplomati, militära
maktmedel mm kommer att komplettera varandra, och spela större eller mindre
roll beroende på hur angreppen ser ut. Kunskapen om och förmågan att hantera de
militära maktmedlen är officerens unika bidrag – det finns det ingen annan som
kan och utgör därmed också det som kännetecknar officersprofessionen. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Mot detta
kanske någon vill invända att officerare gör, och måste göra, så mycket annat
än att leda förband eller andra med strid förknippade uppgifter i samband med
någon typ av angrepp. Det är helt sant. Krig är inte normaltillståndet, officeren
verkar i huvudsak under fredstida förhållanden. Frågan är dock på vilken grund
denna fredsverksamhet bedrivs? Går det att leda materielutveckling, utbildning,
personaltjänst, taktikutveckling och allt annat som krävs för att skapa en
organisation som ska verka i krig utan att ha ingående kunskaper om vad som då krävs
av organisationen och dess medlemmar? Tveksamt. Att officerare även deltar i
andra verksamheter som inte direkt bidrar till Försvarsmaktens utveckling som t
ex nedrustningsförhandlingar, stödja andra myndigheters planläggning, agera som
observatör i orosområden mm grundar sig också på hans eller hennes kunskap om vad
militär våldsanvändning innebär i praktiken, i stort som smått - varför annars använda
officerare? <span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Att det i
många officersbefattningar (främst då i fred) ingår uppgifter som
förhandlingar, budgetarbete och personalplanering är inget unikt för
officerare. Läkare, jurister, ingenjörer och många andra löser också sådana arbetsuppgifter,
men det är knappast något som konstituerar dessa professioner. Att inkludera
allt för många av de arbetsuppgifter som någon kan ställas inför i olika
sammanhang i en beskrivning av en profession leder till att det efterhand
uppstår tveksamheter kring vad som är professionen, med följd att primärt
nödvändiga kunskaper och förmågor riskerar att urholkas för att tillgodose
sekundära önskemål. I Försvarsmaktens fall kan det i värsta fall leda till att
organisationen, i större eller mindre utsträckning, tappar fokus på sin
huvuduppgift. En överhängande risk om de som leder olika delar av organisationen,
hög som låg, inte ser det som sin i alla avseenden viktigaste uppgift att
förbereda sig själva och organisationen på de krav och uppgifter som ett krig skulle
innebära.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Den andra
aspekten som bara hanteras rudimentärt, om ens överhuvudtaget, i artiklarna är
ledarskapets centrala betydelse som en del av att vara officer. Inget annat
yrke ställer så stora krav på ledarskap som det ställs på officerare i krig.<span style="margin: 0px;"> </span>Kraven är så extrema att de måste ses som något
unikt för professionen. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Att som
förbandschef motivera sina underlydande till att genomföra saker som innebär uppenbar
livsfara, och även att få verksamheten att fortsätta när förlusterna inträffar,
är krav som inget annat yrke ställer. Helt avgörande för att kunna utöva ett
bra ledarskap är personalens förtroende för chefen. Detta förtroende bygger på många
olika komponenter där den avgjort viktigaste är att de underlydande uppfattar
att chefen ”kan jobbet och har klart för sig vad det innebär för oss”.<span style="margin: 0px;"> </span>Det vill säga att alla känner att chefen har
en gedigen kunskap om sitt förband och dess förmågor och också har en klar
uppfattning vad olika beslut innebär för dem som ska genomföra besluten. Skulle
de underlydande börja tvivla på att chefen har dessa egenskaper kommer det påverka
allt och alla – vem vill riskera livet i onödan på grund av dålig ledning. Detta
oberoende av nivå, pluton, kompani, bataljon eller brigad. Likaså, uppfattas
staber leva i en värld skild från verkligheten leder det till samma negativa
effekter. Något som ställer höga krav på stabsmedlemmars kunskap om och känsla
för verksamheten ”på fältet”.<span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Även stabstjänst
ställer höga krav på gott ledarskap. Stabsarbete i krig är en krävande
verksamhet som behöver en mycket fast ledning – det sker oftast under stark
tidspress och får inte bli fel. Brister i behandlingen av beslutsunderlag och därmed
i förlängningen dåliga order kan leda till utomordentligt allvarliga
konsekvenser som sällan kan rättas till i efterhand – till skillnad från i de
flesta fredsmässiga verksamheter, civila som militära. Man får heller inte glömma
att även staber kommer råka ut för bekämpning och drabbas av förluster. Det är
ingen ursäkt för att stabens verksamhet får upphöra - förbanden måste fortsatt
ledas. Något som också kommer att kräva ett rejält mått av mycket handfast ledarskap,
förutom kunskap, hos dem som ska leda verksamheten vidare.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Ytterligare
en aspekt på militärt ledarskap, eller om man så vill att vara militär chef, är
kravet att under extremt påfrestande förhållanden, ibland under livsfara, på
begränsat underlag fatta och genomdriva beslut vars konsekvenser man ofta bara
kan gissa sig till. Detta gäller alla – korpral till general. Detta kan nog
också betraktas som en för militära organisationer tämligen unik egenhet. Det
intressanta med denna aspekt är att den beskriver krav på officerens
personlighet, inte kunskaper eller praktiska förmågor. Här är det frågan om mentala
egenskaper som beslutsvillighet och vilja att ta ansvar. <span style="margin: 0px;"> </span>Egenskaper som sällan är medfödda, men som kan
utvecklas genom utbildning och övning. Det är få andra professioner som strävar
efter att forma utövarnas personlighet.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Sammantaget.
Det är kriget med dess krav på speciella kompetenser och personliga egenskaper som
konstituerar officersprofessionen. Den består av två unika komponenter som
skiljer den från andra professioner: den speciella yrkeskunskap som krävs att
leda strid och annan med strid förknippad verksamhet och den typ av ledarskap
som krävs för detta. En djup förståelse för vad dessa två faktorer innebär är
också grunden för att lösa de flesta arbetsuppgifter som officeren har att lösa
i fred. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Att inte
ständigt ha för ögonen varför vi överhuvudtaget har officerare och det som är
unikt för officersprofessionen och låta det styra urval, utbildning och kompetensutveckling,
faktorer som också formar officerens självbild, uppstår risken att såväl den
enskilde såväl som den organisation som officerarna är satta att leda glömmer
varför de finns – att kunna föra krig.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Karlis
Neretnieks </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">@neretnieks</span></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-76721140420893888292018-10-04T19:08:00.000+02:002018-10-04T19:08:34.098+02:00NATO and Scandinavian Strategic Interdependence
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-size: large;"></span>
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Scandinavian military security must be seen as a whole
where all countries concerned, Norway, Sweden and Finland are heavily dependent
on each other in case of a war in the region. A fact quite seldom discussed or
analysed in depth. Something that is quite surprising as it has implications
not just for the Scandinavian countries but also for NATO´s possibilities to
defend Europe. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The current debate is mostly narrowly concentrated on
the problems connected with NATO´s possibilities to defend the Baltic States,
focusing on the Baltic Sea and nearby territories. This obscuring the problems
connected with the defence of Norway and Finland, and how that might influence
operations in the whole region. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">That Sweden will be affected by Russian military
actions in connection with an armed conflict in the Baltic States is
self-evident. NATO has to use Swedish air space to defend its alliance members
Estonia, Latvia and Lithuania. To have access also to Swedish land and sea
territory would give further advantages. For example basing antisubmarine
assets or long range air defence systems on Swedish territory to reduce Russian
freedom of action in the Baltic Sea. Russian planners are of course aware of
this and would do whatever needed to prevent this. One obvious option is to
“borrow” Swedish territory to deploy long range anti air and anti-ship
missiles. Thereby making it difficult for NATO operate in and over the Baltic
Sea. In reality creating a “wall” cutting off the Baltic States from the west,
except the narrow corridor between Poland and Lithuania, which can be closed by
Russian forces deployed in the Kaliningrad exclave.<span style="margin: 0px;"> </span><span style="margin: 0px;"> </span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"></b></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Despite Finland not being a member of NATO it probably
would be dragged it into a war where NATO has to defend the Baltic States. Due
to its geographic location it acts as a flank guard for both Norway and Sweden,
to a large extent blocking Russian possibilities to conduct operations against
northern Norway and the northern half of Sweden. Thus making it a common
interest for both countries and NATO, to support Finnish defence efforts. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Finland having substantial military assets on its own,
an army consisting of some 280 000 soldiers plus large reserves of trained
personnel, an air force consisting of 60 fighter aircraft and a navy well
suited for operations in the Finnish archipelago, will not be a walk over for
Russia. Nevertheless Finland will be dependent on outside support to be able to
sustain a prolonged war effort. In some areas, as advanced munitions, support
probably will be needed quite early. If NATO could render support with weapons
systems as combat helicopters and advanced drones, systems that the Finnish
armed forces doesn´t have in its own inventory, that would probably also be
most welcome.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Although Finland has a well organised “economic
defence” with stockpiles of food and other vital necessities a modern society
will have great problems if its industry is cut off from the outside world.
This leads to perhaps Finland´s greatest vulnerability – its dependence on
reasonably safe lines of communications, by sea, air and land. If there is an
armed conflict in the Baltic Sea region it is very probable that more or less
all shipping to and from Finland will cease. Thereby affecting approximately 80
% of Finland´s trade. Finland would become totally dependent on what could be
transported through Sweden or in Swedish airspace. <span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">This interdependence; Finland protecting the northern
half of Sweden and Sweden keeping lines of communication open to Finland
unfortunately hasn´t been given enough consideration in Swedish defence
planning. This of course also has great implications for Finland´s
possibilities to receive help from NATO.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">In the nineteen-thirties, there were plans to support
Finland by sending Swedish forces and weapons to Finland in case it was
attacked by the Soviet Union. The plans to support Finland with ground troops
were never implemented, a fact that still to some degree plays a role in
discussions regarding Finnish-Swedish military cooperation. Regardless of not
wanting to participate in a war when the Soviet Union attacked Finland in 1939
it was not just out of solidarity with a small neighbour that Sweden in 1939/40
provided Finland with 25 fighter planes (every fourth plane in the Swedish air force),
144 pieces of artillery, 135 000 rifles and 51 million cartridges. Finland´s
role as a “flank guard” for Sweden was fully understood. During the Cold War
the plans were less ambitious but it was still very clear to the Swedish
government, as well as in Finland, that the defence of Finland also was a part
of the defence of Sweden, and that it was in the interest of both countries to
support each other. In the sixties and seventies when both countries operated
the same type of jet fighters, the SAAB 35 Draken, Sweden kept a number of
Drakens, officially a part of the Swedish air force, in store that could be
transferred to Finland on short notice. At the same time Finland had a larger
number of trained pilots than necessary just to fly the then existing Finnish
planes (at the time Finland was forbidden to have more than 60 fighter aircraft
according to the Finnish- Soviet peace treaty of 1947).<span style="margin: 0px;"> </span>Such options don´t exist anymore. Sweden has
nothing to spare if there would be a serious crisis or a war in the region. <span style="margin: 0px;"> </span><span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The scope of the problem today can be illustrated by
some of the challenges Sweden faces if also the needs of Finland would be
incorporated in Swedish defence planning. To keep sea lanes to the Swedish west
coast, Gothenburg (see map above) and other harbours, is not just a necessity
for Sweden to be able to export and import goods or receive military help for
purely national reasons, it also becomes a part of protecting its northern
flank by helping Finland to sustain its war effort without being dependent on
sea lanes in the Baltic. Presently Swedish capabilities to keep sea lanes and
harbours open on its west coast are very limited. The naval resources for mine
hunting and anti-submarine warfare needed don´t exist, if you are not prepared
to move the few existing assets from the Baltic to the west coast. Leaving the
east coast (the Baltic) devoid of naval capabilities. The reserve alternative
if the Swedish west coast can´t be reached for one reason or other, for
instance that the narrow sea lanes through the archipelago have been mined, is
the Norwegian harbour Trondheim. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The next step, regardless if the goods comes by sea to
Gothenburg or Trondheim, is land transport across Sweden, either to harbours in
the Gulf of Bothnia or across the Swedish-Finnish land border in the far north.
In the first case, sea transport across the Gulf of Bothnia, both harbours and
sea lanes have to be protected for the goods to reach Finland. Here the Aaland
Islands, between Finland and Sweden, play a crucial role. Whoever can deploy
forces there, will be in control of the inlets to the Gulf of Bothnia. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">When it comes to getting goods across the Finnish-Swedish
land border isn´t just a question of long and vulnerable land transports, the
distance from Gothenburg on the Swedish west coast to the border crossing at
Haparanda in northern Sweden is 1366 kilometres. It also a question of being
able to defend the northern parts of both Finland and Sweden, exactly those
parts of both countries that Russia would like to use to be able to operate
against NATO forces and installations in Norway. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Apart from mainly military capabilities needed it is
also clear that Swedish war time planning when comes to plan for the capacity
and sustainability of the Swedish transport system, bridges, roads and railways
etc. it has to take Finnish needs in to consideration, not only Swedish
national needs</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Equally important as securing sea and land
communications also air corridors over Sweden have to be kept open. Although
the amount of goods that can be transported by air is limited, compared with
sea transports, it is a crucial component as it makes it possible to provide
vital, especially military, goods to Finland very fast. It is also a way to
facilitate NATO air operations in support of Finland by reducing the need for
NATO to allocate resources to protect its air assets when overflying Sweden.<span style="margin: 0px;"> </span>A strong air Swedish air defence is therefore
also a vital Finnish (and NATO) interest. Here one has to take Swedish
geography in to consideration. Sweden is, in a European context, a very long
country. The distance from its northern tip to its southernmost parts is
approximately the distance between Copenhagen and Rome, some 1600 kilometres.
Unfortunately the two areas most likely to be attacked are in the opposite ends
of the country. The southern part of Sweden in connection with Russian
operations in the Baltic States, northern Sweden in connection with Russian
operations aiming at northern Norway. Existing Swedish air defence assets,
fighters and ground based air defence systems, might be just enough to handle
one of these directions, definitely not both simultaneously.<span style="margin: 0px;"> </span>Making it very doubtful if any air corridors
to Finland can be kept open without neglecting other vital tasks.<span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The main reason why northern Norway is of such great
importance is the strategic role of Russian assets based on the Kola Peninsula.
Apart from being the home of Russia´s ballistic missile submarines forming a
crucial part of Russia´s second strike capability, it is also the staging area
for conventional operations in the Norwegian Sea and the Atlantic. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">In the first case, the strategic ballistic submarines,
Russia might have an interest in increasing the depth of the defence zone around
the Kola peninsula by deploying air defence systems as far west as possible, in
case of a crisis or a war. By deploying such systems for example in northern
Sweden the depth would increase by some 500 kilometres. Such a move would
affect NATO´s air operations in the far north, both when it comes to using
bases in northern Norway but also put restrictions on how to use airspace. This
would also affect NATO´s possibilities to support naval operations aiming at
keeping track of the Russian ballistic submarines in the Barents Sea and the
Norwegian Sea. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The second reason for Russia to try to influence, if
possible stop, NATO´s air and sea operations from bases in northern Norway is
equally important. During the Cold War one of the main tasks of the submarines
and long-range aircraft based on the Kola Peninsula was to try to cut the sea
lanes across the Atlantic, thereby making it impossible to ship reinforcements
from the US to Europe, REFORGER (</span><span lang="EN-GB" style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">REturn
of FOrces to GERmany</span><span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">). After the Cold war this concept was abandoned
by NATO as war planning for a conflict in Europe was seen as irrelevant. The
breakup of the Soviet Union and Russia´s economic problems also forced Russia to
drastically reduce its assets for such operations. Northern Norway lost much
its strategic importance. Today that has changed again.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">NATO is again planning for shipping reinforcements
across the Atlantic and Russia has partly rebuilt, and continues to increase,
it its capability to act in the Atlantic. This makes the defence of northern Norway
not just a problem for the Scandinavian countries but for Europe as a whole. It
is no coincidence that both the UK and Norway are buying new P-8A Poseidon
Maritime Patrol Aircraft, nine respectively five, to patrol the Norwegian Sea
and the northern Atlantic.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">From Scandinavian or Nordic point of view these
increased Russian capabilities and their strategic importance is quite
alarming. Not just that it creates strong motives for Russia to attack NATO
facilities in northern Norway, it also threatens the whole regions connections
with the outside world. Even if Russia might encounter problems attacking ships
and planes moving across the Atlantic it is obvious that isolating the
Scandinavian Peninsula would be a quite easy task if NATO could not operate
from bases in northern Norway. Just as in the case of Finland, both Norway and
Sweden, are dependent on secure sea lanes for export and import of vital goods
and for receiving military help. Both countries, as well as Finland to some
extent, build their war planning on help from NATO, in reality from the US.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The defence of Norway, especially northern Norway,
therefore is a vital common interest for all the Scandinavian countries as well
as for NATO. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Taken together we see a situation where Norway and
Sweden are dependent on Finland´s ability to defend its own territory, which
makes Finland dependent on Swedish capabilities to provide safe communications
to Finland. We also see that, Sweden´s ability to defend its own territory,
depends on Sweden and Finland helping Norway to defend its territory, thereby
making it possible for NATO to safeguard air and sea communications to
Scandinavia. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The question then arises, what does the situation look
like today. To begin with Finland.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">As already mentioned, Sweden´s ability to keep sea lanes
to its west coast open is limited. The Swedish navy consisting of seven surface
combatants, four submarines and five mine countermeasures ships, will have to
choose if to deploy in the Baltic or on the west coast. In reality it means a
choice between defending Swedish territory against a Russian attack aiming at
deploying long range air defence systems on Swedish soil or trying to keep sea
lanes to the outside world open. A very tricky choice as defending Swedish
territory would be in the interest of not just Sweden but also for NATO, as it
would facilitate NATO operations in defence of the Baltic States. At the same
time both Sweden and Finland are dependent on goods reaching Swedish harbours. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">When it comes to secure safe transports through Sweden
to Finland that would depend on two components, the ability of the Swedish air
defence to protect the transport system against attacks and resources to repair
damaged infrastructure. Regarding air defence there is an obvious lack when it
comes to defence against cruise missiles or similar long-range systems, now becoming
a “standard threat” against fixed targets. There are no preparations made to
repair infrastructure on a scale that would be needed in war time.<span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">This said, both Sweden and Finland have recognised the
need for closer military cooperation between the two countries. During the last
years a number of initiatives have been taken to increase the ability of the
armed forces of both countries to cooperate in case of a serious crisis or war.
The air forces and the navies train together more or less on a routine basis.
Army units regularly participate in each other’s exercises. There is an
exchange of staff officers between ministries of defence and headquarters. On
the political level it has been stated that there will be (is) common
operational planning for situations beyond peace. This cooperation does,
however, not mean that the countries will send substantial resources to help each
other, such resources just don´t exist. The real advantage will be that it will
complicate Russian planning. Will it have to meet an enemy that can and will conduct
joint operations or not? The level of deterrence will increase and more
contingencies will have to be taken in to consideration during a campaign. The
weak spot in this Swedish-Finnish concept is the uncertainty of how much can
you trust your partner going to war on your behalf. Will Finland go to war
against Russia to help Sweden to defend Gotland, if it sees a possibility to
keep out of a war in the Baltic Sea region? Even if it means that Sweden will
not be able to secure Finland´s communications with the outside world? Will
Sweden go to war against Russia if there is a Russian attempt to increase the
security zone around the bases on the Kola Peninsula by occupying some Finnish
territory? </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">As long as there is no binding defence treaty between
the two countries, something that is very unlikely, this will be a great
obstacle to deeper cooperation. Neither country will take the risk to make
itself dependent on the other when it comes basic war fighting capabilities,
like air defence, logistics etc.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The problem of defending the far north is equally complicated.
Here it is a question of coordinating the actions of three countries, Finland,
Sweden, Norway and NATO. Although the defence of northern Norway and keeping
land connections to Sweden is of great importance to Finland its ability to
fight a war depends on the defence of southern Finland where the vast majority
of people live and where most of its civilian resources are located. With a
land border of 1300 kilometres with Russia it will have to choose where to
concentrate its military efforts, it will not be in the north.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The Swedish situation is somewhat different having the
Baltic Sea as an obstacle that Russia has to cross before reaching Swedish
territory. But in principle it has great similarities with Finland´s situation.
The southern part of the country is most densely populated and holds most of the
resources needed to fight a war. It is also that part of Sweden that has to be
defended to facilitate NATO operations in support of the Baltic States. Perhaps
also a prerequisite for Sweden to receive help from NATO. Making it worthwhile
helping Sweden but also making it possible. The infrastructure needed to
receive help is situated mainly in southern Sweden. At the same time northern
Sweden has to be defended to protect NATO´s operations in the Norwegian Sea and
the Barents Sea.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">During the Cold War, with the then quite large war
time establishment, this dual task was solved by planning to repel an invasion
across the Baltic Sea in the south and fighting a prolonged campaign in the
north, several months. In southern Sweden strong air defence and anti-ship
capabilities, some 400 fighter aircraft and 30 surface combatants plus 12
submarines, backed up by a land component consisting of five divisions that
would counterattack wherever an enemy managed to land on Swedish soil. In the
north three divisions, supported by local defence forces, were prepared to delay
a Soviet attack towards Norway. <span style="margin: 0px;"> </span>Sweden
was the shield behind which NATO could operate from Norway.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Today the situation is drastically different. The
Swedish armed forces consisting of all together two brigades, some ninety
aircraft, seven surface combatants and four submarines are mainly concentrated
in southern Sweden. To meet an enemy advancing through northern Sweden there
would be a few, very few, battalions on the ground, and some fighter squadrons.
Not much considering that the area where an enemy has to be delayed on the
ground and where he must be denied freedom of action in the air. The area of
operations, the northern one third of Sweden (app 150 000 km2), is just
slightly smaller than all the three Baltic States combined (app 175 000
km2). Today there is no shield protecting the back of northern Norway. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">This might have been acceptable if Norway had had
resources on its own to stop, or at least seriously influence, Russian
operations aimed at NATO facilities in northern Norway. The sole brigade presently
deployed in the north will not be sufficient. What more, even if Norway
increased its capabilities in the north it would still not solve the problem if
operations could not be conducted in close cooperation with Sweden. The
distance from the Swedish border to the Norwegian Sea in the Narvik-area is
just 16 kilometres. Not leaving much room for manoeuvre. Russian long-range
weapons systems on Swedish territory would reach far in to Norway. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The American brigade combat group that has its
equipment prepositioned in Trondheim in central Norway, could be an important
component when it comes to meet a threat on the ground in northern Scandinavia
if deployed there. But the distance between Trondheim and Narvik in the north
is a bit more than 600 kilometres as the bird flies. The land distance on
Norwegian territory is some 900 kilometres along one vulnerable road with several
tunnels and a ferry connection. Another, safer, route is via northern Sweden
making the marching distance 1200 kilometres. <span style="margin: 0px;"> </span>Although the defence of northern Norway is a very
strong common Scandinavian, and NATO, interest the high north is a glaring
security gap. <span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Considering the dependencies and the vulnerabilities
that have been described, what ought to be done? Some actions have already been
taken. Norway is redirecting its thinking and its preparations towards Article
5 operations. Sweden and Finland have concluded Host Nation Support agreements
with NATO. They have also signed bilateral agreements with the US and the UK
regarding enhanced cooperation in areas as sharing and developing military
technology and joint training. Both countries are also participating in NATO
exercises as Trident Juncture 2018 in northern Norway engaging some 45 000
personnel from more than 30 countries. Regarding what should to be done on a
national level, in general terms it ought to be: Sweden should increase its
capabilities to secure Finland´s communications with the outside world and
increase its ability to protect Norway´s back, Finland and Sweden together
should increase their common capabilities to protect the Aaland Islands and sea
lanes across the Gulf of Bothnia, Norway should allocate still more resources
to anti-submarine warfare and air defence in the high north. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Although Finland and Norway could and should do a bit
more in the areas mentioned above the great culprit at the moment is Sweden.
Geographically being the hub in the region on which the security of other
countries depend it is not taking on the responsibilities it should, thereby
jeopardising not just its own security but also the security of its neighbours.
At the moment (2017) Sweden spends just 1 % of GDP on defence, Norway spends 1,6
% and Finland 1,4.<a href="file:///C:/Users/Admin/Desktop/Blogg%20Scand%20interdep.docx" name="_ftnref1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span style="margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"><span lang="EN-GB" style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">[1]</span></span></span></span></a> <span style="margin: 0px;"> </span>Both Norway and Finland are planning to
increase defence spending in the coming years. Although there is a political
consensus in Sweden that spending on defence should increase, at the moment
there are no political decisions that point at any substantial additions to the
defence budget. This might change with the long-term defence plan that is to be
presented in May 2019. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Apart from strengthen their own defence capabilities,
one other measure that would drastically increase Nordic security, and take
cooperation between the Scandinavian countries to much higher level, would be
Finland and Sweden joining NATO. It would not just solve the problem with an
isolated attack against those countries which would put NATO in a very precarious
situation when it comes to defend the Baltic States or northern Norway in a
later stage, it would also make it possible to coordinate plans and operations
between the Scandinavian countries. Making it possible to get more joint
fighting power of the money spent on defence. It would also open up for “work
sharing” where each country could take on a more specialised role. Just to take
one example. Must the sea lanes to the Swedish west coast have to be a Swedish
problem or could it be something that NATO as an alliance could handle?<span style="margin: 0px;"> </span>What more, any Russian attempt to seize
territory in Scandinavia will probably come in the form of a surprise attack.
In such a situation a swift and coordinated reaction will be crucial. It will
be too late to start discussions on who should do what, sort out command
arrangements etc.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">What more, neither country has the economic resources,
regardless how much they are prepared to spend on defence, to pay for all
advanced weapons systems needed in a modern war. The prime example at the
moment perhaps being missile defence. If all systems needed, satellite sensors,
long range radars, communications etc. to create a credible “umbrella” are
taken in to account the costs are staggering. Such systems have to be developed
and acquired together with others.<span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Another, possibly crucial, question would also be
solved with Finland and Sweden joining NATO. Nuclear blackmail or nuclear
response. At the moment both Finland and Sweden are obvious candidates for
nuclear blackmail, giving Russia the option to “borrow” strategically important
parts of the territory of both states by threatening them with a nuclear
attack, and if needed by staging a nuclear demonstration in either of the
countries. This without running the risk of a nuclear response. <span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The question then arises, why haven´t Sweden and
Finland already joined NATO? The old reasons, perhaps valid during the Cold War
have little significance today. The idea of trying to stay neutral in a war
between the then Warsaw-pact and NATO has become an unrealistic option. In the
Swedish case it is closing your eyes to strategic realities regarding the
operational needs of Swedish territory by both NATO and Russia. The Finnish
case is a bit more complicated as there might be a slight chance for Finland to
stand aside in a conflict in the Baltic Sea region, but not if the high north
becomes an area of military operations. Which is quite likely. What more, the
possibility to stand neutral in a conflict where EU-members are attacked
disappeared when Sweden and Finland joined the European Union in 1994. Although
Article 42.7 in the Lisbon-treaty doesn´t specifically demand military
assistance to a member that has been attacked the neutrality option doesn´t
exist. <span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"> </span>The reluctance
to join NATO in both Sweden and Finland is mainly based on historic nostalgia.
In the Swedish case also a deep-rooted anti-Americanism among left-leaning
groups and a fear to lose national sovereignty among some ultra-nationalistic
groups play an important role. Both groups are fond of referring to that Sweden
has managed to keep out of wars for more than two hundred years by pursuing a
neutrality policy, an argument that has quite strong appeal among ordinary
citizens. <span style="margin: 0px;"> </span>In Finland, the
nostalgia-factor based mainly of Finland´s experience fighting the Soviet Union
during the Second World War should not be underestimated. The near death
experience has to a large extent been forgotten. What is remembered is that
Finland more or less on its own managed to preserve its independence fighting a
great power. The successful balancing act between Germany and the Soviet Union
when withdrawing from the war is also regarded as a lesson showing “be careful
not losing your freedom of action by tying to close knots with a great power”. <span style="margin: 0px;"> </span><span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">To conclude, all the Scandinavian countries,
especially Sweden, have good reasons to consider how their own defence
capabilities affect their neighbours, and adapt their planning and defence structures
accordingly. Something that will not come cheap. Probably we are speaking of
defence budgets of at least 2 % of GDP. Although such measures would raise the
threshold for Russian military adventures in the region and increase their
ability to fight a war in, they would still have limited value as long as not
all Scandinavian countries are members of NATO.<span style="margin: 0px;">
</span><span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"> </span>*****</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
</div>
<div style="mso-element: footnote-list;">
<br clear="all" />
<hr align="left" size="1" width="33%" />
<div id="ftn1" style="mso-element: footnote;">
<div style="margin: 0px;">
<a href="file:///C:/Users/Admin/Desktop/Blogg%20Scand%20interdep.docx" name="_ftn1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span style="margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 10pt; line-height: 107%; margin: 0px;">[1]</span></span></span></span></a><span style="font-family: Calibri; font-size: x-small;"> SIPRI
database
https://www.sipri.org/sites/default/files/3_Data%20for%20all%20countries%20from%201988–2017%20as%20a%20share%20of%20GDP.pdf</span></div>
</div>
</div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span lang="EN-GB" style="margin: 0px;"><span style="font-family: Calibri;">S</span></span></div>
<div style="mso-element: footnote-list;">
<div id="ftn1" style="mso-element: footnote;">
</div>
</div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2118221960154941134.post-42810936800115524202018-06-20T14:48:00.000+02:002018-06-20T14:48:55.960+02:00Moderaternas försvarspolitiska rapport – en kort recension
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">I går, den 19 juni, presenterade Moderaterna en
försvarspolitisk rapport <a href="https://moderaterna.se/ett-starkt-forsvar-att-sakra-sverige"><span style="color: #0563c1;">https://moderaterna.se/ett-starkt-forsvar-att-sakra-sverige</span></a>
med den inriktning som partiet avser driva i Försvarsberedningens fortsatta
arbete. Här en kort recension.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Rapporten innehåller många bra förslag men saknar inte
brister, en del allvarliga sådana.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Det är inte svårt att dela åsikten att Totalförsvaret (både
dess militära som civila delar) måste stärkas och att det måste ske i
internationell samverkan. Att rapporten tydligt anger ett 2 % mål (av BNP) för
försvarsutgifterna och förespråkar såväl en Natoanslutning som ett fördjupat
europeiskt samarbete är därför glädjande. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Ett viktigt konstaterande i rapporten när det gäller
försvarsmaktens ekonomi, förutom att den måste kraftigt förstärkas på sikt, är
att det också måste tillföras medel i närtid. I storleksordningen 18 miljarder
fram till 2021, det för att förverkliga försvarsbeslutet från 2015. Det är ju
den plattform som nästa försvarsbeslut förutsätts bygga på.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Det är bra att behovet av kvalificerad egen
försvarsforskning och möjligheter att exportera försvarsmateriel påpekas. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Vår förmåga att möta olika typer av cyberhot måste öka.
Likaså måste regeringens möjligheter att utöva effektiv ledning vid kriser
eller i värsta fall krig stärkas. Förslagen om att inrätta en central
samordningsfunktion för cybersäkerhet och en krisledningsfunktion i
statsrådsberedningen är därför välkomna.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Flera av de konkreta förslagen som rör försvarsmaktens
inriktning är också nödvändiga åtgärder för att återskapa ett trovärdigt
försvar. T ex behovet av en marin närvaro på Västkusten, en utökad
basorganisation för flygvapnet, återskapandet av en fungerande logistik och
ledningsorganisation för att kunna försvara Sverige, prioriteringen av
förbandstjänst för officerare, utnyttja och utbilda värnpliktiga med speciella
kvalifikationer till ”cybersoldater” mm.<span style="margin: 0px;">
</span><span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Även om rapporten till stora delar kan ses som en god
inriktning för framtiden så har den några förvånande, i vissa stycken ytterst
förvånande, brister.<span style="margin: 0px;"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Den mest uppenbara är att Nordkalotten inte tycks existera
som ett strategisk och operativt problem som kan vara helt avgörande för
Sveriges säkerhet. Det är främst norska (och Nato) sjö- och flygstridskrafter
baserade i Nordnorge som skyddar förbindelserna till Skandinavien genom att
tidigt möta ryska marin- och flygföretag som utgår från Kolahalvön. En
grundläggande förutsättning för att de ska kunna operera är att Sverige och
Finland håller ”ryggen fri” för dem. Det vill säga att vi har en trovärdig
försvarsförmåga i Övre Norrland. Den komponenten saknas helt i rapporten.
Möjligheterna att ta emot förstärkningar och säkerställa landets försörjning måste
ses i ett avsevärt större sammanhang än att bara öka vår förmåga på Västkusten
(vilket också måste göras).</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Ett likartat förbiseende gäller också vårt bidrag till
Finlands försvarsförmåga. Något som rimligtvis är ett vitalt svenskt intresse.
Finlands försörjningsmöjligheter och att ta emot stöd om sjötrafiken i
Östersjön inte kan upprätthållas (vilket är ganska osannolikt) är helt beroende
av transporter genom Sverige. Landvägen genom Övre Norrland och/eller över
Bottenhavet. I det första fallet sammanfaller vårt behov av militär förmåga med
det som krävs för att hålla ”ryggen fri” för Norge. I det andra fallet ställer
det höga krav på svensk marin förmåga för bl a ubåtsjakt i Bottenhavet och
amfibieförband för att kunna bidra till försvaret av Åland. Resurser som lyser
med sin frånvaro i rapporten.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Ett specifikt förslag i rapporten som är ägnat att väcka
viss förvåning är tanken att göra Hemvärnet till en egen försvarsgren. Som
förslaget beskrivs där Hemvärnet ska ges liknande uppgifter (territoriell
ledning, kvalificerade försvarsuppgifter), likartad utrustning (granatkastare,
luftvärns- och pansarvärnsrobotar) och därmed rimligtvis också måste ges samma
utbildning som vissa arméförband så framstår tanken som något oklar. Ska vi ha
två arméer med dubblerade lednings-, logistik-, utbildnings-, m fl funktioner? Dessutom,
redan idag har vi tämligen svårhanterliga ”försvarsgrensstrider” mellan Armén,
Marinen och Flygvapnet, ska vi nu komplicera utvecklingen av Försvarsmakten
ytterligare med att skapa en ”försvarsgrensstrid” inom markstridsfunktionen? Att
tro att en sådan inte kommer att uppstå är nog att bortse från såväl empiri som
den mänskliga naturen. Knappast något som kommer att bidra till en ökad
operativ effekt.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Det finns självfallet ytterligare förslag i rapporten som
kan diskuteras som t ex: varför uppsättandet av den tredje brigaden i armén
inte skulle kunna vara genomfört till 2025, om inte antalet ubåtar också borde
påverkas av den nytta de skulle kunna göra för att bidra till försvaret av
Finland eller hur stort antalet krigsflygbaser egentligen borde vara för att
säkerställa en effektiv spridning. Det är dock saker som kan regleras efterhand
som förslagen börjar implementeras – det viktiga är att komma igång så fort som
möjligt.</span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; margin: 0px;">Den historieintresserade kan också
reflektera över formuleringen på sidan 13 i rapporten <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”Det är troligt att ett eventuellt väpnat angrepp bara kommer att vara
under en kortare period” </i></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; margin: 0px;">Historiskt sett ett av de vanligaste
antaganden som legat till grund för länders krigsförberedelser, stormakter som
småstater – ett antagande som oftast visat sig vara fel, utomordentligt fel
dessutom. Uthållighetsaspekten kanske därför också borde ha ägnats lite mera
uppmärksamhet - militärt som civilt.<span style="margin: 0px;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="margin: 0px;"> </span></i></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0px;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Avslutningsvis. En i många stycken bra rapport men som hade
tjänat på om den hade varit tydligare med ”det här vill vi”. Nu lämnas alltför
många frågor öppna med formuleringar som utredas, studeras och undersökas. Även
om många frågor är komplexa så är det säkerhetspolitiska läget idag sådant att
risken med ett och annat felbeslut är avsevärt mindre än att skjuta upp beslut
i väntan på det perfekta beslutsunderlaget. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><span style="margin: 0px;"> </span>*****</span></div>
<br />
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<br /></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Karlis Nhttp://www.blogger.com/profile/08466502824467847303noreply@blogger.com4